Första dagen av asylforumet under pride-veckan handlade om erfarenheterna från olika hbt-flyktingar som tvingats till flykt på grund av den repression de har blivit utsatta för.
Först ut att tala var en hbt-flykting från Saudiarabien. Han berättade om att hbt-personer är väldigt förtryckta i landet, eftersom det är ett väldigt religiöst land. Det finns något som kallas för ”Committée for the promotion of virtue and the prevention of vice”, som är som en statlig religiös polisstyrka med uppgift att upprätthålla Sharia-lagarna. Trakasseriet han fick utstå av dem blev helt ohållbart. Eftersom han är journalist så kan han vid ett återvändande förvänta sig en dödsdom, då han kan klassas som någon som propagerar för hbt-rättigheter.
Vidare talade en flykting från Jordanien om vad han hade upplevt, och parallellerna med Saudiarabien var många. Eftersom det i landet utövas många hedersmord så är man som hbt-person väldigt rädd, och han berättade vidare att han bara önskar att man skulle få bli accepterad. Vet folk om att man är hbt-flykting där så blir man totalt demoniserad och spottat på av samhället.
En hbt-flykting från Uganda berättade om situationen i landet. Hbt-personer använder ett hemligt ord, ”kuchus”, för att identifiera varandra, eftersom människor som är öppna med sin sexuella läggning får genomlida ett extremt förtryck och ibland mördas. Staten anser att hbt-personer ”försöker ta över landet”. Hon har fått utstå flera hot från människor i Uganda pga sin sexuella läggning, och hon fick även sparken från tidningen hon jobbade på eftersom hon vägrade att publicera en artikel som hängde ut hbt-personer. Hon blev som en följd av det själv uthängd av tidningen några veckor senare.
RFSL deltog också på mötet. De pratade om behovet av att lyfta frågan och att det behövs organisationer som kämpar mot förtrycket. En representant från FN:s kommission för mänskliga rättigheter (UNCHR) talade också, och även om hon höll med om det förtryck som fanns som gav hon inga klara metoder för hur man får bort det, ej heller några kamp-perspektiv.
En kvinna i publiken från Iran ifrågasatte under frågestunden varför man ens måste pröva fall där hbt-flyktingar flytt från Iran och andra länder där det finns ett stort förtryck och en stor hotbild mot hbt-personer, då det är alldeles uppenbart att det finns det i dessa länder. Man borde inte behöva pröva något som är så uppenbart menade hon på. Något svar fick hon dock inte från UNCHR.
Det var just kamp-perspektivet som saknades från mötet, främst då från RFSL och UNCHR. Det finns ett stort behov av att bygga rörelser som kämpar aktivt mot det förtryck som hbt-personer får utstå, och där har vi en viktig roll att spela. Det behövs att man knyter samman hbt-kamp med klasskampen och visar på hur de olika förtrycken är kopplade till klass-samhället och det kapitalistiska systemet.
Robert Bielecki
