Av Sebastian Olsson
Afrika i Sverige (AFRIS) och podcasten Raseriet arrangerade den jättestora demonstrationen den 23 februari i Kungsträdgården mot polisens och ordningsvakters övervåld. Demonstrationer genomfördes även i Malmö och Göteborg. Fortsätt läsa ”Tusentals mot det rasistiska övervåldet”
Av Mattias Bernhadsson
”2018 blev sista året för Ortens Bästa Poet, något som tynger mig oerhört. Förenade förorter, jag är evigt tacksam! Ni gav mig utrymmet jag aldrig fått. Ni fick mig att vilja drömma större; för mig själv och för orten. Ni stärkte självförtroenden, röster och kamper. Ni tände gnistor”, skriver Sara Garib, vinnare av Ortens bästa poet i Göteborg.
Fortsätt läsa ”Ortens bästa poet sänktes av politkerna, tjänstemännen och polisens trakasserier”
Tusentals demonstrerade mot Sverigedemokraternas torgmöten under fjolårets valrörelser. Nu har Södertörns tingsrätt i en skandaldom dömt Dror Feiler att böta 10 900 kronor – för att ha varit en av demonstranterna! Fortsätt läsa ”Skandaldom mot Dror Feiler – 10 900 kr i böter för antirasism”
Anser staten att det är olagligt att demonstrera mot rasism och nazism? Frågan är aktuell då Södertörns tingsrätt den 7 eller 8 april ska meddela sin dom i rättegången mot Dror Feiler.
Fortsätt läsa ”Dror Feiler åtalad för antirasism”
Södertörnspolisen i Stockholm har under tio års tid registrerat kvinnor som har anmält våld och hot från män. Liksom upptäckten av polisens register av romer är det här ytterligare en kränkning och ett svek mot dem som polisen har i uppgift att skydda. Därför samlades omkring 250 personer den 17 januari på Medborgarplatsen i Stockholm.
Fortsätt läsa ”Många demonstrerade mot polisens kvinnoregister”
Den 19 februari 2011 greps 45 studenter, fackmedlemmar och aktivister i Zimbabwes huvudstad Harare medan de tittade på och diskuterade en film om revolutionen i Egypten. De greps och hölls kvar i en polisstation en hel vecka utan tillgång till advokater och utsattes för tortyr. Rättvisepartiet Socialisterna protesterade idag mot händelserna i Zimbabwe.
Måndag gen 7 mars släpptes 39 av de 45 gripna. De andra sex sitter fortfarande i häktet och kommer att bli åtalade för landförräderi, vilket i Zimbabwe kan ge dödsstraff. En av de sex är Munyaradzi Gwisai, ledare i International Socialist Organisation i Zimbabwe. Fortsätt läsa ”Protest för att frige gripna socialister i Zimbabwe”
Under lördageftermiddagen vågade sig den nazistiska våldssekten ”Svenskarnas parti” till Solna Centrum för att dela ut flygblad som hetsar mot invandrare. Men deras äventyr blev kortvarigt – spontana protester samlades för att köra iväg våldshögern från köpcentrumet. SvP som försökt tona ned våldsretoriken efter namnbytet från NSF visade sin verkliga sida då de drog ned och stal köksknivar och tillhyggen från en järnaffär som användes mot obeväpnade lördagsshoppare som protesterade.
Nazisterna var omkring tio, med broschyrer från nazistiska Svenskarnas parti. För att slippa protester brukar SvP fokusera på att sätta upp klisterlappar sent på kvällen eller dela ut broschyrer i villaområden där de slipper möta andra människor. De har också deltagit i nazistsamlingen Salemmarschen, och varit inblandade i flera misshandelsbrott. Fortsätt läsa ”Nynazister bortkörda från Solna Centrum i lördags”
400 demonstrerade idag, den 11 februari, utanför Irans ambassad i Stockholm. Talkörerna haglade mot den iranska regimen, när många oppositionsgrupper från Iran hade samlats för en gemensam protest.
Fortsätt läsa ”Brutalt polisingripande utanför Irans ambassad i Stockholm”
Demonstrationen för klimatet i Köpenhamn den 12 december började otroligt bra. Den samlade över 100 000 deltagare. Stämningen var hög i CWI:s del av demonstrationen. Att gå med i största demonstrationen för klimatet någonsin var otroligt peppande. Vi gick och ropade talkörer som ”Climate justice” och ”Save the planet, smash the system – what we need is socialism”.
