Nazisterna bakom polisuppbåd (och solglasögon)

När nazistiska Svenska motståndsrörelsen skulle ”hylla karolinerandan” med en marsch genom Stockholm den 28 november, så var det en tyst och skrämd grupp på 50 nazister som med massivt polisbeskydd sakta tog sig fram till Östermalmstorg. Längsmed hela vägen möttes de av protester, där olika nätverk hade utlyst demonstrationer och samlingar för att bua ut dem.

När Svenska motståndsrörelsen skriver på sin hemsida att en av protesterna utgjordes av ”hälften kvinnor”, ser nazisterna det som en svaghet. Men antirasisters styrka är just att vi är så överlägset många fler än nazisterna, och att vi är många grupper som kämpar tillsammans.
– Prideparaden i Stockholm med 50 000 deltagare och ytterligare 500 000 som tittar på är tvivelsutan den största antinazistiska manifestationen i Sverige idag. För en stark antirasistisk rörelse behövs det aktiva deltagandet av hbt- och kvinnorörelsen, flyktingorganisationer och politiska och sociala organisationer, sa Lina Westerlund från HBT-socialisterna på nätverket Nazistfritt Stockholms demonstration i Berzelii park på lördagen.

– Att polisen har utfärdat ett demonstrationstillstånd till nazisterna är anmärkningsvärt. Svenska motståndsrörelsen har flertalet medlemmar som sitter i fängelse för grova våldsbrott och det pågår rättsprocesser mot fler av dem just nu, sa Mattias Bernhardsson som sitter i Haninge kommunfullmäktige för Rättvisepartiet Socialisterna.

När nazister håller sina marscher och vit makt-konserter är det förberedelse till våld. Flera av nazisterna hade solglasögon och mössa på sig, antagligen vet deras mammor inte om att de är nazister. Det är inte okej att vara rasist, och det är absolut inte okej att vara nazist. Nazister måste pekas ut på sina arbetsplatser och skolor, i sociala umgängeskretsar och på gator och torg – för att förskjutas vart de än går eller befinner sig.

– SMR är desperata, efter ett år fullt av motgångar och nederlag försöker de sig på en styrkeuppvisning för att återigen försöka profilera sig som den mest radikala av de svenska nazistorganisationerna. Men SMR är inget annat än en isolerad sekt, sa Stefan Berg, aktiv i RS Göteborg som har blivit attackerad av nazister i SMR på stan när de drev kampanj mot kriget i Gaza i januari i år.

Att SMR trots allt har självförtroende nog att försöka mobilisera till en demonstration i centrala Stockholm mitt på dagen är ett resultat av det politiska klimat som råder i Sverige. Sverigedemokraternas relativa framgångar och den massiva gratisreklam de ges i media är en av anledningarna till detta, men störst skuld måste tillskrivas de etablerade partierna. Deras oförmåga och ovilja att bemöta sd, och istället bidra till att spä på rasistiska stämningar genom att föra en rasistisk politik. Högeralliansens systemskifte med kraftiga attacker på a-kassa och sjukförsäkring gör klyftorna mellan fattiga och rika större. Socialdemokraternas svar speglar deras förvirring och avslöjar dem som det högerparti de har blivit: Istället för att bemöta sd med politiska argument (vilket de inte kan, då de stöder de nedskärningar och attacker på arbetare som är grogrunden till splittring inom arbetarklassen) tolkar de opinionssiffrorna som att folk vill ha SD:s politik. Det var inte länge sedan Göran Johansson (S), fd ordförande för kommunstyrelsen i Göteborg, gjorde ett rasistiskt utspel då han sa att alla illegala flyktingar i Sverige borde utvisas.

Lördagen måste ses som ett misslyckande för nazisterna i SMR, då de endast lyckats mobilisera ett fåtal medlemmar, som uppenbarligen var skrämda av situationen. Samtidigt var de flera protesterna mot dem en framgång för den antirasistiska rörelsen i Stockholm. Detta kan förhoppningsvis bli starten för en ny och enad antirasistisk kamp, som kan likna de massiva proteströrelserna mot nazism och rasism som fanns på 1990-talet.

