Tusentals mot regeringens chockbesked

Ilskan är stor mot regeringens fruktansvärda flyktingpolitik. (foto: )
Ilskan är stor mot regeringens fruktansvärda flyktingpolitik.

Lördagen den 28 november samlades omkring 2 500 till demonstration i Stockholm mot regeringens skarpa högersväng vad gäller flyktingpolitiken.

Ilskan var påtaglig under demonstrationen arrangerad av Ingen människa är illegal som gick från ABF-huset klockan 18.00, just när Socialistiskt forum hade avslutats för dagen, till Mynttorget vid riksdagen.

”Stefan Löfven – Hycklare!”, ”Miljöpartiet – Hycklare!” och ”Den som flyr har inget val – Ingen människa är illegal!” skanderades under marschen.

Tyvärr var talen få. Allt åt alla talade bland annat om det Europa som byggdes efter andra världskrigets slut under mottot ”Aldrig mer” (krig). Inga flyktingar eller flyktingjurister kom till tals. Det gavs inga förslag till vad som kan göras eller vad nästa steg bör vara till de som hade samlats.

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) menar att alla de olika gräsrotsrörelserna som finns idag måste sammanslutas med flyktingrörelsen och rikta en politisk kamp mot den högerpolitik som ligger bakom rasism, nedskärningar på välfärden, förskjutningen av gemensamma resurser till storföretag, banker och de redan rika med mera.

Det behöver samordnas lands­omfattande protestdagar mot Sveriges inhumana flyktingpolitik som samlar fackföreningar, flyktingorganisationer, progressiva nätverk och vänsterorganisationer. Tillsammans är vi starka, och en enad rörelse likt Flyktingamnesti 2005 skulle kunna skapa en enorm press på makthavarna.

Stockholm slits isär

 

Andel sysselsatta i Kungsholmen, hela Stockholm respektive Rinkeby/Kista (29-64 år) åren 1990-2013. Män i prickad linje, kvinnor i hel linje. (foto: )
Andel sysselsatta i Kungsholmen, hela Stockholm respektive Rinkeby/Kista (29-64 år) åren 1990-2013. Män i prickad linje, kvinnor i hel linje.

Stockholm befinner sig i spänningsfältet mellan att vara en motor för utveckling och risken att bli ett slagfält för sociala konflikter. Detta är enligt Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm slutsatsen av den alarmerande statistik som sammanställts i rapportenSkillnadernas Stockholm och som tydligt visar att de redan innan stora klyftorna har fortsatt att växa under de senaste tio åren.

Sveriges huvudstad befinner sig extremt långt ifrån ett av de fyra vackra inriktningsmål som uppdragsgivarna i det ”rödgröna” stadsstyret anammat för tiden fram till år 2018: ”Ett Stockholm som håller samman där alla barn ges lika möjligheter att uppnå kunskapsmålen, där bostäder finns till rimliga hyror och alla äldre garanteras en trygg ålderdom och där jämställdhet, jämlikhet och tillgänglighet är självklara förutsättningar för politiken.”

Allra allvarligast är de dramatiskt ökade skillnaderna i uppväxtvillkor mellan barn i mer välbärgade områden och stadens tio fattigaste stadsdelar, en skillnad som också har accelererat kraftigt mellan åren 2005 och 2012.

Medan andelen fattiga barnfamiljer, vars inkomst låg under 60 procent av medianinkomsten 2012 var 12 procent i hela staden, var andelen ekonomiskt utsatta barnfamiljer i Tensta 33 procent och i Rinkeby 42 procent.

Samtidigt som medelinkomsten i Stockholms innerstad mellan 1991 och 2012 har ökat med 64 procent har den i Skärholmen endast ökat med en procent och i Rinkeby-Kista med fem procent, vilket måste betyda en kraftigt sänkt realinkomst.

Skillnaderna i inkomst per vuxen invånare varierade år 2012 mellan 560 000 i Södra Ängby och 127 000 i Rinkeby.

Bakom rapportens siffror ligger självklart skrämmande skillnader i förvärvsfrekvens, trots att en stad som sedan år 2000 har vuxit med ett halvt Malmö inte skulle behöva ha några arbetslösa alls.

