Släng LSS-utredningen i papperskorgen

images_cms-image-000007101
Foto: Seth Wells / Flickr CC

Av Åsa Karlsson & Per-Åke Westerlund

Är det inte bedrägeri att urholka innehållet och göra om det till något mycket sämre, men ändå hävda att det både blir bättre och sedan kalla det med samma namn? ”Nya LSS-lagen”, om den går igenom, har nästan inget gemensamt med dagens rättighetslag som gjort det möjligt för människor med svåra funktionshinder att leva ett självständigt liv med familj, skola, arbete och fritid. Ett kolossalt misslyckande som borde gå direkt i papperskorgen!

”Ni river assistansen och sviker barnen”, säger Maria Persdotter, förbundsordförande för RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar. Hon är med rätta mycket upprörd. Hon varnar för att Barnboenden (grupphem) kan komma att öka kraftigt när föräldrar inte orkar längre. Den som läser igenom utredningen slås av den bild som man vill ge av att det blir bättre, med ökad flexibilitet i stöd, högre kvalitet med mera, men det har inte någon konkret förankring.
Tvärtom är det mycket som är byggt på att enskilda tjänstemän ska bedöma behov och att kommunerna ska kunna svara upp mot dessa ”nya” stöd som man vill införa istället för dagens.
Den andas också ett förakt mot alla som arbetar som personliga assistenter, likaså gentemot alla anhöriga som dagligen utför kvalificerad vård och omsorg. Detta är horribelt.

Det är betyget på den utredning som fått i uppdrag att se över LSS, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387). Den oro och förtvivlan som många föräldrar till barn och ungdomar med funktionshinder har levt med de senaste två åren kommer inte att minska nu när vi har fått se hur politikerna har tänkt handskas med dem och deras anhöriga – tvärtom!
Nu har de jobbat klart med den utredning av LSS-lagen som den dåvarande regeringen tillsatte 2016 i syfte att skära ner och försämra för de minst 80 000 som omfattas av LSS-insatser idag. LSS-insatser är bland annat boende med särskilt stöd, daglig verksamhet, rätt till kontaktperson, ledsagarservice och personlig assistans.
Helt klart är att den personliga assistansen riskerar att helt försvinna, definitivt för barn upp till 16 år, men också stora förändringar (försämringar) när det gäller möjlighet till dubbel bemanning (försvinner), ersättning sänks om en anhörig också är assistent, med mera. Bort med ”lika lön för lika arbete!”
Parallellt har alla de olika funktionsrättsorganisationer haft en egen arbetsgrupp som både har följt utredningen och arbetat fram sina egna krav på hur LSS ska utvecklas och förbättras, inte skrotas. De anser att regeringens utredning saknar konsekvensanalys. Den svarar inte alls på hur man bäst ska uppfylla LSS-lagens intentioner. Den enskildes självbestämmande är en princip som inte får inskränkas! Föräldrars långtgående ansvar för sina barn måste få vara samma för alla barn, enligt Barnkonventionen. Nu skiljer man på ”funkisbarnen” och deras rättigheter.

De stora institutionernas tid, då människor med intellektuella funktionsnedsättningar inte räknades som fullvärdiga medborgare i Sverige, är inte så långt tillbaka i tiden. Det finns personer som minns hur det var att bo på institution, att dela sovsal med flera andra, inget självbestämmande vare sig vardag eller helg, ingen rösträtt, andra som fattar beslut om ditt liv och din hälsa.
På 1960-talet började olika grupper kräva en likhet inför lagen, att vi alla är medborgare, alla har ett värde och rätt till att få bestämma över sitt liv. Socialtjänstlagen och andra lagar moderniserades, man organiserade sig, föräldrar till barn med olika funktionshinder blev aktivister, människor började förstå och hoppas på en mer jämlik värld. Institutionerna började stängas. Efter många långa års diskuterande kom så LSS, Lagen om särskilt stöd och service, som en förstärkning av den ramlag som SoL (Socialtjänstlagen) är. Det var 1994.
Under de 25 år som har förflutit har kommunernas tjänstemän om och om igen misstolkat lagens intentioner, att människor har rätt till ett gott liv, oavsett funktionshinder, oavsett sjukdom, oavsett ålder. Att även de mest bortglömda, även de som har de allra sämsta förutsättningarna, ska kunna få ett gott liv.
Med LSS kom också rätten att välja personlig assistans, att anställa egna assistenter. Idag är det omkring 20 000 som har personlig assistans. Men de senaste två åren har Försäkringskassan (FK) haft som uppdrag att skära ner på antalet som får ja till olika LSS-insatser, något som slagit hårt.

Innan FK började säga nej och ompröva var det 38 000 som fick aktivitetsstöd, en trygghet i vardagen. Nu är det bara 32 000. Och blir utredningens förslag lag kommer fler att tvingas söka försörjningsstöd hos kommunerna istället, något som görs månad för månad och är menat som en sista ekonomisk tillfällig hjälp.
Sverige bryter redan idag mot både lagar och intentioner, brister när det gäller Barnkonventionen och Funktionshinderkonventionen, som slår fast att givna rättigheter inte får tas bort, alla barns rätt till ett tryggt liv, alla människors rätt till delaktighet i samhället. I utredningen sägs bland annat att man vill ta bort rätt för den som har autism/autismliknande funktionshinder att ha personliga assistenter. Den som har stora individuella och komplicerade behov som behöver hjälp och stöd av personal som är utbildad och känner personen väl, ska alltså inte ha rätt att bestämma över sitt liv. Här känns det som om gruppbostad och andra gruppboenden blir enda alternativ.
Behov ska styra, inte pengar! Cyniska politiker ska inte få skära ner och förstöra livet för oss!

Fullt stöd till kampen för att försvara LSS.

Fullt stöd till kampen för att försvara LSS.


Försvara LSS!
Det var parollen för en demonstration i lördags på Sergels torg i Stockholm. Här är några röster:
– Jag är här för att assistansen är ifrågasatt. Den ses bara som en kostnad, inte en tillgång. Jag har känt oro och osäkerhet sedan den första utredningen tillsattes för att se över ”kostnadsutvecklingen”, säger Jan.
– Det är självklart att vi måste protestera och rädda LSS. Rörelsefrihet är en rättighet. Det talas om nolltolerans i trafiken, men inte inom vård och omsorg, berättade Kent, vars rullstol var full av plakat.
– Jag är här för att representera mitt barnbarn. Hon är sju år, har Rett syndrom, sitter i rullstol och har en dator som styrs av ögonen. Jag är orolig för framtiden, ska hon bli sittande på ett hem? sa Carin Svensson.

Ilskan och oron över LSS-utredningen är påtaglig.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s