”Vi står inte inför en vårdkris, vi är mitt i den”

Den allt mer alarmerande krisen inom vården verkar inte ha någon ände i sikte. Överbeläggningar, platsbrist, utbränd personal och att patientsäkerheten inte kan garanteras har blivit vardagsmat i vårdkrisens Sverige. Fortsätt läsa ””Vi står inte inför en vårdkris, vi är mitt i den””

Inget höjt SL-kort men nedskärningar

Istället för åtgärder som att höja skatten för de rika väljer det Alliansstyrda landstinget i Stockholm att skära ned på vården. Foto: Kjell Eson / Flickr CC.
Istället för åtgärder som att höja skatten för de rika väljer det Alliansstyrda landstinget i Stockholm att skära ned på vården. Foto: Kjell Eson / Flickr CC.

Den folkliga proteststormen tvingade oppositionen i Stockholms läns landsting att fälla Alliansens förslag om att höja avgifterna i kollektivtrafiken. Med mindre pengar i handen och en vägran att höja skatten för de rika kommer högerstyret att skära ner i vården. Fortsätt läsa ”Inget höjt SL-kort men nedskärningar”

– Det rätta ordet är sabotage

SEKO1Den 19 maj demonstrerade SEKO pendelklubben utanför landstingsfullmäktige mot alliansens planerade nedskärningar inom kollektivtrafiken i Stockholm. Rainer Andersson från SEKO-klubben talade så att det flög gnistor och fick det moderata trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons att blekna. Fortsätt läsa ”– Det rätta ordet är sabotage”

Demonstration mot nedskärningar i kollektivtrafiken 19 maj

images-cms-image-000003491

Seko Pendelklubbens ordförande Anna Söderberg sågar de stora nedskärningar i pendeltågstrafiken som väntar. Detta sedan det moderata trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons dragit i nödbromsen för hela Storstockholms lokaltrafik (SL) och utsett sig själv till ”vakthund” mot skenande kostnader. Fortsätt läsa ”Demonstration mot nedskärningar i kollektivtrafiken 19 maj”

”Vi har blivit tjänstehjon”

– Vi tvingas logga in och ut på våra mobiler hemma hos varje äldre. Inget utöver vad som schemalagts per minut får göras. Vi har blivit tjänstehjon, en sorts arbetare som vi inte var förut, uppger Annelie Carlsson, som har jobbat i 25 år inom hemtjänsten. Foto: Eva Holm / Flickr CC.
– Vi tvingas logga in och ut på våra mobiler hemma hos varje äldre. Inget utöver vad som schemalagts per minut får göras. Vi har blivit tjänstehjon, en sorts arbetare som vi inte var förut, uppger Annelie Carlsson, som har jobbat i 25 år inom hemtjänsten. Foto: Eva Holm / Flickr CC.

– Vi i hemtjänsten toppar arbetsskadorna: Ont i rygg och knän, och psykiskt utbrända. Vi är övervakade och låsta på ett annat sätt än förr. Men hos chefer och politiker finns väldigt liten förståelse för vad vi gör.
Med 25 år i hemtjänsten vet Annelie Carlsson vad hon pratar om. Fortsätt läsa ””Vi har blivit tjänstehjon””

Protesterna växer i hemtjänsten

Hemtjänsten går på knäna, men motståndet och ilskan jäser bland personalen. Foto: Rosie O’Beirne / Flickr CC.
Hemtjänsten går på knäna, men motståndet och ilskan jäser bland personalen. Foto: Rosie O’Beirne / Flickr CC.

Protesterna växer bland hemtjänstpersonalen i Stockholm. Det är svaret på privata skumraskbolag, ständiga nedskärningar och allt värre press. Fortsätt läsa ”Protesterna växer i hemtjänsten”

Folkkampanj för välfärd planerar budgetprotest

Planeringen för en budgetprotest har satts igång.
Planeringen för en budgetprotest har satts igång.


Måndagens eftervalsmöte för Folkkampanj för Gemensam Välfärd i Stockholm beslutade att bjuda in till en manifestation för en upprustad välfärd utan vinst i samband med att den nya statsbudgeten läggs fram, vilket senast måste bli den 15 november.
Fortsätt läsa ”Folkkampanj för välfärd planerar budgetprotest”

Vårdvrål mot nedskärningar

images|cms-image-000002965
Minst 500 personer deltog på Vårdvrålet, en manifestation mot de stora nedskärningarna som sargat vården de senaste åren.


En vecka innan valet, den 7 september, samlades ett hundratal aktivister inom vården för ett vårdvrål för bättre arbetsmiljö. Kraven som togs upp var tillräckliga och väl prioriterade resurser, ett hållbart arbetsliv och ökat personalinflytande.

