Bilbo får vårdföretagarna att häpna

Turbulensen fortsätter kring äldreboendet på Koppargården, som efter en omskriven vårdskandal hösten 2011 återtogs i kommunal regi från den privata vårdjätten Carema. Men knappt hade detta hänt innan stadsdelen Hässelby-Vällingby i högeralliansens Stockholm började planera för nya omorganisationer med personalminskningar.

Enligt ett schemaförslag skulle personalstyrkan minskas med hela 50 tjänster, vilket enligt Kommunal var mer än som kunde motiveras av att två våningsplan har tömts på bruka­re. Att detta förslag nu har dragits tillbaka efter en hård offentlig kritik från personalen och Kommunals fackliga representant Bilbo Göransson har, som både lokaltidningen Mitt i Västerort och Mitt i Bromma slagit upp, hälsats som en liten delse­ger.
Beskedet häromveckan att äldreomsorgschefen Ingrid Friberg backar för att gå igenom en risk- och konsekvensanalys med Kommunal kom bara några minuter innan Bilbo Göransson skulle öppna ett extrainsatt fackmöte på Koppargården.
Publiciteten kring denna nya vändning i fackets kamp för Koppargården har fått Vårdföretagarnas näringspolitiska chef Håkan ­Tenelius att häpna.
Tenelius säger sig på Vårdföretagarbloggen inte kunna bedöma behovet av en personalminskning, men undrar över om det var personalnedskärningar som man såg framför sig när kommunen övertog det privata företaget.

”Framför allt undrar jag hur tankarna går hos Kommunals lokale ordförande i Hässelby-Vällingby”, fortsätter Tenelius, och skriver: ”Han heter Bilbo Göransson, och det är han som skäller på stadsdelsnämnden i artikeln. Men han är också känd från ett annat sammanhang. Bilbo Göransson var en av undertecknarna av det upprop i Aftonbladet som ledde fram till LO-kongressens ödesmättade beslut om vinststopp i välfärdsföretagen. Han var ett av de kongressombud som med flammande inlägg från talarstolen förmådde kongressen att svänga och rösta ned LO-ledningens mer övervägda förslag.”
”Hade de lokala företrädarna månne ett särskilt intresse av att hänga ut det privata företaget? Offrade de sina egna medlemmar i den ädla kampen för ’Välfärd utan vinst’?”, lyder Tenelius knorr.

Det är uppenbart att Vårdföretagarna, som naturligtvis skiter i perso­nalens öde, mycket noga följer varje steg i motståndet mot sina profiter in­om den skattefinansierade välfärden.
Bilbo Göransson har naturligtvis inte blivit svaret skyldig:
”Jag förstår att det måste vara krångligt för dig att reda ut alla frågetecken kring oss fackliga – hur kan vi både vara emot privata vinster på skattebetalarnas bekostnad och samtidigt kämpa för bättre villkor på ­våra arbetsplatser?”, svarar han Tenelius i kommentarsfältet, och försäkrar: ”Vi som jobbar i vård och omsorg kommer aldrig upphöra att slåss för våra rättigheter, och framförallt våra brukares rätt till en värdig ålderdom. O­avsett om arbetsplatsen ägs av kommunen eller av ditt älskade riskkapitalbolag.”

Arne Johansson

Svar till Tenelius, Vårdföretagarna

I en debattartikel skriver ­Bilbo Göransson, fackordförande Kommunal Hässelby-Vällingby, bland annat följande:

”På Håkan Tenelius, vårdföre­tagarnas ekonomiske ­talespersons twitterkonto den 20 februari förkunnas följande: ’mannen ansva­rig för sveket mot Kommunals medlemmar på Koppargården’. Som referens ger han en länk till sin egen artikel, där en facklig företrädare hängs ut som arbetar­klassens förrädare. Jag. Ordförande för Kommunal på Koppar­gården. Vad är sveket? Att företrä­da medlemmarna i arbetsmiljö- och schemafrågor. Ja, häng mig som Judas.