RS Stockholm

Read Full Post »

Tyst och förskrämd nazistmarsch buades ut

När nazistiska Svenska motståndsrörelsen skulle ”hylla karolinerandan” med en marsch genom Stockholm, idag den 28 november, så var det en tyst och förskrämd grupp på 50 nazister som med massivt polisbeskydd sakta tog sig fram till Östermalmstorg. Längst med vägen blev de utbuade av hundratals antirasister som höll en väldiciplinerad manifestation 40 meter ifrån dem i Berzeliipark.

Vid Dramaten samlades folk som spontant skramlade med nycklar i protest mot nazistmarschen och polisen överöstes med frågor från oroliga förbipasserande.

Att Sveriges våldsammaste nazistorganisation, den så kallade Svenska motståndsrörelsen, till slut fick polistillstånd att genomföra en marsch genom Stockholm har upprört många.

Nazistmarscher är förberedelse till våld. Mot nazisternas våld hade därför nätverket Nazistfritt Stockholm utlyst en demonstration med start på Sergels torg kl.12.00. I nätverket ingår den uiguriska föreningen Frihet, Etiopian Refugee Association, Papperslösa Stockholm, Elevkampanjen, HBT-socialisterna och Rättvisepartiet Socialisterna.

Ett hundratal antirasister samlades på Sergels torg och tal hölls från de olika organisationerna i nätverket Nazistfritt Stockholm samt från Stockholms sopgubbar och en Lagena-arbetare. Under talkörer som ”Inga nazister på våra gator”, ”Inte en meter i kvadrat – åt nazister i Stockholms stad” och ”Återinför rätten till asyl” gick demonstrationståget ner till Berzelii park där talkörer och appeller fortsatte.

Under jubel tillkom sedan Nätverket Mot Rasism från sin samling kl.13.00 och fördubblade den antirasistiska demonstrationen som med starka röster och megafoner buade ut nazisttåget som sniglade sig förbi upp mot Östermalms torg.

Polisskyddet av nazisterna var massivt med helikopter, polishästar och hundratals poliser.
Den antirasistiska demonstrationen avslutades en stund efter att nazisterna passerat. Innan dess passade talare på att uppmana alla att delta på Nätverket Mot Rasisms demonstration på måndag den 30 november, kl.17.00 i Odenplan.

Antirasist Stockholm

Read Full Post »

Protestera mot nazistmarschen: Sergels torg kl 12 på lördag!

Planerna på en nazistmarsch genom Stockholm city lördagen den 28 november måste besvaras.
Vi uppmanar alla som är mot nazism och rasism att samlas vid Sergels torg kl 12 för att visa vårt motstånd mot nazismen.

Nazistiska ”Svenska motståndsrörelsen” har under hela 2009 försökt uppträ­da som den våldsammas­te och mest provokativa av nazistgrupperna. Hotet om nazistiskt våld har därför ökat i år. På så sätt hoppas de fortsätta att värva från sina konkurrenter.
Nu tar de ett steg till: En uppmaning till en marsch mitt i centrala Stockholm på dagtid.
Fram till nu har smr:s aktiviteter inskränkts till ljusskygg uppsättning av klistermärken eller kortvarig flygbladsutdelning.

Den 6 juni uppmanade SMR till samling i Skellefteå, med förevändningen att fira nationaldagen. Uppemot tusen skelleftebor visade tydligt att de inte var välkomna. Nazistsamligen slutade i poliseskort och fiasko.

På samma sätt har smr isolerats och drivits bort från andra torg varje gång det funnits tid att samla folk för att bua, skramla med nycklar eller omringa dem – i Luleå, Göteborg och Nyköping.
Nu på lördag kallar nazisterna till samling vid Centralen kl 13.00. Inte minst Sverigedemokraternas opinionssiffror gör att nazisterna tror att de har medvind.
Men motståndet är så mycket större och starka­re.
Samlingen vid Sergels torg är mycket viktig för att visa på ett välordnat och politiskt motstånd mot rasism och nazism.

Nätverket Nazistfritt Stockholm, som består av ett 10-tal organisationer, uppmanar alla att delta på lördag!

Read Full Post »

100 år efter storstrejken, 40 år efter gruvstrejken – hur mår den fackliga kampen idag?