Medan andelen förvärvsarbetande i stadsdelar som Kungsholmen idag har ökat till samma höga nivå på 85 procent som innan krisen på 1990-talet, ligger den för kvinnor i Rinkeby-Kista kvar på 50 procent och för män på 60 procent, vilket för både kvinnor och män är långt under nivån 1990.Vad rapporten inte redovisar är hur skillnaderna i inkomst också har förstärkts av den omvända omfördelningspolitik som har bedrivits med sänkt a-kassa, sjukförsäkring och pensioner, samtidigt med upprepade jobbskatteavdrag, dramatiskt orättvisa subventioner och beskattning av boendet, RUT- och ROT-avdrag etcetera.

I Stockholm är skillnaden i medellivslängd för män med eftergymnasial utbildning och män med högst grundskola 6,9 år, jämfört med 5,2 år i riket. 38 procent av männen och 31 procent av kvinnorna i Rinkeby-Kista skattar också sin hälsa som sämre än god, jämfört med 16 procent av männen och 22 procent av kvinnorna på Kungsholmen.

Sämre kostvanor är samtidigt ett av huvudskälen till att 13 procent av alla treåringar i Rinkeby-Kista har kariesskadade tänder medan andelen på Kungsholmen bara är en procent, en faktor som väger allt tyngre ju äldre barnen blir.

Än tydligare växer skillnaderna när det gäller uppväxtvillkor och utbildning, ingångar till arbete och försörjning, boende och trygghet. Medan bara 6 procent av de unga på Norrmalm och Östermalm går ur grundskolan utan behörighet till gymnasieskolans nationella program var andelen i Rinkeby-Kista nästan fyra gånger högre, samtidigt som inskrivningsgraden till förskolan är lägst i Järvas stadsdelar.

I stadens mest missgynnade stadsdelar växer den farligt höga andelen unga utan vare sig utbildning eller förankring på arbetsmarknaden: i Rinkeby 9,4 procent av alla 20-24-åringar, i Husby 7,6 procent, i Tensta och Rågsved 7,0 procent.

Den extrema trångboddhet som utvecklats i dessa stadsdelar är också en sällan observerad orsak till en otrygg och instabil livssituation, som i hög grad försvårar barns och ungdomars studier, personliga integritet och sociala utveckling.

Medan Stockholms befolkning under åren 1998-2014 ökade med 175 000 byggdes enbart 52 000 nya lägenheter. Samtidigt som 69 000 hyresrätter försvann genom att ombildas till bostadsrätter minskade dessas andel från hälften till en fjärdedel av det totala bostadsbeståndet!

Så länge inte tillräckligt många nya hyresrätter med överkomliga hyror byggs begränsas låginkomsttagares möjligheter allt mer till att välja bostadsområde. I samma riktning verkar allt större inslag av marknadspriser.

När bostadsbristen är akut och segregeringen drivs på av att rikare stadsdelar stängs för låginkomsttagare blir trångboddheten i Rinkeby-Kista som en direkt konsekvens dubbelt så stor som på Östermalm. Den är i verkligheten ännu större på grund av det mörkertal som utgörs av invånare som inte är skrivna där de bor.

Enbart i Rinkeby-Kista finns det enligt nämndens remissvar 500 hushåll som antingen har andrahandskontrakt, korttidskontrakt eller som var inneboende, samtidigt som 84 hushåll på grund av akut hemlöshet tvingas bo på hotell eller vandrarhem till en kostnad som motsvarar 25 socialsekreterare!

Antalet barn i stadsdelen som bor på hotell eller vandrarhem, ofta långt ifrån sin skola, har ökat från så få som 10 år 2010 till 75 år 2015! Dessa problem, som må vara extrema i Stockholm och andra svenska storstäder, är inga isolerade undantag i ett Sverige där inkomstskillnaderna på senare år har vuxit mer än i många andra jämförbara länder.

Enligt rapporten har OECD uppskattat den förlorade ekonomiska tillväxtpotentialen på grund av de växande inkomstskillnaderna till 7,2 procentenheter av BNP 1990-2010, vilket enligt Offensivs kalkyl motsvarade 135 miljarder kronor 2010. Att en kommission för ett socialt hållbart Stockholm har tillsatts med uppdrag att analysera skillnaderna är förstås bra. Återstår att se hur den lyckas att därifrån ta fram förslag på konkreta åtgärder i rätt riktning.