Håkan Tenelius säger sig bli ’häpen!’ över sammanträffandet att en klubbordförande för Kommunal vill förbättra arbetsförhållandena i kommunal omsorg.
Det finns ingen motsättning mellan att vilja förbättra villkoren på offentliga arbetsplatser och samtidigt(ja, samtidigt!) verka för en välfärd utan ­vinstintressen. Om verksamheten inte blir ­bättre av att privatisera vården, vad är då poängen?
Och eftersom ingenting har blivit bättre av att vinstintresset trädde in i de offentliga rummen, vad gör er förtjänta av våra surt betalade skatteslantar, Håkan?”

Read Full Post »

Vräkigaste våningen för skattepengar

När nyheten om de två Caremaägarnas årslön – på 900 miljoner kronor vardera – åt-erigen fått fart på debatten om vinster i välfärden kan det vara på sin plats med en inblick i vad våra skattepengar går till: en av Caremakapitalisterna bygger en lyxvåning på Strandvägen 59 som får en att äcklas över slöseriet.

Aftonbladet avslöjade i december 2011 att Peder Pråhl, en grundare till riskkapitalbolaget Triton (äger häften av Carema), för projekterade 65 miljoner kronor bygger en våning utöver det vanliga – till och med med östermalmsmått mätt.
– Ägaren, som för oss hållits ­hemlig, strör miljoner omkring sig. Vi hade jobbat på delar av inredningen i månader; när det skulle levereras var det bara att kassera, arkitekten hade ändrat sig, berättar en av hantverkarna för Offensiv.
– När byggbaracker skulle etableras hittades inte mark till det. Då köptes helt sonika våningen under och gjordes om till byggbarack. Ryktet säger att efter att bygget är klart ska det bli barnflickans våning.
Våningen på 550 kvadratmeter är en av landets största. Den innehåller bland annat ett torn, bastu och fyra badrum. Fem meter i takhöjd. Lägenheten är totalt datorstyrd (lampor, värme, entré o s v) med flera kilometer elledningar och flera mil värmeslingor. Två privata hissar och ­fyra inglasade terrasser. Aftonbladet uppger att ”Ingen har sett något liknande”. Frågan är om det behöver tilläg­gas, men denna paradvåning är ­bara en ”övernattningslägenhet”. Peder Pråhl är så klart skriven i skatteparadiset Jersey.
Hur kan ett sådant övergrepp på skattepengar tillåtas? För det är ju som flera medier nu konstaterar när riskkapitalister tillika kollegor till Peder Pråhl avslöjats att ”i förlängning­en kan man säga att pengarna kommer från svenska vårdcentraler och äldreboenden eftersom KKR äger vårdkoncernen Carema” (SvD Näringsliv).
KKR äger den andra delen av Carema. Grundarna Henry Kravis och George Roberts inkomst på ­ofattbara 900 miljoner kronor 2012 – en ökning med 67 procent jämfört med året innan – visar att det inte finns ett spår av Caremakris i toppen.

Elin Gauffin

Read Full Post »

Hemmasittarna: barn utan skola

Krisen i skolan måste mätas genom den grupp som drabbas allra hårdast. De har knappt uppmärksammats alls, för det rör sig om en minoritet. Men det är dessvärre en växande minoritet – hemmasittarna.
De som berövas sin grundskoleutbildning. Skolkrisen innebär ingen skola alls för allt fler.

