Fackföreningarnas ansvar i hbt-frågan är tydligt, att alla ska ha rätt till en arbetsmiljö och arbetsplats fri från diskriminering. Facket ska inte bara spegla normen på arbetsplatsen, utan också se och kämpa för dem som faller utanför den normen.
De senaste åren har facket gjort seriösa satsningar i hbt-frågorna, bara några exempel är det tvärfackliga nätverket Fritt Fram, Unionens HBT-nätverk och SKTF:s nylanserade Öppna Upp. Här finns mängder av bra material som går att beställa eller skriva ut och på Öppna Upps sida finns en snabbutbildning du kan ta direkt via datorn. I utbildningarna mot diskriminering för fackliga företrädare finns hbt-perspektivet med och de olika hbt-nätverken utbildar även chefer och håller föredrag på arbetsplatser.
Problemet är att det ofta krävs egen vilja och engagemang för att gå dessa utbildningar, eller få sin chef eller fackförening att ordna någon som kommer ut på arbetsplatsen. Lika lite som en sexist självmant skulle söka upp en utbildning i jämställdhetsfrågor lär knappast en homofob göra detsamma.
En enskild punkt under en temadag eller utbildning får inte bukt med den djupt rotade heteronormen, som även finns inom fackföreningarna. Det som krävs är att kontinuerligt inkludera hbt-perspektivet i fackliga utbildningar, på alla nivåer men framförallt på gräsrotsnivå. Hbt-kompetens borde vara ett stående inslag i alla grundutbildningar för medlemmar.
”På mitt jobb är det arbetsplatsombudet som står för de flesta homofoba skämten i fikarummet”, sa en deltagare under ett av LO:s seminarier i Pride park förra året.
Arbetsplatsombuden ska vara fackets ansikte utåt på arbetsplatsen och den som man ska känna förtroende för som kollega, det är oerhört viktigt att de har kompetens i dessa frågor och rätt värderingar.
Facken borde även kämpa för att hbt-kompetens ska vara en självklarhet på alla arbetsplatser, i synnerhet inom den offentliga sektorn.
”Visst kan jag ta hit någon som pratar lite, men jag skulle inte lägga ut i informationen att vi har hbt-kompetens. Då kan ju folk tro att vi bara riktar oss till ’såna’, svarade undertecknads chef, som driver ett stort privat hemtjänstföretag, på frågan om att hbt-certifiera arbetsplatsen.
Det visar på behovet av att ställa krav på arbetsgivarna och inte bara erbjuda möjligheter.
Som aktiv i HBT-socialisterna har jag själv kämpat med dessa frågor på min arbetsplats och i min facksektion. Och det går att åstadkomma förändringar.
Efter påtryckningar till chefen fick jag hålla hbt-lektioner inför samtliga arbetsgrupper på mitt jobb, vilket är ca 100 kollegor, och mottagandet var över förväntan bra. Efter flera diskussioner med sektionsstyrelsen i facket har nu initiativet även kommit om att utbilda alla sektionens arbetsplatsombud i hbt-frågor innan årets slut, utöka hbt-punkten i utbildningarna mot diskriminering. Fler förbättringar är på väg och ja gkomemr att kämpa för att fler sektioner och förbund följer efter.
Självklart behöver man inte själv hålla utbildningarna på jobbet eller facket, eller gå direkt till chefen om man inte känner sig bekväm med det. Man kan vända sig till sitt fackombud eller sektion, eller be någon kollega föra fram det till chefen. Det går även att vända sig till RFSL.
Det är viktigt att det finns någon som aktivt kämpar för att starta diskussionen om hbt-frågor på arbetsplatsen och i facket, och som dessutom ser till att det följs upp.
På så vis kommer vi en bit på vägen tills målet om en total förändring av samhällets syn och skapandet av ett nytt socialistiskt samhälle där alla människor, oavsett könsidentitet eller sexuell läggning har samma värde.
Sanna Tefke
HBT-socialist i Kommunal
Rättvisepartiet Socialisterna Stockholm 