Manifestationen på Hötorget i Stockholm den 25 mars blev finalen på Folkkampanj för Gemensam Välfärds bankprotestvecka. Tidigare under veckan hade symboliska protestaktioner hållits utanför storbankernas årsstämmor. Fortsätt läsa ”Lyckad bankprotestvecka”
Nu blöder de redan tomma ladorna var det kärva budskapet från finansminister Magdalena Andersson (S) i tisdags (den 20 januari). Med hänvisning till den svaga världskonjunkturen skriver regeringen ned tillväxten för i år och är inte längre lika optimistisk vad gäller arbetsmarknadens utveckling som för några månader sedan. Arbetslöheten kommer att fortsatt ligga på höga 7,7 procent.
– På kort sikt ser vi att den svenska tillväxten fortfarande inte riktigt har tagit fart. Den långsamma återhämtningen i omvärlden håller tillbaka tillväxten i den svenska ekonomin, menade finansministern när hon presenterade regeringens prognos för den ekonomiska utvecklingen 2015 och 2016.
”Det är uppenbart att det finns inte pengar”, var den slutsats som finansministern drog av sin egen prognos. Men inget kan vara mer felaktigt. Att statens finanser urholkats är främst en följd av alla skattesänkningar som Alliansen genomförde och som Socialdemokraterna idag stödjer. Skattesänkningarna gav mindre pengar till välfärd och mer till de redan rika, storbolag och banker.
Sanningen är, som ETC:s Johan Ehrenberg skrev i augusti i fjol, att: ”Reinfeldt har sänkt skatteinkomsten sen 2007 med 980 miljarder kronor. Det är den samlade kraft offentlig sektor förlorat genom sänkta inkomstskatter, bolagsskatter och moms. Samtidigt har man inte klarat av att finansiera dessa väldiga skattesänkningar. Statsbudgeten går med underskott”.
De ökade kostnaderna för sjukskrivningar och flyktingmottagning som finansministern anger som skäl till varför ”ladan” bara har blivit tommare är mycket små summor i jämförelse med borgarnas rån av statskassan.
Det finansministern och regeringen gör är att hissa krisflagg i syfte att motivera såväl fortsatt åtstramning som nya skattehöjningar och nedskärningar. Detta i en tid då det verkligen skulle behövas offentliga satsningar på jobb, välfärd, bostäder och infrastruktur.
Samtidigt som finansministern hävdar att det inte finns pengar, kommer rapporter om att storbolagen och bankerna kommer att dela ut rekordstora summor i år till sina aktieägare. Oavsett hur det går väntas utdelningarna slå nya rekord. ”Många bolag har starka kassaflöden och kan därför dela ut en rejäl slant till aktieägarna. Enligt nyhetsbyrån Bloomberg väntas de totala utdelningarna uppgå till 192 miljarder kronor jämfört med 164 miljarder kronor förra året, en ökning med 17 procent”, rapporterade TT den 17 januari.
Andra beräkningar pekar mot att aktieägarna får dela på 217 miljarder kronor, vilket är drygt 20 miljarder mer än det gamla rekordet från 2006. Så visst finns det pengar. Vad som krävs är en kamp för en fördelning av de rikedomar som finns – från välbärgade, storbolag och banker till offentlig sektor och arbetarhushållen. Kort sagt: Det behövs kamp för en socialistisk politik som utgår från behoven. ■
Måndagens eftervalsmöte för Folkkampanj för Gemensam Välfärd i Stockholm beslutade att bjuda in till en manifestation för en upprustad välfärd utan vinst i samband med att den nya statsbudgeten läggs fram, vilket senast måste bli den 15 november.
Fortsätt läsa ”Folkkampanj för välfärd planerar budgetprotest”
En vecka innan valet, den 7 september, samlades ett hundratal aktivister inom vården för ett vårdvrål för bättre arbetsmiljö. Kraven som togs upp var tillräckliga och väl prioriterade resurser, ett hållbart arbetsliv och ökat personalinflytande.
Manifestationen var organiserad av olika gräsrotsrörelser inom vård och omsorg: Hemtjänstupproret, Sjuksköterskor ryter ifrån, Socialistiska läkare, Barnmorskor för trygg och säker vård och Inte under 24 000.
Fortsätt läsa ”Vårdvrål mot nedskärningar”
Socialism i rörelse inleddes med att Kajsa Ekis Ekman talade om Grekland utifrån sin bok Skulden – eurokrisen sedd från Aten.
Kajsa Ekis Ekman visade hur både EU och den grekiska regeringen försökte skylla krisen på det grekiska folket. En massa lögner spreds, som att grekerna är lata och går i pension vid 45 års ålder och dylikt, vilket inte alls är sant. EU:s egen statistik visar att grekerna snarare jobbar längre än vad som är genomsnittligt i Europa.
”Räddningspaketen” har handlat om att rädda bankerna i Grekland och i resten av Europa. Grekland har lånat 217 miljarder euro, men 211 miljarder av dem har använts för att stödja bankerna. På två år växte Greklands statsskuld från 100 till 163 procent av BNP.