Vad som framförallt krävs är en politisk mobilisering för att bryta segregeringen som kan öka trycket på stadens och Sveriges politiker från vänster innan de resulterar i destruktiva konsekvenser som än mer av droghandel och kriminalitet, rekrytering till terror eller nya kravaller.

Norra Järva Stadsdelsråd anordnar därför den 7 december ett Järva Cafémöte i Husby träff där vi har bjudit in Verdandis utredare Jan Edling, som skrivit en liknande rapport, Förorterna som Moder Svea glömde.

Den diskussionen kommer att bidra till krav på en konkret handlingsplan för att bryta Stockholms klasskillnader och segregering. Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm som också inbjudits har svarat att den är upptagen av ett annat evenemang. ■

Kamp för asylrätt och mot rasism – demonstrera den 9 november

Den 9 november, på årsdagen av Kristallnatten då nazisternas pogromer mot judarna i Tyskland 1938 nådde sin kulmen, demonstreras det i Stockholm på Mariatorget klockan 18.00.

Det blir idag allt viktigare att ta kamp mot rasism, skuldbeläggningen av flyktingar och mot den inhumana flyktingpolitik som förs i landet. Detta med tanke på regeringens flyktinguppgörelse med Alliansen och SD.s uppmaningar till ”utomparlametariskt arbete”, som efter uttalandet ledde fram till ett tjugotal brandattentat mot asylboenden. Även RS-medlemmar i Göteborg har utsatts för brandattentat. Samtidigt fortsätter diskrimineringen av EU-migranter. Slut därför upp på årsdagen av Kristallnatten den 9 november för att slå tillbaka mot den ökade rasismen i samhället.

bild50

Nedan följer en artikel publicerad den 30 oktober i Offensiv, Rättvisepartiet Socialisternas veckotidning, om regeringens uppgörelse med Alliansen.


Tillfälliga uppehållstillstånd, skärpta försörjningskrav för anhöriginvandring och fler otrygga låglönejobb. I regeringens uppgörelse med Alliansen om flyktingpolitiken är det i synnerhet Moderaterna som har fått bestämma innehållet. Uppgörelsen ligger i linje med den skärpta flyktingpolitik som allt fler EU-länder har genomfört. Svaret på uppgörelsen måste bli intensifierad kamp för asylrätt och jobb, bostad och välfärd till alla. Ta pengarna där de finns – hos storbolag, banker och superrika.

Uppgörelsen mellan regeringen och Alliansen har i huvudsak förhandlats fram av Socialdemokraterna och Moderaterna, vilka är de två partier som har stått bakom de senaste decenniernas skärpta flyktingpolitik och som för tio år sedan stod förenade i sitt nej till kravet på flyktingamnesti. Då som nu gick man på tvärs med opinionen.

Men en skillnad gentemot år 2005 är att Miljöpartiet har blivit ett högerparti som har gett upp alla sina tidigare krav för att få några ministerposter. Det återspeglas inte minst av innehållet i regeringens och Alliansens uppgörelse om flyktingpolitiken.

Uppgörelsen är ett slag i ansiktet på den våg av flyktingsolidaritet som har svept över landet.

Tillfälliga uppehållstillstånd blir huvudregel under de tre första åren i Sverige. Om myndigheterna efter den tiden anser att skyddsskälen har upphört ska permanent uppehållstillstånd endast beviljas personer som ”kan uppvisa taxerad inkomst på en nivå som det går att försörja sig på”. Den inskränkning i asylrätten som detta innebär betyder att flyktingar sätts i ett rättslöst väntrum som det bara går att komma ur om man själv lyckas finna de jobb som ”det går att försörja sig på”. Och om skyddsskälen finns kvar ”bör” – inte ska – permanent uppehållstillstånd beviljas.

De jobb som regeringen vill skapa kan ingen försörja sig på. Utvidgat RUT och YA-jobb utan krav på kollektivavtal öppnar nya dörrar till den låglönemarknad som Alliansen länge har eftersträvat.

Det är en skandal att Vänsterpartiet inte var beredda att ”direkt avvisa förslagen på RUT-utökningar” som Nooshi Dadgostar, V:s representant i förhandlingarna den 24 oktober, sade. Vänsterpartiet ville vara med i uppgörelsen, men hoppade av i sista stund efter att övriga partier hade sagt ja till tillfälliga uppehållstillstånd.

Uppgörelsen försvårar anhörig­invandringen genom skärpta försörjningskrav.