Min vän, vi kan kalla henne Karin, är väldigt sammanbiten när hon talar om det här. I ett helt år har hennes son nu varit hemma från skolan. Hon har som ensamstående mamma fått bära hela ansvaret själv; istället för stöd från samhället har hon och sonen snarare blivit motarbetade. ­Detta har lett fram till beslutet att starta en självhjälpsgrupp för föräldrar i samma situation.
Du som läser det här och vill vara med/hjälpa till – kontakta undertecknad som förmedl­ar kontakten.
– Min son Viktor (fingerat namn) slutade att gå till skolan för ett år sedan. När jag inte lyckades få iväg honom till skolan gick jag till socialen för att få hjälp. Det är ju ett allvarligt problem och det råder skolplikt.
– Jag hade tagit reda på att Magelungens specialskola har ett uppsökande team med ett hemmasittarprogram. Det är ett väldigt lyckat program, där specialister kommer hem och jobbar med barnet för att etablera rutiner och bryta negativa mönster (som förvriden dygnsrytm) på ett tidigt stadium – innan det är för sent.
– Jag föreslog det här till ­socialen, men de sa blankt nej. Jag misstänker att de tyckte att det var för dyrt. Det är dyrt, men de sociala vinningarna är så mycket större.
– Istället satte socialen in familjeterapi för mig. Det kostar dem inget, de har egna terapeuter. Där var ju allt fokus på att jag som förälder bar ansvaret, att vi hade dålig relation som måste repareras.
– Viktor var hemma hela våren och fick fysiska men av allt sittande och matmissbruk. Frustrationen blev ett problem för hela familjen. ­Varken socialen eller skolan tog hänsyn till att det akuta problemet som måste lösas var att han inte gick till skolan. Jag fick själv driva på för en utredning och för att skolan och socialtjänsten ens skulle prata med varandra.

– När diagnosen ADHD kom i slutet av sommaren brydde sig skolan inte. Inga insatser som är anpassade till ADHD-problematik eller ­reaktion överhuvudtaget. Ungdomsmottagningen sa att ett stort nätverksmöte skulle hållas med skola, socialen, utredningsteamet och familjen – men det gjordes aldrig. Allt soc gjorde var att tillsätta en kontaktperson till Viktor som inte har kommit någon vart och nu gett upp.
– Skolan tvingade oss att byta skola (till en skola som ligger mycket längre bort). Ingen pratade någonsin med Viktor. De visste att han inte ville byta skola. De hade sagt till mig att övergången till den nya skolan skulle få ta så lång tid det måste ta. Men när Viktor en dag gick till ­skolan kom rektorn fram och sa ”Du ska inte vara här längre”.
Karin har blivit påläst under året som gått. Hon hänvisar till kurslitteratur på socialhögskolan – Socialt arbete (Börjesson) – där det står att finns det en diagnos i familjen ska familjen inte behandlas som en dysfunktionell familj under behandling­en, utan fokus och hänsyn ska läggas på diagnosen. Ändå togs diagnosen inte ens med i socialtjänstens utredning.
De signaler som Karin har fått är att hon själv bär ansvaret för sonens kris. Att hon är ensamstående ­bemöts med fördomar.
– Om jag nu är så dålig förälder: varför har jag själv anmält det här till socialen, gått ner i arbetstid och stridit in på nerverna för honom under det här året?
Vi diskuterar orsakerna till denna kris och ringar in två områden: skolans omvandling och socialtjänstens brutalisering.
Inte minst socialsekreterare själva har varit ute i protester det senaste året mot besparingskrav som gör att de inte får besluta om nödvändiga insatser.

Skolvalssystemet gör att elever som har lätt för sig flyr vissa skolor. Detta gör att skolor som blir ”bortvalda” får ett så tungt arbete att de inte klarar av elever med diagnoser.
Allt tyder på att det är fler som sitter hemma. Karin känner fyra familjer i sitt närområde med samma problem. Just som vi pratar om det här kommer lokaltidningen Mitt I med uppslaget ”Ingen skola har plats för Oskar”. Där berättas om att skola efter skola har misslyckats med att möta Oskars särskilda behov. Ett muntligt löfte från en chef på socialtjänsten och ett besök på en specialskola – som de tackade ja till – var plötsligt inte värt något. Nu heter det att ­sonen måste utredas vidare.
”Vi hade blivit lovade plats och det finns ingen tid att vänta på en ny utredning. Det är nog viktigt med rutiner för ett barn som är friskt men ännu viktigare för ett barn med diag-noser”, säger mamman i tidningen (den 15 januari).