Helt plötsligt rusar ett gäng poliser ut från en gränd och blockerar vägen framför oss. Vi stannar och ser till att hålla ihop och hålla oss lugna. Jag tänker att de säkert försöker provocera fram kravaller för att få fina bilder till medierna och för att på något sätt rättfärdiga den massiva polismobiliseringen under COP15 och de nya antidemokratiska lagarna riktade mot demonstranter. Hursomhelst så lyckas de inte provocera fram några kravaller.
Vi får reda på att polisen spärrat av vägen bakom oss också. Vi är alltså inspärrade med några hundra demonstranter till. Vi sätter oss ner på marken för att visa att vi inte tänker låta oss provoceras och för att minimera skador ifall polisen skulle gå till attack med de stora arga polishundarna.
Vi sitter där i ungefär en timme och ropar talkörer som ”this is what democracy looks like” och ”arrest the polluters, but let us go”. Vi håller också tal i megafonen riktade till polisen, och försöker få enskilda poliser att verkligen fundera om det är ok att stoppa folk från att demonstrera för klimatet. Vi föreslår att de skulle gå i strejk, men de nappar tyvärr inte på det förslaget.
Efter en timme börjar polisen plocka ut alla instängda demonstranter och rada upp oss på led på den kalla marken. Vi fick sitta med händerna bakbundna med buntband, benen särade och nästa person framför oss. Vi kunde varken ligga ner eller sitta upp. Så fick vi sitta i fyra timmar. Ingen polis svarade på våra frågor om varför vi blivit frihetsberövade. Vi fick inte byta sittställning och vi fick inte gå på toaletten.
Jag själv skrek i en timme att jag var tvungen att gå på toaletten. Tillslut ställde jag mig upp, fast jag sett att polisen slagit andra demonstranter som ställt sig upp. Som tur var slog dom inte, med de tvingade ner mig på marken ett par gånger. Det var först när media kom och filmade och fotade när jag grät och skrek att det var tortyr som de lät mig gå på toaletten. Det var så förnedrande att överhuvudtaget tvingas be om en sådan självklar sak. Andra hade inte lika tur som jag utan kissade på sig efter att ha ropat på hjälp i timmar.
Det var mycket plågsamt att sitta så länge i samma position med bakbundna armar. Det var flera som blev sjuka, fick krampanfall eller svimmade. Nu, dagen efter, gör det fortfarande ont i axlar och armar.
Det kanske jobbigaste var förnedringen och att inte få veta någonting – varför vi var där, om vi var anklagade för något brott, hur länge vi skulle sitta där på den iskalla marken, och vad skulle hända när vi skulle bussas därifrån.
Vi höll stämmningen uppe med talkörer som ”let us go”, ”we are being tortured” och ”this is what democracy looks like”. Vi fick moraliskt stöd från andra demonstranter på andra sida om polisavspärrningarna, och även från några av de boende i husen brevid oss i form av talkörer och musik.
Efter fyra timmar började de bussa iväg oss, jag vet fortfarande inte var vi var. I bussarna fick vi sitta några timmar till, fortfarande med händerna bakbundna. Tillslut släpptes vi efter att ha uppgett våra personuppgifter, fortfarande utan att ha fått någon förklaring på varför de stoppat oss överhuvudtaget. Vad jag vet har ingen av de 400 demonstranterna jag blev kidnappad tillsammans med delgivits misstanke om något brott. Det enda vi gjort oss skyldiga till är att försöka rädda klimatet.
Det vi blev utsatta för kan absolut beskrivas som tortyr. Syftet med polisens agerade var att stoppa folk från att demonstrera. Det är inte bara en kränkning mot oss som blev behandlade på detta omänskliga sätt, det är en kränkning av rättigheten att uttrycka sin åsikt, att demonstrera och hela demokratin.
Makthavarna i regeringen och staten ställer sig på storföretagens sida och stödjer deras rätt att fortsätta förstöra planeten på bekostnad av grundläggande demokratiska rättigheter.
Karin Wallmark
Rättvisepartiet Socialisterna Stockholm 