Manifestationen var organiserad av olika gräsrots­rörelser inom vård och omsorg: Hemtjänstupproret, Sjuksköterskor ryter ifrån, Socialistiska läkare, Barnmorskor för trygg och säker vård och Inte under 24 000.
Fortsätt läsa ”Vårdvrål mot nedskärningar”

Högerpolitiken spårar ur

Det var bara lyckliga omständigheter som förhindrade att förra veckans tågurspårning inte fick tragiska konsekvenser. Även om urspårningen av ett godståg på landets mest trafikerade spåravsnitt var en olycka är det mycket viktigt att peka på de systematiska bristerna på underhåll, investeringar och samordning som förr eller senare oundvikligen föranleder mer eller mindre allvarliga incidenter.

Även om det i nuläget inte är klarlagt vad som orsakade urspårningen av godståget i Stockholm, finns all anledning att uppmärksamma de brister på järnvägen som blir allt mer påtagliga. Att olyckan inte fick svårare konsekvenser var egentligen bara tack vare tillfälligheter. Tågföraren klarade sig oskadd och intillgående pendeltåg klarade sig tack vare att tåget spårade ur åt motsatt håll. Man kan tänka sig hur illa det hade kunnat gå om tåget hade varit lastat med farligt gods, om det hade varit ett fullbokat persontåg, om hastigheten hade varit något högre eller en kombination av de tre scenarierna.

Genom den så kallade ”Getingmidjan”, en tågtunnel mellan Stockholms Central och Södra Station, passerar dagligen drygt 500 tåg. Det gör spårsträckan till den hårdast trafikerade i landet. I princip har ingen upprustning gjorts sedan den byggdes på 1950-talet. Sedan dess har antalet resenärer och tåg flerdubblats. Spårkapaciteten, framför allt runt storstäderna och på stambanorna, är kraftigt underdimensionerad med återkommande tågkaos som följd. Regeringen har valt att i princip inte satsa några som helst medel på att tillgodese det sedan länge ökande behovet av nya spår och investeringarna i spårunderhåll har varit minimala.

Seko skriver i sitt järnvägspolitiska program från 2012 att ”Sveriges utgifter för drift, underhåll, reinvesteringar och nyinvesteringar uppgår totalt till 2,94 procent av 2007 års BNP. Detta jämfört med genomsnittet för 18 jämförda EU länder på 5,75 procent. Det placerar Sverige på plats fyra från botten bland de jämförda länderna.”

– Det är väl ingen av oss som jobbar ute på järnvägen som är förvånad över en urspårning längre, kommenterade Jörgen Lundström, ordförande för Seko FO Infranord som organiserar järnvägs- och underhållsarbetare, olyckan till Sveriges Radio Stockholm den 12 november.

Varningssignalerna har varit många. Även Trafikverket varnade i våras för att Getingmidjan har ”nått sin tekniska livslängd och behovet av att renovera och underhålla järnvägen är stort” i deras rapport Reinvestering av ”Getingmidjan” från den 23 maj i år. För en dryg månad sedan upptäckte en pendeltågförare att rälsen på Centralbron, inte så långt ifrån olycksplatsen, hade fästs med små-spik. Det är befogat att fundera över hur det ser ut på andra delar av sträckan.

Regeringens politik har konsekvent dränerat infrastrukturen på resurser. Ingenstans märks det så väl som på spåret. Ett underdimensionerat system blir extra känsligt för störningar och måste underhållas intensivare. Ett lokhaveri på en känslig sträcka kan korka upp fjärrtågs- och pendeltågstrafiken i hela Stockholmsregionen. Det är just vad som resulterat av urspårningen. Endast två utav fyra spår kommer att vara i bruk åtminstone den närmaste veckan, med stora förseningar som följd. Regeringen har offrat den samhällsnyttiga och för miljön nödvändiga järnvägen för att skapa en ny marknad för kapitalister att plocka ut vinster ur.

Den ideologiskt motiverade uppstyckningen, privatiseringen och totala avregleringen av järnvägen har skapat stora problem för kvalitén på underhållet, samordningen av trafiken och ansvarsutkrävande vid haverier. Prispress, konkurrens mellan och hög omsättning på underhållsutförare av spår och tåg har blivit ledstjärnor på den nyliberaliserade järnvägen. Inget vinstdrivande företag på järnvägen är berett att ta ansvar för helheten och göra mer än vad avtalen föreskriver (om ens det). Istället har utförarna allt att tjäna på att i konkurrensens namn motarbeta varandra vilket underminerar helheten. Underbudskonkurrensen och privatiseringen av underhållet har dränerat järnvägen på kompetens, när det enda som värdesätts är ”effektivitet”, hastverk och snabba vinstklipp.