En till vän, Angelica, har varit med om en liknande resa. Även hon berät­tar att så fort socialtjänsten får reda på att man är ensamstående så betraktas man som dålig förälder.
– Under de här två åren som min son missat skolan har skolan och BUP så många gånger sagt till mig att budgeten inte räcker för den utbildning han behöver. Det tog ett helt år för BUP att få klart utredningen (som kan gå mycket fortare). Han lider bland annat av drag av autism. Under de här åren var han sjukskriven. Skolan har plikt att ordna med hemundervisning, men det har den inte gjort.
– Jag har fått strida så, läsa på en massa, kontaktade skolchefen för ­hela Stockholm. Till slut togs frågan upp på stadsdelsnämndens möte och nu har han äntligen blivit inskriven på en specialskola, där han har gått i en vecka.
Sista ordet får gå till Karin och självhjälpsgruppen:
– Vi som drabbas får höra att vi är problemet. De vill isolera oss. Det kan vi inte gå med på. Det är ett systemfel. Hör av er till mig. Tillsammans kan vi bli starka!

Intervju: Elin Gauffin

Read Full Post »

Vårdanställda ryter ifrån: Nu får det vara nog!

På första sidan av veckans Offensiv kan vi läsa om vårdanställdas upprop som Sofie Michaneks är initiativtagare till. Therese Oskarsson, sjuksköterskestudent berättar också om sjukskötersestudenters kamp för 25 000 i ingångslön

Inspirerat av barnmorskornas upprop startades vårdanställdas upprop på facebook. Sjuksköterskan Katja Raetz från Nynäshamn påpekar några av de viktigaste frågorna vad gäller anställdas allt hårdare arbetsvillkor samt den bristande patientsäkerheten.

Read Full Post »

Lyckad avstamp för Välfärd utan Vinst

Läs om det stora kampanjmötet här:

http://www.socialisterna.org/sv/2/1/7802/

Read Full Post »

Beslutet om högdalens simhall fattat – hur ska kampen fortsätta?

Ett av Nordens största bolag i branschen, Actic, får med fördelaktiga villkor ta över Högdalens simhall och gym från den 1 juli. Moderaterna i Stockholm fortsätter att skänka bort kommuninvånarnas gemensamma tillgångar.

Efter renoveringar för 70 miljoner kronor av Högdalshallen ska nu ett privat bolag få ta över. Det betyder:

- sämre villkor för personalen, som nu antingen tvingas byta arbetsplats för att stanna som kommunställda eller byta till Actic.

- dyrare priser för gymmet och gruppträningar. Den enhetstaxa som de privata ska hålla gäller enbart för badet.

- att möjligheterna att använda samma gym- och badkort i Högdalen och andra kommunala hallar, t ex Farsta, försvinner.

Actic får ta över med generösa villkor. När kommunen jämförde sin egen drift med privat drog man nämligen bort 6 miljoner i momsintäkter som kommunen skulle fått under kontraktsperioden. Bara på så sätt blev de privata bolagen konkurrenskraftiga. ”De har slarvat bort intäkter på sex miljoner”, kommenterade Emilia Bjuggren, Socialdemokraterna, som tillsammans med (V) och (MP) röstade mot privatiseringen.

Actic, som har 487 anställda och omsätter en halv miljard kronor per år, får nu en redan existerande anläggning av hög standard. För att göra vinst på de 350 000 årsbesökarna får bolaget nu ”en stor möjlighet att själv påverka det affärsmässiga och verksamhetsmässiga innehållet av driften och utvecklingen av verksamheten i anläggningen”, som kommunen skrev i sitt underlag inför beslutet.

Fjolårets kampanj mot privatiseringen som vi inom Rättvisepartiet Socialisterna drog igång samlade massivt stöd. 2 740 personer skrev på protestlistorna. Vi träffade ingen besökare i bad eller gym som ville att det skulle bli privat. Idag finns ytterligare bevis på privatiseringens konsekvenser, särskilt inom äldreomsorgen. Kampanjen och alla som vill kämpa mot privatiseringen behöver nu diskutera hur kampen ska fortsätta.

