Nu var det dags igen – för det kaos som inträffar ungefär vart femte år när Stockholm Stad genom upphandling drar igång en cynisk tävling om vilket företag som ska få ”vinna” uppgiften att sköta sophämtningen. Sopgubbarna Jan Spanedal och Francisco Acosta hade med sig den klassiska nyckelknippan med hundratals nycklar – som signalerar vem det är som har kunskapen om sophämtningen, nämligen arbetarna, – när de inför den samlade pressen den 30 juni lämnade över namnlistor undertecknade av alla Stockholms sopgubbar till Katarina Johansson på Stockholm Vatten som sköter upphandlingen.
Förra gången Offensiv skrev om upphandlingsträsket styrdes stadshuset av den mörkblåa alliansen, nu av de påstått progressiva röd, grön rosa. Men det verkar inte innebära någon skillnad. Miljöarbetarnas krav är fullt rimliga, att få behålla sitt jobb vid entreprenörsbyte, att inte tvingas börja om som provanställd vart femte år utan få tillsvidareanställning från dag ett, att få behålla lönesystemet Bilaga C. Men Katarina Johansson svarade nekande och att det inte är något de kan ta hänsyn till, det får arbetarna ta med företagen.
Visst kan de ta hänsyn. Johansson förklarade t ex att anledningen till att de upphandlar för fem år i taget är att det är en sopbils livslängd. Inget hindrar dem från att upphandla för 10 år eller längre och ta hänsyn till människorna istället för just bilarna. Johansson erkänner till och med att lagen ändrats så att en kommun nu kan kräva att alla anställda får följa med men att de ändå valt att följa lagen så som den såg ut före årskiftet. (i diskussionen framgår att det är lite oklart exakt vilken lag hon åsyftar).
– Jag har problem att förklara för min dotter varför det är så osäkert hur det blir nästa år. Om jag får behålla jobbet eller inte. Hon kan inte förstå, för jag sköter mig ju perfekt. Gör alltid jobbet och det på bästa sätt. Och hur ska hon kunna förstå att systemet är gjort för riskkapitalister och inte för oss arbetare, säger Francisco Acosta.
Stockholms sopgubbar är en stridbar grupp. De har strejkat flera gånger tidigare och vunnit bland annat mot företag som Liselotte Lööf, Resta och Ragn-sells vilket gjort att de fått behålla sitt speciella lönesystem – Bilaga C, som innebär att de själva har mer kontroll över arbetet, löner och arbetstempo. Dessa kamper påminner Jan Spanedal Katarina Johansson om när han lämnar över kravlistan:
– Du kommer ihåg driftstoppet i Solna tidigare?. Det är så det kan blir när sopgubbarna inte är nöjda. Om inte miljöarbetarna har en rimlig arbetsmiljö så fungerar det inte.
Årets upphandling har redan kraschat en gång. Ryktet säger att trots att det företag som vann upphandlingen planerade att sänka lönerna så överklagades processen av företag som vill göra jobbet ännu billigare. Till och med skulle ett vinnande företag ha startat ett nytt företag med samma namn förutom att två bokstäver bytt plats, för att konkurrera med sig själv. Och Stockholm stad går dem till mötes och gör om processen!! En kan inte tro att det är sant när Katarina Johansson står framför oss och försöker få det att låta som något bra att de nu i den här rundan gjort om hela upphandlingssystemet så att istället för att kräva precist hur många bilar, arbetsledare mm som krävs kräver de nu bara ett mål – dvs hämta sopor – och så får företagen fritt lösa uppgiften. Vilket så klart kommer bli på arbetarnas bekostnad, med underentreprenörer osv i den knivskarpa konkurrensen.
– Ja med det där får ni ta med företag och facket, det är inget vi kan lägga oss i, svarar den höga tjänstemannen med säkert hög lön och säkert jobb obekymrat.
När jag går igenom Offensivs arkiv från tidigare sop-strider slår det mig hur förödande upphandlingssystemet är oavsett driftsform. För sex år sedan pratade vi om goda alternativ i Huddinge där ett statligt företag hämtar soporna, SRV. Men utan arbetarkontroll underifrån leder det ändå till lönenedpressning. I Huddinge och även i Malmö har arbetarna blivit av med Bilaga C och det har lett till att de har 10 000 kronor lägre i lön trots dubbelt så mycket arbetsuppgifter, menar Spanedal och Acosta. Det som är glädjande från arkivet är att arbetarkampen lönar sig, att varje gång Stockholms sopgubbar stått på sig har de vunnit – läs mer om det här och här
Elin Gauffin
Rättvisepartiet Socialisterna Stockholm 