Tyst och förskrämd nazistmarsch buades ut

När nazistiska Svenska motståndsrörelsen skulle ”hylla karolinerandan” med en marsch genom Stockholm, idag den 28 november, så var det en tyst och förskrämd grupp på 50 nazister som med massivt polisbeskydd sakta tog sig fram till Östermalmstorg. Längst med vägen blev de utbuade av hundratals antirasister som höll en väldiciplinerad manifestation 40 meter ifrån dem i Berzeliipark.

Vid Dramaten samlades folk som spontant skramlade med nycklar i protest mot nazistmarschen och polisen överöstes med frågor från oroliga förbipasserande.

Att Sveriges våldsammaste nazistorganisation, den så kallade Svenska motståndsrörelsen, till slut fick polistillstånd att genomföra en marsch genom Stockholm har upprört många.

Nazistmarscher är förberedelse till våld. Mot nazisternas våld hade därför nätverket Nazistfritt Stockholm utlyst en demonstration med start på Sergels torg kl.12.00. I nätverket ingår den uiguriska föreningen Frihet, Etiopian Refugee Association, Papperslösa Stockholm, Elevkampanjen, HBT-socialisterna och Rättvisepartiet Socialisterna.

Ett hundratal antirasister samlades på Sergels torg och tal hölls från de olika organisationerna i nätverket Nazistfritt Stockholm samt från Stockholms sopgubbar och en Lagena-arbetare. Under talkörer som ”Inga nazister på våra gator”, ”Inte en meter i kvadrat – åt nazister i Stockholms stad” och ”Återinför rätten till asyl” gick demonstrationståget ner till Berzelii park där talkörer och appeller fortsatte.

Under jubel tillkom sedan Nätverket Mot Rasism från sin samling kl.13.00 och fördubblade den antirasistiska demonstrationen som med starka röster och megafoner buade ut nazisttåget som sniglade sig förbi upp mot Östermalms torg.

Polisskyddet av nazisterna var massivt med helikopter, polishästar och hundratals poliser.
Den antirasistiska demonstrationen avslutades en stund efter att nazisterna passerat. Innan dess passade talare på att uppmana alla att delta på Nätverket Mot Rasisms demonstration på måndag den 30 november, kl.17.00 i Odenplan.

Antirasist Stockholm

Protestera mot nazistmarschen: Sergels torg kl 12 på lördag!

Planerna på en nazistmarsch genom Stockholm city lördagen den 28 november måste besvaras.
Vi uppmanar alla som är mot nazism och rasism att samlas vid Sergels torg kl 12 för att visa vårt motstånd mot nazismen.

Nazistiska ”Svenska motståndsrörelsen” har under hela 2009 försökt uppträ­da som den våldsammas­te och mest provokativa av nazistgrupperna. Hotet om nazistiskt våld har därför ökat i år. På så sätt hoppas de fortsätta att värva från sina konkurrenter.
Nu tar de ett steg till: En uppmaning till en marsch mitt i centrala Stockholm på dagtid.
Fram till nu har smr:s aktiviteter inskränkts till ljusskygg uppsättning av klistermärken eller kortvarig flygbladsutdelning.

Den 6 juni uppmanade SMR till samling i Skellefteå, med förevändningen att fira nationaldagen. Uppemot tusen skelleftebor visade tydligt att de inte var välkomna. Nazistsamligen slutade i poliseskort och fiasko.

På samma sätt har smr isolerats och drivits bort från andra torg varje gång det funnits tid att samla folk för att bua, skramla med nycklar eller omringa dem – i Luleå, Göteborg och Nyköping.
Nu på lördag kallar nazisterna till samling vid Centralen kl 13.00. Inte minst Sverigedemokraternas opinionssiffror gör att nazisterna tror att de har medvind.
Men motståndet är så mycket större och starka­re.
Samlingen vid Sergels torg är mycket viktig för att visa på ett välordnat och politiskt motstånd mot rasism och nazism.

Nätverket Nazistfritt Stockholm, som består av ett 10-tal organisationer, uppmanar alla att delta på lördag!

Stoppa utvisningar av hbt-personer till Irak!

I onsdags morse deporterades 27-åriga Ali till Irak, som han flytt ifrån efter att ha ertappats med att ha sex med en annan man. I Irak riskerar han förföljelse, tortyr och att mördas för sin sexuella läggning.

I 80 länder i världen är homosexualitet förbjudet, och i 5 av dem är homosex­ualitet straffbart med döden. Sedan USA:s invasion av Irak opererar dödspatruller som systematiskt avrättar hbt-personer.
I Human Right Watch nyligen utgivna rapport They want us exterminated beskrivs det bestialiska våldet och morden på hbt-personer i Irak. Rapporten uppskattar att antalet mördade är över hundra, men mörkertalet kan vara stort då familjer till offren inte vågar anmäla.

Trots den färska rapporten om situationen i Irak fortsätter migrationsverket att utvisa hbt-personer dit och till andra länder där homosexualitet är ett straffbart brott, med argumentet att risken är låg om man inte är öppen med sin sexualitet.
Ytterligare minst tre homosexuella män från Irak har fått avslag på sina ansökningar om asyl under veckan.