Urspårning
Tågkaoset kommer bli än värre om dagens avregleringar och privatiseringar tillåts fortgå.

Mikael Nyberg visar tydligt i sin bok Det stora tågrånet (2011, Karneval förlag) hur kompetenta och erfarna järnvägsarbetare motarbetas och sorteras bort av privata utförare vars enda mål är att tjäna sig en hacka genom att systematiskt pressa ned lönekostnaderna, försumma kvalitén och i vissa fall fakturera outförda underhållsarbeten. Bortprioriterad kompetens, samtidigt som tidspressen har ökat i takt med färre arbetare och kortare tidsintervall mellan tågen, har inte helt oväntat resulterat i en dramatisk ökning av olyckorna vid underhållsarbeten.

I Sekos rapport När vinst går före säkerhet från 2013, som baseras på uppgifter från ca 700 anställda inom järnvägen, framträder en förskräcklig bild av läget på våra järnvägar. Mer än varannan medlem upplever att det finns brister i underhållet av fordonen. Bland lokförarna är siffran 8 av 10. Var fjärde medlem uppger att det förekommer fordon i trafik som är slitnare än vad regelverket tillåter. 6 av 10 medlemmar upplever att det finns brister i underhållet av infrastrukturen, 3 av 10 upplever att det inte har förekommit någon säkerhetsinspektion av SL eller Trafikverket det senaste året och var femte medlem uppger att det finns personal på den egna arbetsplatsen som utför arbeten som personen i fråga inte är behörig att utföra.

När underhållet och driften för järnvägen helt lagts i knäet på en flock av vinstjagande privata företag finns inga möjligheter att utkräva något demokratiskt ansvar för det konstanta tågkaoset och de ökande olyckstillbuden och olycksriskerna som drabbar järnvägsarbetare, tågpersonal, resenärer och i slutändan även samhället och miljön. Oavsett vad utredningen av olyckan på Getingmidjan kommer fram till, det vill säga oavsett om olyckan beror på bristande underhåll av spåret eller av vagnarna, var olyckan inte svår att förutse. Tvärtom. Det har under lång tid varslats om att det svenska järnvägssystemet är undermåligt och att det är ett resultat av ett system och en politik som prioriterar vinster framför en fungerande infrastruktur. Om inget görs kan vi förvänta oss fler liknande olyckor, i bästa fall utan dödlig utgång.

Det är viktigt att påpeka att Alliansen inte har ensam skuld i tågkaoset. Det var socialdemokratiska regeringar som började med att släppa lös marknadskrafterna på järnvägen via bolagiseringen av SJ och upphandlingar av tågsträckor.

Det finns ingen rationalitet i att marknadsanpassa järnvägen. Även borgerliga ekonomer är överens om att järnvägen är ett så kallat naturligt monopol, som borde ägas och drivas av staten. Internationella och historiska exempel från bland annat 1800-talets USA och 1980- och 1990-talets Storbritannien har visat att uppstyckning och privatisering av järnvägen har fått katastrofala resultat. Även högerregeringar i andra länder har därmed tvingats att återförstatliga järnvägen. Men det finns ingen automatik i att regeringen skulle återreglera och förstatliga järnvägen på grund av att den inte fungerar.

Det krävs folkliga protester och en socialistisk politik på agendan. Istället för att låta samhällets resurser gå till privata vinster för banker och storföretag, måste en socialistisk planering av ekonomin återta resurserna för att investera i det som är allmännyttigt. Järnvägen är ovärderlig för att öka jämlikheten och effektiviteten i resandet och för att slussa ut de fossildrivna färdmedlen för miljöns skull.

Ammar Khorshed

LO Stockholm stödjer 21 september: ”Slaget om välfärden en ödesfråga”

Både Fredrik Reinfeldts Alliansregering och Stefan Löfvens socialdemokrater hoppas kunna sopa den ödesdigra frågan om vinster i välfärden under mattan i nästa års valkamp. Att detta inte ska lyckas är en målsättning för den unika Folkkampanj för gemensam välfärd (valfardskampanjen.se) som just nu mobiliserar brett inför en manifestation med starka appeller, artister och demonstrationer med diverse upptåg i minst tio svenska städer den 21 september.

Det kan bli startpunkten för en ny gräsrotsrörelse av största vikt för Sveriges framtid. Särskilt viktigt blir om kampanjen nu också kan sporra de fackliga organisationerna som LO och Kommunal till att mobilisera sina medlemmar sida vid sida med alla sociala nätverk och ­organisationer med hjärtat till vänster till mäktigt stöd för sina kongressbeslut om en non profit-linje.
I Göteborg, Uppsala och ­möjligen även Stockholm talas om idéer som att sätta en jättestor symbolisk boll i rullning framför demonstrationstågen. En annan idé är att göra demon­strationen i Stockholm till ­historiens största tipspromenad med frågor om vinster i välfärden upphängda på stora plakar längs marschvägen. I Luleå planerar teaterelever att klä ut sig till ett direktörståg för vinster.

