Bilar före människor

Nu var det dags igen – för det kaos som inträffar ungefär vart femte år när Stockholm Stad genom upphandling drar igång en cynisk tävling om vilket företag som ska få ”vinna” uppgiften att sköta sophämtningen. Sopgubbarna Jan Spanedal och Francisco Acosta hade med sig den klassiska nyckelknippan med hundratals nycklar – som signalerar vem det är som har kunskapen om sophämtningen, nämligen arbetarna, – när de inför den samlade pressen den 30 juni lämnade över namnlistor undertecknade av alla Stockholms sopgubbar till Katarina Johansson på Stockholm Vatten som sköter upphandlingen.

IMG_6292

Förra gången Offensiv skrev om upphandlingsträsket styrdes stadshuset av den mörkblåa alliansen, nu av de påstått progressiva röd, grön rosa. Men det verkar inte innebära någon skillnad. Miljöarbetarnas krav är fullt rimliga, att få behålla sitt jobb vid entreprenörsbyte, att inte tvingas börja om som provanställd vart femte år utan få tillsvidareanställning från dag ett, att få behålla lönesystemet Bilaga C. Men Katarina Johansson svarade nekande och att det inte är något de kan ta hänsyn till, det får arbetarna ta med företagen.

Visst kan de ta hänsyn. Johansson förklarade t ex att anledningen till att de upphandlar för fem år i taget är att det är en sopbils livslängd. Inget hindrar dem från att upphandla för 10 år eller längre och ta hänsyn till människorna istället för just bilarna. Johansson erkänner till och med att lagen ändrats så att en kommun nu kan kräva att alla anställda får följa med men att de ändå valt att följa lagen så som den såg ut före årskiftet. (i diskussionen framgår att det är lite oklart exakt vilken lag hon åsyftar).

– Jag har problem att förklara för min dotter varför det är så osäkert hur det blir nästa år. Om jag får behålla jobbet eller inte. Hon kan inte förstå, för jag sköter mig ju perfekt. Gör alltid jobbet och det på bästa sätt. Och hur ska hon kunna förstå att systemet är gjort för riskkapitalister och inte för oss arbetare, säger Francisco Acosta.

Stockholms sopgubbar är en stridbar grupp. De har strejkat flera gånger tidigare och vunnit bland annat mot företag som  Liselotte Lööf, Resta och Ragn-sells vilket gjort att de fått behålla sitt speciella lönesystem – Bilaga C, som innebär att de själva har mer kontroll över arbetet, löner och arbetstempo. Dessa kamper påminner Jan Spanedal Katarina Johansson om när han lämnar över kravlistan:

– Du kommer ihåg driftstoppet i Solna tidigare?. Det är så det kan blir när sopgubbarna inte är nöjda. Om inte miljöarbetarna har en rimlig arbetsmiljö så fungerar det inte.

Årets upphandling har redan kraschat en gång. Ryktet säger att trots att det företag som vann upphandlingen planerade att sänka lönerna så överklagades processen av företag som vill göra jobbet ännu billigare. Till och med skulle ett vinnande företag ha startat ett nytt företag med samma namn förutom att två bokstäver bytt plats, för att konkurrera med sig själv. Och Stockholm stad går dem till mötes och gör om processen!! En kan inte tro att det är sant när Katarina Johansson står framför oss och försöker få det att låta som något bra att de nu i den här rundan gjort om hela upphandlingssystemet så att istället för att kräva precist hur många bilar, arbetsledare mm som krävs kräver de nu bara ett mål – dvs hämta sopor – och så får företagen fritt lösa uppgiften. Vilket så klart kommer bli på arbetarnas bekostnad, med underentreprenörer osv i den knivskarpa konkurrensen.

– Ja med det där får ni ta med företag och facket, det är inget vi kan lägga oss i, svarar den höga tjänstemannen med säkert hög lön och säkert jobb obekymrat.

När jag går igenom Offensivs arkiv från tidigare sop-strider slår det mig hur förödande upphandlingssystemet är oavsett driftsform. För sex år sedan pratade vi om goda alternativ i Huddinge där ett statligt företag hämtar soporna, SRV. Men utan arbetarkontroll underifrån leder det ändå till lönenedpressning. I Huddinge och även i Malmö har arbetarna blivit av med Bilaga C och det har lett till att de har 10 000 kronor lägre i lön trots dubbelt så mycket arbetsuppgifter, menar Spanedal och Acosta. Det som är glädjande från arkivet är att arbetarkampen lönar sig, att varje gång Stockholms sopgubbar stått på sig har de vunnit – läs mer om det här och här

Elin Gauffin

Annonser

Hur rött är Stadshuset?