Mot detta arrangerade RFSL en manifestation på Sergels torg i torsdags den 27 augusti. En illustration av den sexuella rensning som sker i Irak gjordes och fotades av konstnären Elisabeth Ohlson Wallin.
Manifestationen lyckades lyfta frågan och drog till sig förbipasserandes uppmärksamhet. Men frågan har bå­de potential och ett akut behov av att förankras på gräsrotsnivå för att kun­na utveckla en verklig massrörelse för asylrätten, likt Flyktingamnesti 2005.
Utöver Ulrika Westerlund från RFSL talade på manifestationen representanter från Grön Ungdom och Liberala Ungdomsförbundet. Miljöpartiet stod förvisso längst kvar vid kravet på allmän amnesti 2005, när till och med Vänsterpartiet vek sig. Men Folkpartiet är med i den regering som genomför utvisningarna!
Hbt-rörelsen måste veta vilka som är dess vänner i kampen för asyl. Är det regeringen som utvisar människor och skär ner på våra skolor och vården? Eller är det riktiga asylrättsaktivister och kämpar i nätverk som Ak- tion mot deportation?
Bygget av en bred rörelse för asyl är akut, och i den måste hbt-rörelsen börja ta plats! Kampen för asyl måste föras gemensamt med invandrarorganisationer, fackföreningar, socialister och alla som vill vara med!
Lina Westerlund

Fullspäckat schema på årets Pride

Årets Pridefestival ägde rum mellan den 27 juli och 2 augusti och tema för i år, som fick många att höja på ögonbrynen, var ”hetero”. Syftet var att belysa och ifrågasätta den heteronorm som råder i samhället och som begränsar alla, framför allt hbt-personer. I en reklamfilm som gjordes för Pride visades exempel på vanliga situationer i vardagen. Exempel var ett kvinnligt par som får separata sängar när de tar in på ett hotell, den lilla flickan som vill ha en actionfigur men istället får en Barbie och fotbollstränaren som skriker ”kärring” åt killen som slagit sig och gråter. Heteronormen finns överallt och måste bekämpas.

Festivalen inleddes med en hångelmanifestation på Sergels Torg med 120 deltagare. Talare på invigningen senare på kvällen i Kungsträdgården var komikern Magnus Betnér och författaren Sandra Dahlén.
Schemat under veckan var sedan fullspäckat med något för alla. Artist­utbudet var lyckat i år och hela 11 000 kom till den traditionella schlagertors­dagen i Pride Park där artister som Alexander Rybak, Lili och Susie och Magnus Carlsson uppträdde. Stjärnnumret i år var överraskande nog legenden Marc Almond från Soft Cell som på lördagen gav en fantastisk show!

Nytt för i år var Pride Garden i Kungsträdgården, som var helt gratis. Där gavs gratiskonserter och olika organisationer hade utställningar.
I Pride House i Kulturhuset ägde det rum tonvis med intressanta politiska diskussioner, utställningar och shower. Till exempel Elisabeth Ohl­son Wallins fotoutställning, ”In Hate we Trust” (se s 10), och paneldiskussioner och workshops som ”Större risk att bli fattig om du är queer”, samtal om surrogatmödraskap, våld inom samkönade relationer, bättre vård för transpersoner i Norden, hat­brott och nazistvåld och mycket mer. Även den från förra året hyllade humorshowen ”Kyss min Plysch” var tillbaka i år.

I Tantolunden som för 12:e och sista året huserade Pride Park (nästa år blir det på Sjöhistoriska riksmuséet) var det inte bara shower och ”mingel”. Många organisationer och politiska partier hade tält och inbjöd till intressanta diskussioner och föreläsningar. LO hade till exempel en punkt om diskriminering och kollektivavtal som handlade om hur det finns utrymme för diskriminering i kollektivavtalen för hbt-personer, särskilt när det gällde rätt till ledighet.  Det diskuterades även om vikten av hbt-kompetens inom facket och på arbetsplatserna och hur man kan age­ra på sin egen arbetsplats.
Gaysyrrorna bjöd in till diskussioner om vård för transpersoner och o­synliggörandet av äldres sexualitet.

Tråkigt var att det var liten, eller ingen, uppmärksamhet på att slaget vid Stonewall har 40-årsjubileum (läs förra Offensivs mittsida), vilket faktiskt är ursprunget till Pri­de. Det som fanns var Homosexuella Socialisters  initiativ på Teater Tribunalen.
RS och HBT-socialisterna tog också sitt ansvar och anordnade ett öppet möte med Stonewall som tema och om hur kampen kan föras idag. Mötet hade cirka 15 deltagare, men skulle med största sannolikhet ha haft fler om inte det blivt tvunget att ändra mötesplatsen i sista sekund.

Finalen, Pride paraden, gick av stapeln på lördagen och hade 35 000 deltagare och 350 000 åskådare. Det är färre än förra årets parad, som ha­de 45 000 deltagare och 450 000 åskådare, men då var det också Europride.
RS och HBT-socialisterna hade en egen politisk del alldeles bakom Homosexuella Socialister och Vänsterpartiet. Talkörer som ”Inga nazister på våra gator – fyll dem istället med bögar och flator”, ”Kapitalism och homofobi – eran tid är snart förbi” och ”Stoppa världens homohat – ski­va påven till oblat” ropades ut över åskådarna som hejade på. Flygblad in­för massdemonstrationen den 15 september delades också ut.
Totalt gjorde RS och HBT-socialisterna ett lyckat ingripande under Pride med aktiviteter varje dag hela veckan där vi träffade flera som var intresserade av att bli aktiva. Sammanlagt fick vi över 8 000 kronor i bidrag och runt 280 Offensiv såldes.

Nu är prideveckan över, och de flesta regnbågsflaggorna och hånglande paren syns inte till längre. Hete­ronormen råder fortfarande. Frågor gällande hbt-rättigheter borde lyftas varje dag och hbt-kampen måste vak­na upp och bli levande igen så kanske flaggor och homohångel blir en mer frekvent syn i framtiden.
Sanna Tefke