I uppgörelsen heter det vidare att ”verkställighet av beslut om av- eller utvisning” ska ske snabbare än nu. Det är ett beslut som rymmer mer av polisjakt på de som har fått avslag. Samtidigt vill regeringen och Alliansen att flyktingar som kommer till Sverige ska kunna förflyttas till andra EU-länder – en hållning som syftar till att skrämma flyktingar från att söka asyl och skydd i Sverige.

Med uppgörelsen har också regeringen gått med på Moderaternas krav om att föräldrapenningen ska begränsas för nyanlända.

I utbyte mot alla eftergifter från regeringen gick Moderaterna med på att alla kommuner ska ta emot flyktingar. Men att M gav upp sitt motstånd i den frågan berodde på att Alliansen var splittrad och att M-ledningen hade fått igenom vad man betecknade som ”centrala krav”: tillfälliga uppehållstillstånd, skärpta krav på försörjning vid anhöriginvandring och sänkta trösklar till arbetsmarknaden (läs låglönemarknad).

Både regeringen och Alliansen var beredda att införa hårdare gränskontroller, men valde att inte fatta beslut i frågan utan skickade avgörandet till polisen. ”Ser Polismyndigheten behov av gränskontroller kommer den att få regeringens stöd”, enligt Dagens Nyheter den 25 oktober.

Rättvisepartiet Socialisterna och Offensiv säger nej till uppgörelsen:

• Försvara asylrätten – nej till tillfälliga uppehållstillstånd.

• Riv Fort Europa. Säkra vägar till Europa för flyktingar. Avskaffa Dublinförordningen.

• Masskampanjer mot rasism och mot skuldbeläggning av flyktingar.

• Stoppa tvångsutvisningarna.

• Flyktingamnesti – nu.

• Gemensam kamp för jobb, välfärd och bostad.

• Internationell solidaritet: Global kamp mot imperialismens krig och plundring.

Stöd till EU-migranter

Efter flera attacker på EU-migranter och den förödande mordbranden i Högdalen där ett läger brändes ner har HEM – föreningen för hemlösa EU-migranter anordnat insamlingar av kläder, material och ekonomiska medel. Här hittar du föreningens hemsidor, de behöver allt stöd de kan få:

https://www.facebook.com/organisationhem

http://foreningenhem.se/

HEM

Tusentals stoppade SD-rasismen i tunnelbanan

Flera tusen slöt upp för att protestera mot SD:s rasism och SL:s undfallenhet. (foto: )
Flera tusen slöt upp för att protestera mot SD:s rasism och SL:s undfallenhet. Efter demonstrationen tog ett stort antal demonstranter saken i egna händer, gick ner i Östermalms tunnelbanenedgång och rev ner den rasistiska reklamen från SD.

Sverigedemokraterna (SD) får återigen tillåtelse att spy ut sin rasistiska galla i Stockholms tunnelbana, liksom under EU-valet i fjol. Detta går dock inte obesvarat. Den 4 augusti arrangerades en demonstration på Östermalmstorg mot rasism och mot Storstockholms lokaltrafiks (SL) undfallenhet. Tusentals slöt upp för att visa sin avsky mot SD-rasismen.

Upprinnelsen till demonstrationen är SD:s nya ”reklam” för partiet, där de attackerar EU-migranter. På väg ned med rulltrappan i Östermalmstorgs tunnelbanestation tvingas resenärer att läsa text på engelska, där partiet beklagar ”röran här i Sverige”. Vidare pekar de på ett ”seriöst problem med påtvingat tiggeri” som ”internationella gäng profiterar på”. En stor del av en vägg är täckt med en bild på en hemlös person som sover på gatan med texten ”Sverige borde kunna bättre än det här”.
SL slår ifrån sig kritiken, trots  rasismen och hetsen mot folkgrupp och trots att SL i sin policyförklaring skriver att: ”Reklam som kan uppfattas som stötande eller sedlighetssårande eller sårande mot folkgrupp” inte får förekomma. Ett hundratal demonstranter gick efter demonstrationen in i tunnelbanestationen och rev ner SD:s hatiska propaganda.