 

72 999 namn överlämnades i fjol till Stadshuset med krav på upprustning av välfärden. Än har inte särskilt mycket hänt. (foto: Natalia Medina)
72 999 namn överlämnades i fjol till Stadshuset med krav på upprustning av välfärden. Än har inte särskilt mycket hänt.

För ett år sedan lämnade Rättvisepartiet Socialisterna (RS) in 73 000 namn till det nya styret i Stadshuset med krav på upprustning av välfärden. Detta som en strategi i kampen mot rasismen. Här påbörjas en uppföljande granskning av de krav som utlovades, med start i äldreomsorgen och budgeten för 2016.

–Nix, vi har inte märkt någon större förbättring i arbetssituation eller personaltäthet med de rödgrönrosa i stadshuset, säger Lena Ezelius, facklig företrädare för Kommunal som organiserar hemtjänstpersonal i kommunens regi.

– Det är fortsatt katastrof!

Med tanke på att Stockholms stadshus var en nyliberal experimentverkstad och ett mörkblått nav för hela Allianssverige är det givet att maktskiftet har medfört några förbättringar. Stockholm är en av de kommuner där Feministiskt Initiativ sitter i ledningen och inget blocköverskridande samarbete behövs för att nå majoritet.

Äldreborgarrådsposten innehas av Clara Lindblom från Vänsterpartiet som har uttryckt stor förståelse för personalens svåra villkor och som har hörts i debatten för en bättre omsorg, men det verkar som att åtgärderna är långt ifrån tillräckliga.

Ersättningen för hemtjänst räknas upp med 2 procent, till 52 miljoner kronor. Ersättningen för en hemtjänsttimme i kommunal regi ökas från 388 kronor till 396 kronor. Eftersom  priser och löner ökar med omkring 1,7-2 procent varje år är frågan om det blir någon kvalitetsförbättring alls. I de 388 kronorna ingår lokaler, chefskostnader, löner, förbrukning, planeringstid, dokumentation, arbetsplatsträffar och tid att ta sig mellan brukarna.

Krav på kollektivavtal i upphandlingarna var ett löfte förra året. Detta har inte genomförts. Stockholm tillämpar Lagen om valfrihet (LOV), vilket innebär fri konkurrens för privata hemtjänstföretag. Detta har inneburit en djungel av företag, vilket medför enorma byråkratikostnader då ett företag kan ha sina ”kunder” på olika ställen i stan med mycket stora avstånd emellan.

När detta helt höll på att knäcka vårdtagarna och personalen införde kommunen 2014 ett utökat kontrollsystem – Paragå – som skulle garantera att varje vårdtagare får den tid som den har rätt till enligt biståndsbedömningen. Detta medförde att antalet hemtjänstföretag halverades till 220 bolag – men hälften saknar fortfarande kollektivavtal.

Stockholm tillhör de väldigt få kommuner, enbart fem, som efter valet har pratat om att avskaffa LOV. Det går dock väldigt långsamt. Stockholm har tillsatt en utredning där det finns två alternativ: LOV eller lagen om offentlig upphandling (LOU). Om LOU väljs skulle det innebära att antalet privata utförare kan minskas betydligt. Varför en så långsam utredning med dessa alternativ?

Rättvisepartiet Socialisterna (RS) anser att direktivet borde ha varit: Hur tar Stockholm tillbaka hemtjänsten i kommunal regi?

En kommunalisering är grundförutsättningen för att göra hemtjänsten mer mänsklig, då den ständiga konkurrensen mellan företag annars pressar villkoren neråt. Det är belagt att privat hemtjänst kostar mer och ger mindre tid för brukarna. Privatiseringarna har fört med sig enorma kontrollsystem och byråkrati för kommunen, vilket för alla inblandade utgör en väldigt pressande detaljstyrning.

Nu försöker Clara Lindblom komma åt denna detaljstyrning och införa ett annat system med ram­avtal, där brukaren och personalen mer fritt kan lägga upp vården utifrån dagsförutsättningarna. Det skulle säkert vara en förbättring, men inte utan att kommunaliseringen är genomförd.

Risken är annars att det kan bli en väldig press från företagen direkt mot brukaren när inte biståndshandläggaren har lika mycket att säga till om i fråga om detaljerna.

Den 25 september gick de rödgrönrosa ut med ett pressmeddelande där det stod att ”idag höjs lönerna för 7 099 kommunalt anställda”. Det var resultatet av förra årets låglönesatsning i budgeten, där de lägsta lönerna höjdes med 920 kronor till 19 000 kronor per månad respektive 880 kronor till 21 000 kronor per månad för de med utbildning och ett års erfarenhet.

Det här är väl ändå ett framsteg?

