Bilder från Rättvisepartiet Socialisternas deltagande i 8-mars-demonstrationen i Stockholm. RS är med i 8-mars-kommittén, som arrangerade demonstrationen och vi gick som en av många organisationer och partier i ett tåg som marscherade mellan Sergels torg och Norra bantorget. Katja Raetz, sjuksköterska och medlem i Rättvisepartiet Socialisterna, talade om den globala kvinnokampen, och kampen mot nedskärningar, privatiseringar, januariavtalet och det sexuella våldet. Foto: Sebastian Olsson, Arne Johansson och Vilgot Karlsson.
av Johan Sand, sjuksköterska // Artikel i Offensiv
Den näst sista helgen i februari tvingades Stockholms största akutsjukhus, Södersjukhuset, att utlysa stabsläge på grund av brist på vårdplatser och långa väntetider på akutmottagningen.
Karolinska varslar 350 undersköterskor och stödpersonal samt 250 läkare
av Johan Sand
Från de flesta regioner (före detta landsting) kommer förslag på budgetar för 2020 som innehåller olika nedskärningar i sjukvården. De kan heta lite olika saker: omstruktureringar, kostnadsbesparingar eller effektiviseringar, men oavsett vilken floskel som använts handlar det om nedskärningar. Även i Region Stockholm innebär den styrande blågröna majoritetens budget för 2020 nedskärningar på akutsjukvården.
Vården har sänkts av nyliberalismens diktat (Foto: Creative Commons / w.carter)
Av Åsa Karlsson
”Politikerna har abdikerat. De eskalerande kaoset med bemanningsföretag inom vården påverkar kvalitet, ger mindre pengar till bra vård och löner, demoraliserar arbetsplatser och otryggheten ökar när kontinuitet försvinner. Det är bra att landstingen satsar på att bli bättre arbetsgivare, men det räcker inte. De måste också bli bättre upphandlare.” Så sammanfattar Johan Enfeldt själv sin rapport Hyrsjuksköterskor i vården (Arena Idé 2019).
”Minst två cancerpatienter av de 60 som fick se sina operationer upskjutna över sommaren 2018 har avlidit”
Av Åsa Karlsson
Ett monument över slöseri med skattemedel, jäv, mörkade vårdköer som kostat människoliv. Ett skrytbygge drömt och beställt av landstingspolitiker med hybris och girig ideologi, ett projekt som likt skeppet Wasa var en feltänkt, felkonstruerad stormaktsdröm, dömd att sjunka; Solnas glasblänkande fiasko Nya Karolinska sjukhuset kommer att tynga oss länge. Fortsätt läsa ”NKA – ett nyliberalt praktfiasko som kostar liv”→
På Södersjukhuset (SöS) i Stockholm har ett försök från arbetsgivaren att spara pengar genom att säga upp ett förmånligt lokalt avtal för sjuksköterskor bemötts med hot om massiva uppsägningar. Eftersom sjukhuset redan har stängda vårdplatser skulle konsekvenserna av detta blivit för svåra, och arbetsgivaren tog ett halvt steg tillbaka.
Det moderatledda alliansstyret i Stockholms läns landsting har länge fokuserat på privatiseringar och vidlyftiga affärer. Försäljningen av vårdcentralen Serafen till minipris gjorde en del läkare till mångmiljonärer. Förlängningen av en spårvägslinje med ett hundratal meter, den så kallade NK-expressen som kostade en kvarts miljard kronor, och nu Nya Karolinska Solna (NKS) som verkar bli världens dyraste sjukhus. Fortsätt läsa ”NKS – allt blev fel”→
”Öppna alla stängda vårdplatser” var parollen när 100 vårdanställda demonstrerade vid Landstingshuset i Stockholm tisdagen den 14 mars.
600 vårdplatser i Stockholm är stängda på grund av personalbrist, nedskärningarna fortsätter med en outhärdlig arbetsbörda och anställda flyr vården.
Amanda Linder Gottfriedz, var en av deltagarna:
– Jag är sjuksköterska på Södersjukhuset och har sett kaoset med egna ögon. Vi betalar priset med vår egen hälsa.
– Jag har arbetat i två år, det har blivit värre. Överbeläggning är mer regel än undantag. Det är fysiskt utmanande, en störig miljö med sämre brandsäkerhet.
– Det kan vara tio patienter per sjuksköterska på kvällen. Det är stressigt och många blir sjuka.
– De nya i yrket blir chockade över arbetsbelastningen, berättar Eva Håkansson (t.h) och Rozita Afkhami (t.v). Vårdkrisen slår hårt mot såväl personal som patienter.
Vårdkrisen med framförallt grupper av personal som säger upp sig fortsätter. I början på augusti offentliggjordes att 20 sjuksköterskor på akutvårdsavdelningen AVA2 vid Karolinska Solna säger upp sig i protest mot arbetssituationen. Avhoppen innebär mer än en halvering av personalstyrkan, vilket kan innebära att avdelningen får stänga.
