En väldigt dramatisk ombildningssäsong i Dalen är nu över. Den senaste dryga veckan har det blivit definitivt nej till bostadsrättsombildning på Poppelgården och Rönnbärsgården. Dessutom underkände Svenska Bostäder i granskningen Kastanjegården – landets med skandalomsusade ombildning.
Förhoppningsvis kommer ombildningskonsulten Torsten Kai-Larsen, ansvarig för både Kastanjegården och Rönnbärsgården, aldrig mer att sätta sin fot i Dalen. Han gav upp redan i förtid när han skickade en ersättare, som aldrig hade hållit i en ombildningsstämma, till den allra sista stämman på Rönnbärsgården i fredags. Istället för en miljon kronor per gård som ombildas får han nu ingenting, förutom nedsvärtat rykte.
För Kastanjegården, med tidningsrubriker som ”Hot och dödshot”, drev Kai-Larsen spektakulärt igenom två extra förlängningar ovanpå de två tidigare generella förlängningarna. De otaliga köpestämmorna och den utdragna tidsramen ledde till en upptrissad stämning på gården, upp till en direkt skadlig nivå. Nej-sägarna på gården har kallats för kommunistsvin, kackerlackor, Stalin, alkoholister, pesten som ska spottas på m m. Nu har Svenska Bostäder gått ut med ett brev som gör klart att trakasserier är att betrakta som störningar och att det, om det inte upphör, är grund för vräkning.
På min egen gård, Rönnbärsgården, har ja-aktivisterna uppfört sig bättre vad gäller tonen, trots konsulten. Bitte Kai-Larsen (frun i konsultparet) ringde hem till en av dem som röstade nej och kallade oss på nej-sidan för ”extremister”. Metoderna i röstjakten är dock lika osmakliga som under alla ombildningsprocesser.
Genomgående finns en föraktfull syn på dem som röstar nej. Medan det görs en stor affär av att de som röstar ja måste få förbli anonyma respekteras aldrig ett nej, utan det rings och knackas på dörrar om och om igen. Det har skrivits och sagts att nej-sägarna inte har röstat nej av egen fri vilja, utan har övertalats av några få. Det har skrivit och sagts att vi styrs av rädslan och inte vet vårt eget bästa.
De sista dagarna försökte ja-aktivisterna få in röster genom att lova 50 000 kronor för lägenhetsrenovering till varje hushåll. Detta genom att göra om den ekonomiska planen så att lånet skulle öka med 5,2 miljoner kronor och beräknas på ännu lägre räntor. Ett ännu större risktagande med andra ord. Man släpade runt mäklare som värderade lägenheter på stående fot och en advokat som lovade att lösa folks skulder till kronofogden.
Även andra och grövre former av försök till röstköp förekom. Konstant hette det i dörrarna att ”Du är den sista rösten” – för att sätta press, trots att det var en lögn. Till och med varianten ”Nu har vi vunnit – får jag komma in och prata med dig om det”, sades till en äldre dam dagen före köpestämman. Det finns flera fall där släktingar till boende har kontaktats. Fyra gånger har det kallats till köpestämma.
Vi på Rönnbärsgården har under flera år haft en välorganiserad kampanj emot ombildning. Det visade sig vara nödvändigt med en stor marginal. Som mest var vi 60 procent emot, för att stå pall emot allt detta. För ett ja krävs att 67 procent röstar för ombildning vid en köpestämma. Rösträknarna på den slutgiltiga stämman (som ägde rum fem timmar innan sluttiden hade passerats) uppger att de kom upp i 67 röster, då det krävdes 71. Samtidigt betonade de att rösterna/fullmakterna skulle makuleras.
Vad vi vet är i alla fall att i de 67 rösterna ingår 5 hushåll där kontraktsinnehavaren inte bor på gården.
Teres Lindberg (vice ordf SB) och Terje Gunnarsson (orf Hyresrättsföreningen Region Stockholm) kastades ut från köpestämman på Kastanjegården, den 17 september, där de deltog som medborgarvittnen.
Detta med att bo på gården är intressant. Det var på denna punkt det föll på Kastanjegården. Den allra sista köpestämman där skrapade ihop 67 procent exakt på rösten. Där förekom flera varianter av fusk, bl a en man som emigrerade från Sverige för över ett år sedan som försökte rösta ja.
Tidningen Svenska Dagbladet, som öppet engagerade sig på bostadsrättsföreningens sida, tvingas nu skriva: ”Ytterligare fyra ja-röstare bor inte i fastigheten, men har passat på att folkbokföra sig där lagom till stämmorna. Detta är i dag vanligt förekommande: Personer som flyttat till en ny bostad behåller sina kontrakt i väntan på eventuell ombildning och därpå följande ’klipp’. Tre stycken av de falska ja-röstarna bor med sina familjer i bostadsrätter på andra håll i staden, medan en har köpt villa. Och minst tre av dessa fyra hyr ut sin lägenhet i andra hand utan lov.”
Medan Torsten Kai-Larsen uttalar sig i tidningen att detta inte spelar någon roll är bostadsborgarrådet tillika ordförande för Svenska Bostäder, Joakim Larsson, av en annan åsikt:
– För vår del är det viktigt att veta att omröstningen speglar de verkliga hyresgästernas vilja. Allt måste gå korrekt till.
Det är dock mycket som måste ändras om saker och ting ska gå korrekt till. Förfarandet med fler än en köpestämma gör situationen olidlig för alla inblandandet, liksom handeln med fullmakter.
Varför inte ta ett röstningstillfälle där alla får rösta – som vid ett vanligt val. För de med förhinder organiseras en eller två förröstningstillfällen. Ingen får reda på något resultat förrän vid rösträkningen, som utförs av kommunala tjänstemän. All inblandning av vinstdrivna konsulter borde förbjudas.
Framförallt borde ombildningar stoppas. Att sätta igång en grupp av grannar med målet att förändra boendeformen för en annan grupp av grannar mot deras vilja kan enbart skapa motsättningar.
Nu är i alla fall en liten del av allmännyttan räddad och vi hoppas på lite lugn och ro.
