Den 26 mars organiserades manifestationen Vredens Dag på Tahrir torget i Husby, där musik och eldiga tal avlöste varandra till stöd för den nedläggningshotade vårdcentralen i centrum. Hiphopkollektivet Labyrint från Gottsunda i Uppsala var på besök och körde några av sina låtar innan sin spelning i Mälarhöjden samma kväll, och lyckades dra igång ett skönt gung på det soliga torget. Däremellan hann en överlycklig Offensivreporter träffa rappartisterna Aki, Dajanko, Jacco och Sai för några snabba kommentarer om musik, politik och det ömsesidiga hatet mellan politikerna och förorterna.
– Det kändes viktigt att vara här, man ser samma sak i alla förorter, berättar Aki. De är byggda efter samma modell och monteras ner efter samma modell. De attackerar oss, oavsett om det är i Alby, Gottsunda eller Husby och oavsett om det är socialdemokraterna eller moderaterna som styr. Därför är det viktigt att säga ifrån. Han får medhåll från sina kamrater. Lyssnar man på några av de texter som slängdes ut över Husby på lördagseftermiddagen är det svårt att inte se engagemang och ett underdogperspektiv. Många låtar handlar om desperationen som uppstår när samhället slutat bry sig om trakterna kring storstäderna, men också den gemenskap och kärlek som behövs för att stå ut.
Jag frågar om de ser sin musik som politisk, men etiketten fastnar inte riktigt. Snarare antipolitisk, säger Aki. Allting är politik och det är vi som får äta upp det som politikerna bestämmer. Jag skulle inte kalla min musik för politisk eller opolitisk, men kanske samhällsreflekterande, säger Dajanko och skrattar.
Men om de försöker dölja sina politiska sympatier så är de illa kamoflerade. I låten ”Kärleken?” får vi höra Jacco, Dajanko och Aki växla politikerförakt, desperation och revolutionär fight back från betongtrakterna.
Låtar som Upplopp och Carlitos Babylon brinner där Aki och Jacco gästar duckar inte för politiska tabun eller salongsetiketter, och några av de skönaste låtarna att dansa till är som känt Whisky och Ganja och Abo!
Att låtarna som heter Kärleken och Hat berör i stort sett samma ämnen känns väldigt poetiskt, avsiktligt eller ej. Båda framfördes från scenen i lördags. Labyrints speciella sound, bestående av sammanflätad reggae och hiphop med Jaccos utdragna toner i kontrast till Akis hammarslagsröst, med understöd av Dajankos k-pistrytm, gör låtarna minnesvärda och dansvänliga, och kanske viktigast av allt trovärdiga. Att träffa Labyrint några stulna minuter på Tahrirtorget i Husby ger en flashback till vad som gjorde att svensk hip-hop en gång fungerade och delvis varför det gick in i dvala med några väldigt få undantag. The Latin Kings på 90talet kändes street och underdog, men den tiden är över och bandet är nu mest ökänt genom Dogges reklamfilmer för Oboy och Elgiganten. Petter gjorde en lyckad skiva och investerade pengarna i att starta lyxrestaurang i Åre. Hiphop handlar om klassförtryck och att vara i underläge. När artisterna sen blir rika och berömda på sin musik blir deras låtar rumsrena och förlorar sin udd.
Vi kan hoppas att den nya generationen väldigt lovande hiphopartister, som Mohammed Ali, Carlito, Stor och Labyrint behåller sitt samhällskritiska och underjordiska sound. För det känns skönt att känna varm medvind av revolutionär hiphop i ryggen, i ett annars allt kallare samhällsklimat.
Bilbo Göransson, Offensiv
Rättvisepartiet Socialisterna Stockholm 
Mycket bra artikel!
Offensiv är en bra tidning. Läste er artikel om generalstrejken i Storbritannien, Suezkrisen och Nasser. Mycket bra den också.
Tack för att ni nämnde mitt tal också. Det lär nog knappast bli nämnt någon annanstans, så obetydlig som jag är… 😉