Det är grekerna som har fått betala. Arbetslösheten är just nu på 30 procent och bland unga hela 65 procent. Majoriteten av unga är alltså arbetslösa. Lönerna har halverats och minimilönen har sänkts.
Hemsidan hradf.com är en sida där Grekland säljs ut och fungerar i princip som Blocket. Kapitalister kan gå in där och köpa vad som helst för väldigt lite pengar.
Nästan hela det grekiska samhället har enats under de protester som varit.
Det gamla partierna, särskilt socialdemokratiska Pasok, har rasat ihop på grund av att de drivit igenom EU:s och den Internationella valutafondens (IMF) svältpolitik.
Vänsterpartiet Syriza har nu runt 30 procents stöd i opinionsundersökningarna. Men utan segrar för masskampen har även nazistpartiet Gyllene Gryning gått uppåt i opinionsmätningarna.
Gyllene Grynings mord på meningsmotståndare och migranter besvaras nu av en växande antirasistisk rörelse.
Krisen är global. Samma sak som händer i Grekland sker även i Sverige just nu, men betydligt långsammare.
Louise Strömbäck
RS Västerort öppna möte mot rasism och kapitalism fick ovälkommet besök på onsdagskvällen av några nazister. Men våldshögern tvingades snopet att lämna lokalen när samtliga Allhusetbesökare gjorde klart vad som gäller: Rasister är inte välkomna och kommer aldrig att bli det.
Rättvisepartiet Socialisterna i Västerort hade ett lyckat möte på onsdagskvällen om kampen mot rasism och kapitalism. Temat för mötet utgick från tre revolutionärers livsöden under 1900talet, som alla slogs för rättvisa och solidaritet, och alla hamnade på Usa-imperialismens dödslistor.
Fortsätt läsa ”Nazister försökte delta på möte… mot nazism”
En Vredens dag den 26 mars är husbybornas svar på landstingsmoderaternas fullständigt arroganta vägran att trots en unikt enhällig lokal opinion ändra sitt odemokratiska beslut att flytta Husby vårdcentral till Akalla den 12 april. Att nu även Posten har beslutat att flytta postutdelningen från Husby till Akalla redan den 16 mars ger ny tändvätska till den folkliga ilskan.
– Det här är droppen. De uppträder som Mubaraks diktatur och vi borde göra som i Egypten, är en slutsats som gång på gång har ploppat upp bland de boende.
Sagt och gjort. Nästa steg blir därför en Vredens dag – från Tahrir till Husby lördagen den 26 mars, vilket i facebookeventet beskrivs som en ”folklig manifestation mot offentliga nedskärningar och nedläggningen av Husby vårdcentral. Vi samlas för Husbys, Järvas och Stockholms framtid!”.
Fortsätt läsa ”Tahrir inspirerar till massiv förortsprotest i Husby”
Joe Higgins och Clare Daly (Socialist Party, CWI Irland) valdes in i Dail (irländska parlamentet) tillsammans med upp till 3 andra kandidater från United Left Alliance. Socialist Party är Rättvisepartiet Socialisternas systerparti i Irland.
Här är resultaten för de som valts in för ULA
•Dublin West. Joe Higgins (Socialist Party): 19,0%
•Dublin North. Clare Daly (Socialist Party): 15,2%
•Dublin South Central. Joan Collins (People Before Profit): 12,9%
•Tipperary South. Séamus Healy (Workers and Unemployed Action Group): 21,2%
I Dún Laoghaire pågår omräkning. Men Richard Boyd Barret (People Before Profit): 10,9% har en bra möjlighet.
Joe Higgins kommenterade till media:
Vi kommer att vara en verklig opposition och ett reellt alternativ. Vi driver kamp inte bara i parlamentet utan även utanför. Nya attacker kommer att skaka om arbetarrörelsen och leda till massprotester. Den nya regeringen kommer att genomföra dessa attacker och låta arbetarna, som drabbats av krisen, bära bördorna.”
Mer rapporter kommer senare
Socialdemokraterna är nu eniga med högern om att SAS ska säljas. Det betyder att SAS anställda, som alltid fått ta största smällen vid konjunkturkrascher, riskerar att bli helt utsatta för marknadens nycker.
Så sent som i april i år sa Mona Sahlin att socialdemokraterna vill behålla SAS i statlig ägo, men fyra månader senare har Socialdemokraterna bytt fot. Den enda reservationen mot försäljningen av SAS är att S, med stöd av MP, inte tycker att en försäljning ska ”stressas fram”. Där är man eniga med högerregeringen, som inte heller ser någon anledning att sälja när marknaden är i bottenläge.