De omedelbara konsekvenserna innebär att patienter blir kvar på akuten, vilket innebär risker. Tidigare i år har 50 sjuksköterskor på onkologen sagt upp sig samt 30 sjuksköterskor vid akuten i Huddinge.
Andelen anställda på Karolinska som är stolta och kan rekommendera sin arbetsplats har sjunkit till 13 procent enligt Vårdfokus den 24 juli.
Offensiv besöker Vårdförbundet i Solna för ett samtal med Eva Håkansson och Rozita Afkhami.
– När en hel avdelning säger upp sig kan det bero på ledningsfrågan. En chef ska sluta och personalen vill inte vara kvar. När onkologen sade upp sig skedde det efter en omorganisation där mer krav ställdes på sjuksköterskorna. Huvudfrågor bakom uppsägningarna är lön och arbetsmiljö, berättar Eva.
Rozita och Eva understryker att Vårdförbundet har backat upp studenternas kampanj för 24 000 kronor i ingångslön. Sjuksköterskestuderande har haft demonstrationer och skapat en sammanhållning om att de inte ska ta jobb med en ingångslön under 24 000. Några år efter vårdstrejken år 2008 började Stockholms landsting sänka ingångslönerna ner till 20 500 kronor, vilket startade den framgångsrika kampanjen som nu har lett till att ingångslönerna i Stockholm nu är på 24 000 kronor.
– Men det handlar inte bara om ingångslönen. Egentligen är den egal så länge som du vet att det finns en löneutveckling i takt med åren du jobbar och ökat ansvar. Så är det inte idag. Det finns stora variationer, men ett exempel kan vara en sjuksköterska som har jobbat i 10 år, gick in på en ingångslön på 20 000 kronor och idag har
26 000 kronor. Så kommer det nyexaminerade på högre lön, utan att du får gehör för dina lönekrav. Då är det lätt att sluta.
– Det bästa sättet att få upp sin lön är att byta arbetsplats. Så gör den yngre generationen och vi stödjer dem i det. Men det är kostsamt för arbetsgivarorganisationerna.
– De nya i yrket blir chockade över arbetsbelastningen. Förut var det somrarna som var kritiska, nu är det samma året om. Bemanningen är densamma som tidigare, men patienterna är så mycket mer vårdkrävande, då det bara är de med stora vårdbehov som får ligga kvar. Vi har mer ansvar, till exempel att sköta avancerad teknik. Kringpersonal är helt nedslimmad – systemet accelererar neråt.
Rozita berättar om den neonatalavdelning på Danderyd sjukhus där hon jobbade år 2011. Ett ändrat lönesystem ledde till lägre lön som ledde till att många slutade, kompetensen försvann och att avdelningen fick stänga. Den har än idag inte kunnat öppnas igen.
– Avhopp och sjuksköterskebrist gör att avdelningar kan ha ett stort antal vakanta tjänster under lång tid. Överbeläggningarna har också blivit permanenta och ökar. Förra året var det vanligt att en avdelning hade 14+2 platser (det vill säga två överbeläggningar) – i år är det 14+3.
Långa pass har blivit normaliserat. Eva berättar att hon började på fackexpeditionen år 2005 och innan dess hade jobbat i 30 år på en annan avdelning. En enda gång hade hon tagit ett dubbelpass (så att en exempelvis jobbar från klockan 13 till 07 på morgonen dagen därpå) och i ett arbetslag hände det kanske en gång per år. Idag tycker ingen att dubbla pass är märkvärdigt – det händer ofta.
Eva Håkansson säger att det känns som att prata med väggar när hon tar upp problemen med sjukhusdirektörer eller landstingspolitiker. Men att personalens hälsa offras är egentligen inte så konstigt när politiker och tjänstemän har helt andra prioriteringar. Karolinska universitetsjukhuset ska under år 2015 genomgå ett sparpaket på 600 miljoner kronor, vilket är en ofantligt stor siffra.
Vi pratar lite om vilka strategier Vårdförbundet har.
– Avtalet är det inget fel på, så vi vill inte säga upp avtalet nu i december utan fortsätta förhandla. Det vi försöker få igenom är en minskning av arbetstiden, att en timmes arbetstid på natten ska räknas som 1,5 timme. Det andra är att det ska gå att jobba samtidigt som man specialutbildar sig. Idag vill ingen lägga ner studiepengar på vidareutbildningar då det kan ta 26 år att tjäna in det, avslutar Rozita och Eva.
Den allt mer alarmerande krisen inom vården verkar inte ha någon ände i sikte. Överbeläggningar, platsbrist, utbränd personal och att patientsäkerheten inte kan garanteras har blivit vardagsmat i vårdkrisens Sverige.Fortsätt läsa ””Vi står inte inför en vårdkris, vi är mitt i den””→