I helgen hålls Socialistiskt Forum på ABF-huset. Septemberalliansen (organisation bestående av radikalare fackklubbar och praktiskt taget hela vänstern där även Rättvisepartiet Socialisterna ingår) kommer att  hålla i ett seminarie: 100 år efter storstrejken, 40 år efter gruvstrejken – hur mår den fackliga kampen idag?

Septemberalliansen diskuterar vilka utmaningar fackföreningsrörelsen stod inför då – och vilka den står inför idag. Vilka lärdomar kan dras och hur skapas en kämpande fackföreningsrörelse underifrån som kan möta dagens attacker på arbetsrätt, anställningstrygghet, löner och välfärd.

Medverkande: Håkan Blomqvist, historiker vid Södertörns högskola, samtalar med aktiva inom Septemberalliansen
Arrangör: Septemberalliansen

Socialistiskt Forum
Lördagen den 28 november
ABF-huset, T-bana Rådmansgatan
Kl 15.45- 17.00
Sal: Galleriet

Ladda ner hela programet till Socialistiskt Forum här

Read Full Post »

Analys: Den borgerliga statens hårda kärna – socialisters syn på polisens agerande i rinkeby 20 november

Socialister är väl medvetna om att dialogpolisens uppgift är att invagga protesterande i ett förtroende för ordningsmakten. Det är inte di­alogpoliserna som avgör när dialogen är slut och när batongerna ska fram. Mats Eriksson, informationschef på Västerortspolisen, berättade att en särskild stab för hanteringen av ockupationen av Rinkebyhuset hade satts upp och att det var den som tog beslutet att gå in. Staben hade kontakt med fastighetsförvaltningen under hela tiden.

Ordningsmakten räknade till en början kallt med att ockupationen skulle bli isolerad och blåsa öv­er efter några dagar. Istället slog den rot:
•  Ockupationen fick hjälp av fle­ra föreningar att trycka flygblad, affischer och namninsamlingslistor för att samla till stormöten. På fredagen den 13 november öppnades huset upp för första gången på 11 månader och på kvällens stormöte deltog över 100 personer.
• Under den första helgen skrev över 500 personer upp sig i gästboken, ockupationen fick mediautrymme och genom öppna möten varje dag bjöds boende i området in för att delta i de arbetsgrupper som såg till att det pågick verksamhet i huset. En grupp jobbade med mobilisering, en med inredning, en med det ideella caféet, en med nattpassen o s v.

Rinkebyhusets Vänner besluta­de på ett tidigt stadium att agera un­der principerna om partipolitisk och religiös obundenhet, drogfritt och ickevåld. Dessa beslut togs enhälligt och var helt avgörande. Ge­nom direktinflytande och deltagande på lika villkor kunde ockupationen växa till en rörelse.
Det som kommunen och polisen lätt insåg var att stödet som Rinkebyhusets Vänner fick under den första helgen kunde flerdubblas om ockupation­en fick fortsätta ytterligare en helg. Därför beslutade man att storma huset och lyfta ut ockupanterna.
Det viktigaste försvaret av ockupationen skedde genom stormöten, flygbladsutdelningar och manifestationer. De såg till att huset fylldes med folk och liv som i sin tur gör det svårare för polisen att storma huset både medialt och rent praktiskt. Men för att på allvar blockera polisen hade det behövts hundratals ockupanter.
På natten mot fredagen övernattade 25 personer i det kalla huset – för få för att hålla tillbaka polisen. Hade 250 personer deltagit skulle de 20 poliserna inte ha kunnat bära ut någon ur huset ens med förstärk­ning. En så stor insats skulle heller inte kunnat försvaras i media av de politiskt ansvariga.
Under helgen hade stormöten hållits varje dag med många deltagare som involverade nya Rinkebybor i aktiviteter, men på måndagen beslöts det att man inte skulle ha några stormöten förrän på fredagen den 20 november. Detta argumenterades det emot, då det innebar att mobiliseringen för att delta på ockupationen under tisdagen, onsdagen och torsdagen fick ge vika för mobiliseringen till stormötet på fredagen. I efterhand är det särskilt lätt att se det taktiska misstaget i det beslutet, då ingen visste hur länge ockupationen skulle tillåtas pågå innan makthavarna beslutade att låta polisen gå in – mötet vi mobiliserat till under hela veckan var tvunget att flyttas till Folkets Hus i Rinkeby centrum. Demonstrationen den 21 november med över 200 deltagare visar dock att Rinkebyborna ännu inte har gett upp hoppet om att få ha kvar Rinkebyhuset.