1066 s06 test Välfärd utan vinst
Den 21 september tågar vi åter ut på gator och torg, mot vinstuttag, nedskärningar och privatiseringar.

 
Kampanjens alla aktiva landet runt inspireras av att LO-distriktet i Stockholms län tydligt uppmanar ­alla förbundsavdelningar att delta i manifestationen genom att sluta upp i ett fackligt block i ­demonstrationen som arrangeras av SEKO:s avdelning i Stockholm.
”Privatiserings- och nedskärningspolitiken inom välfärdssektorn har medfört att det idag råder kris i stora delar av skolan, vården och omsorgen. Anställda går på knäna och elever, patienter och brukare far illa när ägarvinster blir välfärdens ledstjärna.
Slaget om en behovsstyrd – icke vinstdriven – välfärd är i slutänden en ödesfråga om vilket samhälle vi vill leva i. Vi har ett kongressbeslut om att verka för en ickevinstprincip och nu är det dags att omsätta beslutet i praktiken”, heter det i brevet till ­Stockholms fackföreningar och LO-sektioner.

Förutom i Stockholm har även SEKO:s avdelningar i Mellansverige, Uppland och Mellannorrland ­anslutit sig, liksom GS-fackets avdelning för grafiker och skogsarbetare i Östra Svealand. Inom SEKO i Stockholm gör också postklubben i Södra Stockholm och klubben på den stora postterminalen i Årsta särskilda ansträngningar för att mobilisera sina hundratals medlemmar till manifestationen.
Tunnelbanefacket Seko klubb 111 har också beslutat att delta bakom sin röda banderoll med texten ”Stoppa privatiseringarna”.

 
Även riksavdelningen för tjänste­mannafacket ST inom universitet och högskolor, som reagerat starkt mot regeringens planer på att göra univer­sitet och högskolor till stiftelser, har uttalat sitt stöd till kampanjen.
I ett märkligt försök att lägga krokben för mobiliseringen har den ombudsmannatunga ledningsgruppen i Kommunal Stockholm ­förklarat att den inte ställer sig bakom, och att man istället ska fokusera på sin egen kampanj om värdighet i välfärden som ingen hittills har lagt märke till. Men i Umeå är Kommunal med, och i Uppsala har kampanjmöten hållits i Kommunals lokaler…
Ytterligare 30 000 flygblad ska nu delas ut i Stockholm under rusnings­trafiken den närmaste veckan, och nästan lika många i Uppsala.
På onsdagen (den 11 september) har SEKO i Stockholm inbjudit alla aktivister i kampanjen till en gemen­sam plakat- och banderollverkstad i sina lokaler i Solna.
– Vi möter stort intresse, säger även läkaren och folkhälsoforskaren Ida Linander i Umeå, där kampanjen drivs av Socialistiska läkare och Socialistiska sjuksköterskor med stöd av Kommunal och Jordens vänner.
Förutom en rad representanter för personal- och brukargrupper, kommer här och där även en del kändisar att tala som poeten och författaren Peo Rask i Luleå, ETC-chefen Johan Ehrenberg och S-debattören Daniel Suhonen i Stockholm, som idag jobbar för 6F-fackens tanke-smedja Katalys.

I Göteborg öppnas manifestationen av Claes Malmberg, som följs av appeller av sjuksköterskeupprorets Cie Rosenqvist, boendestödet ­Emma Öman, läkaren Simon Larsson och föräldern Johannes Lundberg med flera.
I Helsingborg talar den före ­detta S-riksdagsledamoten Bengt Silfverstrand.
Flera sociala personal- och brukarnätverk och organisationer i ­hela landet som Rädda vården i Malmö, Attac, Jordens vänner, Solrosuppropet, Resurs, Folkrörelsen Nej till EU, Studenter mot rasism, Elevkampanjen, Nätverket Järvas Framtid mobiliserar också, liksom invandrarföre­ningar som Latinamerikagrupperna i Sverige och iranska organisationer som Shora och IKP.

Den 21 september stöds även i ­hela landet av såväl partilösa och miljöak­tivister som kritiska socialdemokrater och ett stort antal vänsterorganisationer, alltifrån avdelningar inom V, SP, KP, Skp och RS till Grön ungdom i Luleå.
Sedan förra veckan har också en tionde ort tillkommit, Västerås. Även Gävle, där Socialistiskt forum hålls denna helg, kan komma att ansluta sig.

Arne Johansson