Att kamp lönar sig visar Husby, där beskedet att Husbybadet inte ska privatiseras kom mitt under ockupationen av Husby Träff.

RS Farsta Högdalen

Read Full Post »

Svenska Bostäder försöker splittra Husby Träffs vänner

Ca 50 personer, en majoritet ungdomar, deltog vid måndagskvällens stormöte för ockupationen av Husby träff. Många hade sovit över och varit på plats hela dagen, andra strömmade till inför stormötet. Även ABC-nytt var på plats för att rapportera om protesterna.

Ockupationen har nu pågått i ett dygn i protest mot flytten av träffen men även mot alla de andra nedskärningar som drabbat Järva de senaste åren. Kvällens möte inleddes med ett antagande av de paroller som diskuterats tidigare: för att Husby träff ska finnas kvar i befintliga lokaler och finansieras av Stockholms stad, mot nedskärningar i Husby och Järva, samt för införandet av en lokalt förankrad styrgrupp med representanter för de boende som ska ha vetorätt mot beslut som rör området.

Till största del ägnades mötet åt att diskutera hur ockupationen ska kunna växa och involvera fler. Många bra förslag kom upp på aktiviteter för att hålla huset levande: filmvisningar, seminarier, konserter, fotbolls-/innebandyturnering, workshops etc. Lokala föreningar och ungdomsgårdar kan bjudas för in att ha aktiviteter i träffen. Vi diskuterade även hur vi når ut till fler genom exempelvis dörrknackning och besök på skolor i området.

En diskussion inleddes om hur man ska agera vid en eventuell kontakt från polisen och kontaktpersoner för detta utsågs. De flesta var dock överens om att den bästa garanten mot att ockupationen avslutas av en polisinsats är att man samlar fler deltagare och samtidigt sätter demokratisk press på beslutsfattarna. Husbyborna ska under morgondagen ta kontakt med fastighetsägaren, Svenska bostäder, och bjuda in dem till en dialog i träffen.

Efter stormötet kom det dock fram att Svenska bostäder redan försöker splittra rörelsen genom att kräva att Röda Korset, som ansvarar för verksamheten i Husby Träff sedan en tid tillbaka, slänger ut ockupanterna inom 48 timmar för att få behålla hyreskontraktet. Detta är ett extremt odemokratiskt bemötande av den folkliga protesten och det gäller nu att hålla ihop och visa att vi är så pass många som inte accepterar fler försämringar i Järva att de inte längre kan ignorera oss. Nu får det vara nog!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=4912063

http://svtplay.se/v/2678135/husby_traff_ockuperat_i_protest

AnnaMaria Berggren Eriksson

Read Full Post »

Protest nådde Stadshuset

Onsdagen den 11 maj nådde protesterna mot den föreslagna privatiseringen av simhallen i Högdalen Stadshuset. I vackert försommarväder överlämnades ca 2740 namnunderskrifter mot det inte så vackra förslaget att lägga ut driften av Högdalens simhall på någon privat utförare.

Read Full Post »

Husby protesterade in i det sista

Nätverket Järvas framtid genomförde måndagen den 11 april en protestaktion under den sista timman innan vårdcentralens stängning och flytt till Akalla.

Många appeller av både unga och gamla husbybor gjorde aktionen minnesvärd, liksom en inmarsch i den till stor del redan tömda vårdcentralens lokaler” skriver Arne Johansson i senaste numret av Offensiv.

Read Full Post »

Mobilisering till Högdalens simhalls försvar!

Vi har nu samlat in över 2000 namn mot privatiseringen av Högdalens simhall och nu är det dags att utveckla kampanjen. Under mötet, tisdag den 12 april – som hölls på initiativ av Rättvisepartiet Socialisterna där boende i Högdalen också deltog samlades förslag in till det fortsatta arbetet.

Ett flygblad ska sättas ihop och delas ut på torget och i brevlådor i området den kommande veckan. En knapp som stöd för simhallen ska designas och en argumentlista ska skrivas ihop.

Read Full Post »