Den borgerliga statens hårda kärna består av polis, militär, domstolar och fängelser. Ordningsmakten ser inte likadan ut som för hundra år sedan, men har behållit sitt syfte att med våld skydda makthavarna och deras system – kapitalismen.
Vi som socialister är inte pacifister, utan försvarar rätten till självförsvar, men att låta sig provoceras till att bemöta polisens våldsamma agerande med samma mynt skulle bara hjälpa de poliser, media och makthavare som vill svartmåla ock­upationen som extremistisk, hotfull eller våldsam. Genom civil olydnad och passivt motstånd hade vi kunnat behålla huset utan att ge media en ursäkt att måla upp ockupationen som ytterligare en isolerad ”aktion” eller förortskravall – om vi hade varit tillräckligt många. Polisen gick framförallt inte in i fredags för att kommunen ville skynda på rivningen, utan för att de insåg att ockupationen kunde ha vuxit till en ostoppbar kraft under helgen om den inte ströps i sin linda. Och framförallt att den inspirerar till ny självständig kamp i förorterna och ställer frågan om vem som borde ha makten i samhället.

Bilbo Göransson

Read Full Post »

Seger för hyresgäster i Dalen

En väldigt dramatisk ombildningssäsong i Dalen är nu öv­er. Den senaste dryga veckan har det blivit definitivt nej till bostadsrättsombildning på Poppelgården och Rönnbärsgården. Dessutom underkände Svenska Bostäder i granskningen Kastanjegården – landets med skandalomsusade ombildning.

Förhoppningsvis kommer ombildningskonsulten Torsten Kai-Larsen, ansvarig för både Kastanjegården och Rönnbärsgården, aldrig mer att sätta sin fot i Dalen. Han gav upp redan i förtid när han skickade en ersättare, som aldrig hade hållit i en ombildningsstämma, till den allra sista stämman på Rönnbärsgården i fredags. Istället för en miljon kronor per gård som ombildas får han nu ingenting, förutom nedsvärtat rykte.
För Kastanjegården, med tidningsrubriker som ”Hot och dödshot”, drev Kai-Larsen spektakulärt igenom två extra förlängningar ovan­på de två tidigare generella förlängningarna. De otaliga köpestämmorna och den utdragna tidsramen ledde till en upptrissad stämning på gården, upp till en direkt skadlig nivå. Nej-sägarna på gården har kallats för kommunistsvin, kackerlackor, Stalin, alkoholister, pesten som ska spottas på m m. Nu har Svenska Bostäder gått ut med ett brev som gör klart att trakasserier är att betrakta som störningar och att det, om det in­te upphör, är grund för vräkning.

På min egen gård, Rönnbärsgården, har ja-aktivisterna uppfört sig bättre vad gäller tonen, trots konsulten. Bit­te Kai-Larsen (frun i konsultparet) ringde hem till en av dem som rösta­de nej och kallade oss på nej-sidan för ”extremister”. Metoderna i röstjakten är dock lika osmakliga som under alla ombildningsprocesser.
Genomgående finns en föraktfull syn på dem som röstar nej. Medan det görs en stor affär av att de som röstar ja måste få förbli anonyma respekteras aldrig ett nej, utan det rings och knackas på dörrar om och om i­gen. Det har skrivits och sagts att nej-sägarna inte har röstat nej av egen fri vilja, utan har övertalats av några få. Det har skrivit och sagts att vi styrs av rädslan och inte vet vårt eget bästa.
De sista dagarna försökte ja-aktivisterna få in röster genom att lova 50 000 kronor för lägenhetsrenovering till varje hushåll. Detta genom att göra om den ekonomiska planen så att lånet skulle öka med 5,2 miljoner kronor och beräknas på ännu lägre räntor. Ett ännu större risktagande med andra ord. Man släpade runt mäklare som värderade lägenheter på stående fot och en advokat som lovade att lösa folks skulder till kronofogden.
Även andra och grövre former av försök till röstköp förekom. Konstant hette det i dörrarna att ”Du är den sista rösten” – för att sätta press, trots att det var en lögn. Till och med varianten ”Nu har vi vunnit – får jag komma in och prata med dig om det”, sades till en äldre dam dagen fö­re köpestämman. Det finns flera fall där släktingar till boende har kontaktats. Fyra gånger har det kallats till köpestämma.

