Succé för Lärarmarschen i Stockholm

Hela Mynttorget fylldes

Lärarmarschen den 18 maj och 19 maj samlade tusentals lärare, förskollärare, fritidspedagoger, barnskötare, kuratorer och annan skolpersonal i demonstrationer på sju orter i Sverige. Ett uppror mot nedskärningar, nedläggningar, stora barngrupper och ett allt mer pressat läge för personal och barn bubblar i hela landet; Nu säger vi stopp!

I Stockholm marscherade tusentals från Sergels torg till Mynttorget som fylldes till bredden:

”Vi bygger, bygger upp och ni river, river ner!” och “Ropen skalla, likvärdig förskola, skola för alla!”, var några av de talkörer som ropades.

På Myntorget talade Anki Jansson, Förskoleupprorets grundare, Alexander Skytte initiativtagaren till Lärarmarschen samt representanter från Kommunal, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet.

Yrkesläraren Maria Ahlberger, som har arbetat på alla nivåer inom både barnomsorgen och skolan sedan 1985 ser många anledningar att marschera för bättre villkor.

– Skolan har ända sedan den blev kommunal på 1990-talet bara fått bli sämre och sämre och att barnomsorgen inte får ekonomiska förutsättningar till vare sig pedagoger, lokaler eller läromedel.

– Det är värre och värre problem med segregation, allt för stora barngrupper och trängre, slitna lokaler. Dåliga arbetsförhållanden urholkar hela barnomsorgen och gör förskolans och skolans yrken till lågstatusyrken. Det gör mig frustrerad och förbannad.

Även Sofi, en ung lärare i en F-3-skola tycker att skolans utveckling med kommunalisering, vinstdrift och nedskärningar är sjukt dålig.

– Vi måste satsa på skolan, det får inte bli några fler nedskärningar.

Ragnar Sjölander, talare för Lärarnas Riksförbund, påminde om hur “ett av världens bästa skolsysten” har tillåtits förfalla både genom kommunaliseringens konstanta budgetprövningar, nedskärningar och genom vinstdrivande friskolor.

Arne Johansson

Annonser

Vad kan vara nästa steg i förskolekampen?

images_cms-image-000006480

”Facken kan utlysa en politisk strejk, alltså en strejk som riktas mot politiska beslut som nedskärningar, personalneddragningar och utgiftstak som leder till allt större barngrupper”

Hav av oranga tröjor präglade gator och torg runt om i landet lördagen den 26 maj, när tusentals förskollärare, barnskötare, föräldrar och supportrar demonstrerade. Förskoleupproret, som startade redan 2013, har den här våren vuxit i styrka i hela landet. Försöken från politiker att stoppa de oranga tröjorna har enbart stärkt upproret. Ingen ska tvivla på att personalen upplever ett #pressatläge.

Frågan är nu: vad är nästa steg? Alldeles omedelbart uppmanar upprorets livliga Facebooksida alla att bära något orange fredag den 8 juni.
Men för att verkligen öka pressen på politikerna, som är extra känsliga ett valår, behövs ett nytt steg. I Facebookgruppen finns många inlägg och en längre diskussion om möjligheten till strejk. Många hänvisar till en ledarkommentar Göran Greider skrev i ETC i februari. Artikeln inleddes: ”När Sveriges barnskötare och förskollärare går ut i en politisk strejk under låt oss säga fem dagar, då stannar Sverige.”
Greider förutser också hur kommunpolitiker och Svenskt Näringsliv kommer att angripa strejken som ett hot mot landets ekonomi och hela samhället. På ett omvänt sätt visar det naturligtvis barnomsorgens betydelse.
I diskussionen inom Förskoleupproret frågar några om strejk är laglig, om en strejk skulle få stöd och hur facken skulle ställa sig.

Fortsätt läsa ”Vad kan vara nästa steg i förskolekampen?”

6 timmars arbetsdag – för kontroll över våra liv

images_cms-image-000006382

Av Åsa Karlsson

Som alltid är det en klassfråga. Att vår tid är dyrbar och mer värd än pengar diskuteras nu livligt bland den bildade medelklassen som mer än gärna arbetar på konsultbyråer som erbjuder flexibel arbetstid eftersom ”det inte är möjligt att vara kreativ åtta timmar om dagen”, men som inte vill lagstifta, förstås.

Fortsätt läsa ”6 timmars arbetsdag – för kontroll över våra liv”