Det råder ingen tvekan om att SAS är ett företag med stora problem. Facket har vid upprepade tillfällen kritiserat företagsledningen för att försöka hålla SAS flytande genom att attackera personalens löner och anställningsvillkor, istället för att lösa bolagets verkliga strukturella och administrativa problem. Behoven av att förnya flygplansflottan, nya redovisningsregler och en kartelldom från EU-domstolen tillhör de faktorer som enligt Dagens Nyheter (den 23 augusti), tillsammans med stora skulder, gör att SAS kommer att behöva spara ytterligare en miljard kronor för att lyckas vända förlustsiffrorna.
Enligt SAS avgående vd Mats Jansson har de åtgärder bolaget hittills genomfört, bland annat försämringar av kollektivavtalen värda mellan en och två miljarder kronor, syftat till att säkra ett långsiktigt vinstmål på 7 procent. Med dagens omsättning skulle det, enligt SvD:s beräkningar, betyda en vinst före skatt på 2,9 miljarder. Det är uppgifter som krossar alla illusioner kring att de försämringar som de anställda har tvingats gå med på under de senaste åren (se faktaruta) någonsin har handlat om att ”rädda företaget”. De 2,9 miljarderna ska stoppas rakt i ägarnas fickor på de anställdas bekostnad.
Det är en sanning som inte bara gäller för SAS. I början av året varslade BA ett stort antal av de kabinanställda – trots att Unite gick med på 2,6 procents lönesänkningar och att nyanställda skulle få sämre villkor. BA insisterade istället på att de nyanställda, förutom sämre villkor, skulle bemanna andra flyglinjer och alltså helt isoleras från övrig personal. Det skulle ha skapat ett de anställdas B-lag och öppna dörren för sämre villkor för alla, och det visar att facken inte har någonting att vinna på att öppna för lönesänkningar.
Vad är det då för villkor som bland annat SAS och BA försöker konkurrera med? Jo, hos Ryanair måste kabinpersonalen själva betala sina uniformer, och markpersonalen i Spanien har tvingats strejka för rätten att organisera sig fackligt, liksom EasyJetanställda i Tyskland. I Sverige krävdes det förra året att Unionen lade ett strejkvarsel för att alls få teckna kollektivavtal med isländska Primera Air som flyger charterturister för Solresor AB.
När priskonkurrensen får styra äventyras också säkerheten. EasyJets och Ryanairs amerikanska lågpriskollega Southwest airlines har kritiserats för att undvika obligatoriska säkerhetskontroller av sin flygplansflotta.
Askmolnet tidigare i år visade på oförutsägbarheten i flygbranschen. För SAS innebar askmolnet en förlust på 700 miljoner kronor. Oavsett om det är nuvarande regering eller den socialdemokratiska som bestämmer över SAS framtid är det de anställda som kommer att få betala priset för den sortens oförutsedda händelser. Sådan är marknadens logik. Vidden av detta kan anas i Svenska Dagbladets slutsats angående flygbolagens lönsamhetsutveckling framöver: ”SAS och branschen i övrigt får vända sig till vädergudarna och andra högre makter och hoppas på att något nytt och överrumplande inte ställer till det under resten av året.” (den 18 augusti).
Alternativet till att förlita sig till vädergudarna och marknadskrafterna heter facklig organisering. Det är hög tid att flygbranschens anställda går samman och ställer sina rättmätiga krav på trygga anställningar, anständiga villkor och löner som går att leva på mot flygbolagens aldrig sinande vinstbegär.
Ulrika Waaranperä
Fakta
SAS och personalbesparingar▼
* 2004 gick den HTF-anslutna fackklubben för kabinpersonal med på försämringar motsvarande 42 procent av avtalen.
* 2006 lyftes också SAS av högkonjunkturen, och kabinfacket tyckte det var dags för SAS att bjuda tillbaka. Våren 2007 tvingades man strejka för att få rätt till fredade matraster och en maxgräns för veckoarbetstiden.
* Andra kvartalet 2008 gick SAS med 131 miljoner i vinst. Inget av detta tillföll de anställda i form av bättre löner och villkor.
* Våren 2009 gick alla SAS-anställda med på att frysa sina löner, samtidigt som piloterna accepterade utökad arbetstid och en lönesänkning på 20 procent. Det hette att de anställda skulle ”rädda företaget”.
* I augusti 2009 var det dags för de anställda att ”rädda företaget” igen: av de totala nerskärningarna på 2 miljarder var 1,2 direkt kopplade till kollektivavtalet. 1 500 anställda fick gå och piloternas löner sänktes med mellan 10 och 20 procent. Ändå slog förlustsiffrorna 2009 rekord; 3,4 miljarder kronor.
* Sparprogrammet har successivt utökats och uppgick i våras till 7,8 miljarder kronor. Det fullbordas under 2010-2011 och betyder att 1 400 fler förlorar jobbet utöver de 3 200 heltidstjänster som redan skurits bort.
En kort lunchdemonstration hölls av Elevkampanjen utanför Centerpartiets lokal i Gamla stan i Stockholm förra fredagen. Med kampanjen Unga kräver jobb och grön framtid framförde Elevkampanjen en svidande kritik mot CUF:arna.
Rättvisepartiet Socialisterna Stockholm 