Vi på Rönnbärsgården har under flera år haft en välorganiserad kampanj emot ombildning. Det visade sig vara nödvändigt med en stor marginal. Som mest var vi 60 procent emot, för att stå pall emot allt detta. För ett ja krävs att 67 procent röstar för ombildning vid en köpestämma. Röst­räknarna på den slutgiltiga stämman (som ägde rum fem timmar innan sluttiden hade passerats) uppger att de kom upp i 67 röster, då det krävdes 71. Samtidigt betonade de att rösterna/fullmakterna skulle makuleras.
Vad vi vet är i alla fall att i de 67 rösterna ingår 5 hushåll där kontraktsinnehavaren inte bor på gården.

Teres Lindberg (vice ordf SB) och Terje Gunnarsson (orf Hyresrättsföreningen Region Stockholm) kastades ut från köpestämman på Kastanjegården, den 17 september, där de deltog som medborgarvittnen.

Detta med att bo på gården är intressant. Det var på denna punkt det föll på Kastanjegården. Den allra sista köpestämman där skrapade ihop 67 procent exakt på rösten. Där förekom flera varianter av fusk, bl a en man som emigrerade från Sverige för över ett år sedan som försökte rösta ja.
Tidningen Svenska Dagbladet, som öppet engagerade sig på bostads­rättsföreningens sida, tvingas nu skri­va: ”Ytterligare fyra ja-röstare bor inte i fastigheten, men har passat på att folkbokföra sig där lagom till stämmorna. Detta är i dag vanligt förekommande: Personer som flyttat till en ny bostad behåller sina kontrakt i väntan på eventuell ombildning och därpå följande ’klipp’. Tre stycken av de falska ja-röstarna bor med sina familjer i bostadsrätter på andra håll i staden, medan en har köpt villa. Och minst tre av dessa fyra hyr ut sin lägenhet i andra hand utan lov.”
Medan Torsten Kai-Larsen uttalar sig i tidningen att detta inte spelar nå­gon roll är bostadsborgarrådet tillika ordförande för Svenska Bostäder, Jo­akim Larsson, av en annan åsikt:
– För vår del är det viktigt att veta att omröstningen speglar de verkliga hyresgästernas vilja. Allt måste gå korrekt till.

Det är dock mycket som måste än­dras om saker och ting ska gå korrekt till. Förfarandet med fler än en köpe­stämma gör situationen olidlig för alla inblandandet, liksom handeln med fullmakter.
Varför inte ta ett röstningstillfälle där alla får rösta – som vid ett vanligt val. För de med förhinder organiseras en eller två förröstningstillfällen. Ing­en får reda på något resultat förrän vid rösträkningen, som utförs av kommunala tjänstemän. All inblandning av vinstdrivna konsulter borde förbjudas.
Framförallt borde ombildningar stoppas. Att sätta igång en grupp av grannar med målet att förändra boendeformen för en annan grupp av grannar mot deras vilja kan enbart skapa motsättningar.
Nu är i alla fall en liten del av allmännyttan räddad och vi hoppas på lite lugn och ro.

Elin Gauffin

RS Bagarmossen

Read Full Post »

Fortsatt kamp i Rinkeby efter att husockupationen hävts

Under fredagsmorgonen stormade polisen det ockuperade huset i Rinkeby. Tolv timmar senare samlades nästan hundra personer för att diskutera hur kampen ska gå vidare. På lördagen, dagen därpå, demonstrerade runt 200 personer Rinkeby i protest mot den planerade rivningen av vad som nu kallas Rinkebyhuset.

"Hur vi jobbar fram till imorgon kommer att lägga grunden för hur vi går vidare" sa Arne Johansson. "Vi måste vara hundratals imorgon och ha Yakumbe!"