En norsk studie från Fafo baserad på intervjuer med 1 200 hemlösa i Oslo, Köpenhamn och Stockholm slår hål på myterna om att det skulle föreligga någon slags organiserad kriminalitet bakom att människor tvingas tigga för sitt leverne.
”Det är få frågor i dag där så många rykten och myter florerar som i tiggerifrågan. Vi som dagligen möter dessa människor har länge haft bilden klar: det finns ingen organiserad brottslighet bakom”, skriver Stadsmissionens direktör Marika Markovits i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 3 augusti.
Att folk tvingas tigga beror på en extrem utsatthet, arbetslöshet  och massfattigdom som har exploderat efter att den kapitalistiska krisen slog till år 2007-08. Östeuropa och framförallt många romer har drabbats hårt.

SD:s politik går ut på att slå mot de allra svagaste i samhället och söka  splittring. Att tisdagens demonstration samlade tusentals är ett viktigt steg i kampen mot rasismen, likaväl som mot rasismens grogrund: Ökade klassklyftor, fattigdom, arbetslöshet, bostadsbrist och nedmonterad välfärd. ■

Antirasistiskt Prideparkhäng på Järva

Fadi Obaya är med och arrangerar Antirasistiskt parkhäng mot rasisternas försök att profit­era på Pride och hetsa mot förorten. (foto: Natalia Medina)
Fadi Obaya är med och arrangerar Antirasistiskt parkhäng mot rasisternas försök att profit­era på Pride och hetsa mot förorten.

Den 29 juli har rasister lanserat att ett Järva Pride-tåg ska gå mellan Stockholmsförorterna Tensta och Husby. Bakom arrangemanget står rasister och homofober som Avpixlat­redaktörerna Mats Dagerlind och Jan Sjunnesson.

Den sistnämnde var nyligen chef för Sverigedemokraternas tidning Samtiden. Han hyllade en film som beskriver muslimer som pedofiler och homosexuella som ett satanistiskt hot mot samhället.
Sverigedemokraterna är, oavsett påklistrade floskler, ett rasistiskt och hbtq-fientligt parti, som har öppnat dörrar åt nazistgrupper. Så sent som i början av juli skrev en ledande sverigedemokrat i Alingsås en rad homofoba kränkningar på internet och avslutade med att ”homosexualitet är osunt”.
Fadi Obaya, själv boende i området, är en av initiativtagarna till Antirasistiskt prideparkhäng, som först kommer att visa sin ståndpunkt mot rasisterna och sedan ordna en gemensam picknick på Järvafältet vid Husby gård.

– Eftersom arrangemanget ”Pride Järva” baseras på inget annat än islamofobi som är standard inom SD-rörelsen tycker jag därmed inte att det är okej att förtrycka en ”viss” grupp, säger Fadi.
Sjunnesson säger i en intervju i Dagens Nyheter att det inte var någon idé att förankra Järva Pride bland människor som bor i Järva för att ingen hade ändå velat engagera sig och att ”de” boende i förorterna måste integreras och förstå att de ingår i ett svenskt samhälle. Fadi svarar att han alltid har kunnat vara öppen med sin läggning i Järva men att det så klart finns homofobi där, som överallt, mest bland yngre.
– Sjunnessons bild stämmer inte. Det finns många grupper som värnar om hbtq-rörelsen. Folk integreras redan i ett svenskt samhälle, jag förstår inte vitsen med att komma till ett område som man inte har någon anknytning till och sedan säga att det finns en stark ”fobi” här.

I flygbladet till Antirasistiskt prideparkhänget visas på motsättningen: ”Rasisterna bryr sig inte om hbtq-personer eller våra rättigheter utan vill bara splittra oss och få det att verka som att vi som bor i Järvaområdet (med speciell fokus på muslimer och mörkhyade) är det största hotet mot kampen för lika rättigheter oavsett kön eller sexuell läggning.”
– Vi hoppas att det kommer bli ett lugnt och ostökigt parkhäng fritt från tjafs och bråk, avslutar Fadi.

Elin Gauffin

Skandaldom mot Dror Feiler – 10 900 kr i böter för antirasism

Dror Feiler döms till böter på grund av sin antirasism – en skandaldom. Foto: Natalia Medina.
Dror Feiler döms till böter på grund av sin antirasism – en skandaldom. Foto: Natalia Medina.

Tusentals demonstrerade mot Sverigedemokraternas torgmöten under fjolårets valrörelser. Nu har Södertörns tingsrätt i en skandaldom dömt Dror Feiler att böta 10 900 kronor – för att ha varit en av demonstranterna! Fortsätt läsa ”Skandaldom mot Dror Feiler – 10 900 kr i böter för antirasism”

Dror Feiler åtalad för antirasism

Dror Feiler. Foto: Natalia Medina.
Dror Feiler. Foto: Natalia Medina.