– Ett kortsiktigt. Vi i Kommunal krävde i förhandlingarna med kommunen att det borde ha varit en långsiktig satsning. Nu blev det bara för 2015. Det borde ha funnits garantier om att låglönesatsningen skulle höjas i paritet med höjningen av lägstalönerna i nästa års avtalsrörelse så att det märks att ett rött styre i Stockholm gör skillnad och att Stockholm därmed fortsatt ska ligga 920  eller 880 kronor över kollektivavtalets lägsta nivå, säger Lena Ezelius.

– Stadshuset säger att de vill bli av med allmän visstid som anställningsform. Men det blir svårt att förändra om inte ersättningssystemen ändras Ersättningssystemet för hemtjänsten utgår från utförda timmar hos brukarna. Om någon brukare går bort, flyttar eller får minskat bistånd minskas ersättningen och således måste enheterna ha visstidsanställda som en form av regulator för budgeten.

– Situationen inom hemtjänsten är fortfarande fullständig katastrof. Dåliga schemaläggningar, folk som stressar sönder sig, chefer med för stora ansvarsområden och så vidare. Det kan bara förbättras med mycket större ekonomiska satsningar än vad stadshuset gör. De flesta av oss går på schemalagd arbetstid, då enheterna inom äldreomsorgen ska vara bemannade 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Om vi får rätt till heltid blir det en väsentlig kostnadsökning för verksamheterna eftersom det blir fler timmar i schemaläggningen. För att fler ska kunna jobba heltid behövs många fler anställda eftersom heltidsanställningar som bas kräver fler för att få ihop vettiga scheman.

Märker du av någon speciell stämning bland kommunal­arbetarna?

– Uppgivenhet och trötthet. Jag har varit ute på alla arbetsplatser inom hemtjänsten i stadsdelen Enskede Årsta Vantör. Folk är förtvivlade och säger att de inte längre orkar jobba varannan helg eller långpass (arbetspass på 11-12 timmar) Vi försöker lära ut metoder de kan använda – de måste bland annat skriva tillbud och arbetsskador, eftersom de får psyko/sociala och fysiska problem av den hårda arbetsbelastningen och tuffa schemaläggningen. ■

– Det rätta ordet är sabotage

SEKO1Den 19 maj demonstrerade SEKO pendelklubben utanför landstingsfullmäktige mot alliansens planerade nedskärningar inom kollektivtrafiken i Stockholm. Rainer Andersson från SEKO-klubben talade så att det flög gnistor och fick det moderata trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons att blekna. Fortsätt läsa ”– Det rätta ordet är sabotage”

Demonstration mot nedskärningar i kollektivtrafiken 19 maj

images-cms-image-000003491

Seko Pendelklubbens ordförande Anna Söderberg sågar de stora nedskärningar i pendeltågstrafiken som väntar. Detta sedan det moderata trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons dragit i nödbromsen för hela Storstockholms lokaltrafik (SL) och utsett sig själv till ”vakthund” mot skenande kostnader. Fortsätt läsa ”Demonstration mot nedskärningar i kollektivtrafiken 19 maj”

Tågkaos i avreglerat spår

Regeringens anslag är långt ifrån tillräckliga för att råda bot på tågkaoset. Foto: Kasper Dudzik.
Regeringens anslag är långt ifrån tillräckliga för att råda bot på tågkaoset. Foto: Kasper Dudzik.

Regeringen presenterade sin satsning på järnvägsunderhållet i vårbudgeten. Situationen är allvarlig med ständiga stopp för tågtrafiken och godståg som spårar ur på grund av det eftersatta underhållet. Men hur långt räcker regeringens tillskott? Fortsätt läsa ”Tågkaos i avreglerat spår”

Inga fler privatiseringar av våra sjukhus

Alliansstyrda landstinget i Stockholms län vill privatisera akutsjukhuset i Danderyd. Foto: Holger.Ellgaard /  Wikimedia Commons
Alliansstyrda landstinget i Stockholms län vill privatisera akutsjukhuset i Danderyd. Foto: Holger.Ellgaard / Wikimedia Commons

Privatiseringar av sjukhus har återigen blivit en stridsfråga. Alliansen, som styr Stockholms läns landsting, vill återigen privatisera ett helt akutsjukhus och även de facto-privatisera sjukvård genom fler vårdval. Regeringen förbereder för en ny stopplag. Fortsätt läsa ”Inga fler privatiseringar av våra sjukhus”

Folkkampanj för välfärd planerar budgetprotest

Planeringen för en budgetprotest har satts igång.
Planeringen för en budgetprotest har satts igång.


Måndagens eftervalsmöte för Folkkampanj för Gemensam Välfärd i Stockholm beslutade att bjuda in till en manifestation för en upprustad välfärd utan vinst i samband med att den nya statsbudgeten läggs fram, vilket senast måste bli den 15 november.
Fortsätt läsa ”Folkkampanj för välfärd planerar budgetprotest”