Fredagens stormöte började med att gå igenom vad som hänt på morgonen (se tidigare artikel) och fortsatte därefter med att diskutera hur kampanjen ska gå vidare. Det fanns givetvis en upprörd stämning över att ockupationen i huset hade hävts. Flera poängterade att huset har varit en mötesplats för rinkebybor i olika åldrar och nationaliteter.
– Husockupationen har varit ett viktigt verktyg, sa Martin Velazquez och lyfte frågan om huruvida vi ska återockupera huset eller inte.
Det togs inget beslut om detta, men många menade dock att kampanjen har vuxit ut ur huset, till något större. Dialogpolisen hade varit övertygad om att ockupanterna skulle ”göra bort sig själva” och inte ens klara första helgen.
– Men vi klarade det och kampanjen har bara växt! Polisen ville inte ha en till helg med över 500 besökandes i huset, varför de slog till. Men att ta tillbaka huset nu är inte det vikigaste, sa Bilbo Göransson, medlem i Rättvisepartiet Socialisterna och boende i Rinkeby.

Ett vanligt uttryck under mötet var att ”allt har flyttat till Kista”. Det finns en väldig ilska i Rinkeby över att olika myndigheter, från Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen till Socialtjänsten, har flyttat bort. Även att 400 jobb försvunnit bara det senaste året togs upp i diskussionen.
– 8 000 förslag har lämnats in i och med Rinkebydialogen, och ändå togs det här beslutet under bordet, sa Hadji och fortsatte, vi är mer politiska och demokratiska än våra politiker!

Stormötet präglades ändå av en fortsatt kampvilja och att man inte tänker låta sig trampas på av politikerna.
– Vi har vunnit respekt, uttalade sig Heidi och sa att Rinkebyhusets Vänner måste byggas vidare.
– Vi måste ställa krav, vi ska inte låta politikerna dribbla bort oss, varnade Mazi.
Beslut som togs på mötet var att hålla fast vid de tidigare besluten om en demonstration dagen därpå, och ytterligare en utanför stadsdelsnämndens möte på torsdag den 26 november.

"Rinkebyhuset – ett hus för alla!"

Dagen därpå marscherade minst 200 personer genom Rinkeby i protest mot rivningen. Trummor, dans och slagord präglade demonstrationen trots att polisen tömt huset dagen innan.
”Vems hus? – Allas hus”, ”Jalla Jalla – Bostad åt alla” och ”Rinkebyhuset – ett hus för alla”, var några av talkörerna.
Att kampen handlar om mer än huset visades i slagorden ”Jalla jalla – Arbete åt alla ” och  ”Svarta och vita – tillsammans mot dem rika”.
Demonstrationen gick från Rinkeby torg ned till det tidigare ockuperade fd förvaltningshuset. Flera anslöt under vägens gång.
Nere vid huset konstaterade Bilbo Göransson att huset under ett års tid varit en symbol för nedskärningar och nedrustningen av Rinkeby, men nu hur huset under den senaste veckan har varit en symbol för kampen och motståndet.

Amer Mohammed Ali
Johannes Lundberg

Read Full Post »

Därför gick vi med i Rättvisepartiet Socialisterna

Celia Coca Lora och Bertil Rosell är nya medlemmar i RS Bagarmossens partiförening.

Varför valde ni att gå med i Rättvisepartiet Socialisterna?
– Därför att det är så orättvist allting! Framför allt gick jag med för att RS ställer upp mot byråkratin inom facket, svarar Bertil.
– Den här tidningen [Offensiv] är jag uppväxt med, säger Celia. Så träffade jag Elin precis efter att jag haft ett möte med facket och kände att nu måste jag göra något!

Read Full Post »

Prenumerera på Offensiv

Veckotidningen Offensiv är arbetare och ungdomars viktigaste vapen på arbetsplatsen, på skolor och universitet i kampen mot krisen och för att försvara sina rättigheter.
Offensiv är ingen vanlig tidning, det är en organisatör av kamp och protester mot nedskärningar och rasism, för jobb och bostad, mot krig och kapitalism för ett nytt arbetarparti och global socialism.

Rättvisepartiet Socialisterna tog på kongressen ett mål att värva 300 autogiroprenumerationer och 100 andra långa prenumerationer. Vi vill nu uppmana alla medlemmar att värva prenumeranter, eller varför inte köpa en och ge bort i julklapp.
Offensiv måste nå ut till fler med ett socialitiskt svar på krisen, så börja sälj prenumerationer redan nu.