Anser staten att det är olagligt att demonstrera mot rasism och nazism? Frågan är aktuell då Södertörns tingsrätt den 7 eller 8 april ska meddela sin dom i rättegången mot Dror Feiler.
Fortsätt läsa ”Dror Feiler åtalad för antirasism”

Det saknas inte pengar!

Nu blöder de redan tomma ladorna var det kärva budskapet från finansminister Magdalena Andersson (S) i tisdags (den 20 januari). Med hänvisning till den svaga världskonjunkturen skriver regeringen ned tillväxten för i år och är inte längre lika optimistisk vad gäller arbetsmarknadens utveckling som för några månader sedan. Arbetslöheten kommer att fortsatt ligga på höga 7,7 procent.
– På kort sikt ser vi att den svenska tillväxten fortfarande inte riktigt har tagit fart. Den långsamma återhämtningen i omvärlden håller tillbaka tillväxten i den svenska ekonomin, menade finansministern när hon presenterade regeringens prognos för den ekonomiska utvecklingen 2015 och 2016.

”Det är uppenbart att det finns inte pengar”, var den slutsats som finansministern drog av sin egen prognos. Men inget kan vara mer felaktigt. Att statens finanser urholkats är främst en följd av alla skattesänkningar som Alliansen genomförde och som Socialdemokraterna idag stödjer. Skattesänkningarna gav mindre pengar till välfärd och mer till de redan rika, storbolag och banker.
Sanningen är, som ETC:s Johan Ehrenberg skrev i augusti i fjol, att:  ”Reinfeldt har sänkt skattein­komsten sen 2007 med 980 miljarder kronor. Det är den samlade kraft offentlig sektor förlorat genom sänkta inkomstskatter, bolagsskatter och moms. Samtidigt har man inte klarat av att finansiera dessa väldiga skattesänkningar. Statsbudgeten går med underskott”.
De ökade kostnaderna för sjukskrivningar och flyktingmottagning som finansministern anger som skäl till varför ”ladan” bara har blivit tommare är mycket små summor i jämförelse med borgarnas rån av statskassan.

Det finansministern och regeringen gör är att hissa krisflagg i syfte att motivera såväl fortsatt åtstramning som nya skattehöjningar och nedskärningar. Detta i en tid då det verkligen skulle behövas offentliga satsningar på jobb, välfärd, bostäder och infrastruktur.
Samtidigt som finansministern hävdar att det inte finns pengar, kommer rapporter om att storbolagen och bankerna kommer att dela ut rekordstora summor i år till sina aktieägare. Oavsett hur det går väntas utdelningarna slå nya rekord. ”Många bolag har starka kassaflöden och kan därför dela ut en rejäl slant till aktieägarna. Enligt nyhetsbyrån Bloomberg väntas de totala utdelningarna uppgå till 192 miljarder kronor jämfört med 164 miljarder kronor förra året, en ökning med 17 procent”, rapporterade TT den 17 januari.
Andra beräkningar pekar mot att aktieägarna får dela på 217 miljarder kronor, vilket är drygt 20 miljarder mer än det gamla rekordet från 2006. Så visst finns det pengar. Vad som krävs är en kamp för en fördelning av de rikedomar som finns – från välbärgade, storbolag och banker till offentlig sektor och arbetarhushållen. Kort sagt: Det behövs kamp för en socialistisk politik som utgår från behoven.  ■

9 november: Demonstrera mot rasism och nazistvåldet

2014 har inneburit en växande antirasistisk rörelse – dags att ta den vidare till att också kämpa mot rasismens grogrund, det vill säga högerpolitiken.
2014 har inneburit en växande antirasistisk rörelse – dags att ta den vidare till att också kämpa mot rasismens grogrund, det vill säga högerpolitiken.


Runt om i Europa  samlas antirasister i manifestationer den 8-9 november för att minnas nazismens offer och för att  varna för att fascismen är på frammarsch i Europa.

2014 har varit ett år inte bara av växande röstetal för Sverigedemokraterna utan också för en stark växande antirasistisk rörelse.
Fortsätt läsa ”9 november: Demonstrera mot rasism och nazistvåldet”