Om du inte har en prenumeration, teckna en nu på en gång! Ring 08-605 94 03

Offensiv

Read Full Post »

Polisen stormade det ockuperade Rinkebyhuset – kampen fortsätter

Runt klockan 6 på fredag morgon genomfördes en stor polisinsats för att tömma det ockuperade fd förvaltningshuset i Rinkeby, som genast spärrades av med väktare och strax därpå togs i besittning av den kända rivningsfirman Rivners.

Därmed har Stockholms högsta tjänstemän på Fastighetskontoret, som äger huset, liksom polisledningen struntat i alla krav på att rivningsprocessen ska stoppas och att genomföra en bred dialog om husets framtid.

Operationen inleddes med en skrämmande stormning av huset utförd av svartklädda poliser i hjälm, som enligt någon liknade ”RoboCop”. Flera demonstranter upprördes över det aggressiva agerandet mot ockupanternas armkrokskedja i foajén som stod i bjärt kontrast mot den låga profil som hållits av dialogpolisen tidigare under den vecka som ockupationen pågått. En Rinkebybo fick föras till sjukhus i ambulans efter att ha drabbats av andnöd, då han först förvägrades hämta sin medicin.

Samtliga 26 övriga som befann sig inne i huset greps. Utanför huset greps även Offensivs redaktör Arne Johansson efter att ha larmats om polisinsatsen och begärt att få tala med insatschefen. De 27 fördes i en hyrd SL-buss till Västerortspolisen i Solna. Av de bortförda var fyra medlemmar i Rättvisepartiet Socialisterna.

Under bussfärden till Solna tvingades bussen stanna flera gånger på grund av en bakdörr som hela tiden gick upp. Flertalet poliser uppträdde respektfullt under resan, samtidigt som demonstranterna höll moralen uppe genom kampsången ”Vi ska rädda huset, aldrig ger vi upp…”

En av poliserna bidrog dock till att solka kårens rykte ytterligare genom rasistiska ”skämt” som: ”har somaliska föreningen gått vilse?”; ”för feg för att sno, för lat för ett vanligt jobb” (om en kollega med invandrarbakgrund); ”jag vill också bygga ett nytt samhälle, fritt från den där migrationspolitiken om du förstår vad jag menar”. Samtliga 27 släpptes under förmiddagen efter ett förhör där de delgavs misstanke om olaga intrång och egenmäktigt förfarande.

– Jag förklarade att jag varken brutit mig in eller spärrat någon dörr, men att jag av och till liksom hundratals Rinkebybor, andra media och lokala politiker befunnit mig i det ockuperade huset och deltagit i proteströrelsen mot de odemokratiska planerna på rivning, säger Arne Johansson.

Flera av de som släppts tog sig efter polisförhöret tillbaka till en spontan samling utanför Rinkebyhuset, där även andra vänner till huset samlats. Även chefen för Fastighetskontoret, Stockholms fastighetsdirektör Torbjörn Johansson, hade tagit sig dit för att försöka försvara sitt agerande som beställare av rivningslovet.

Nytt var Torbjörn Johanssons ihärdiga försäkran att den anlitade rivningsfirmans uppgift än så länge bara handlade om en miljösanering som han påstod skulle vara nödvändig oavsett om huset ska rivas eller byggas om.
Medan hela rivningsprocessen hittills har handlagts ”på delegation” av tjänstemännen utan några politiska beslut försäkrade han nu att det är politikerna i Fastighetsnämnden som ska ta det slutliga beslutet om rivning.

Om detta visar sig vara sant finns fortfarande tid för en fortsatt kampanj för att rädda det stora fd förvaltningshuset för små bostäder, föreningslivet, hantverkare och ungdomsverksamhet eller liknande. Till huset hade också en byggentreprenör tagit sig som förklarade sitt intresse att köpa huset för en möjlig ombyggnad till akutbostäder eller liknande och som helt underkände argumentet att det skulle vara billigare ”att riva och bygga nytt”.

Kampen fortsätter närmast med ett stormöte på fredag kväll, en manifestation på Rinkeby torg på lördag kl 14 och en demonstration i samband med Kista-Rinkebys stadsdelsnämnd i Rinkebyskolan på torsdag den 26 november kl 18.

RS Stockholm

Read Full Post »