Bilar före människor

Nu var det dags igen – för det kaos som inträffar ungefär vart femte år när Stockholm Stad genom upphandling drar igång en cynisk tävling om vilket företag som ska få ”vinna” uppgiften att sköta sophämtningen. Sopgubbarna Jan Spanedal och Francisco Acosta hade med sig den klassiska nyckelknippan med hundratals nycklar – som signalerar vem det är som har kunskapen om sophämtningen, nämligen arbetarna, – när de inför den samlade pressen den 30 juni lämnade över namnlistor undertecknade av alla Stockholms sopgubbar till Katarina Johansson på Stockholm Vatten som sköter upphandlingen.

IMG_6292

Förra gången Offensiv skrev om upphandlingsträsket styrdes stadshuset av den mörkblåa alliansen, nu av de påstått progressiva röd, grön rosa. Men det verkar inte innebära någon skillnad. Miljöarbetarnas krav är fullt rimliga, att få behålla sitt jobb vid entreprenörsbyte, att inte tvingas börja om som provanställd vart femte år utan få tillsvidareanställning från dag ett, att få behålla lönesystemet Bilaga C. Men Katarina Johansson svarade nekande och att det inte är något de kan ta hänsyn till, det får arbetarna ta med företagen.

Visst kan de ta hänsyn. Johansson förklarade t ex att anledningen till att de upphandlar för fem år i taget är att det är en sopbils livslängd. Inget hindrar dem från att upphandla för 10 år eller längre och ta hänsyn till människorna istället för just bilarna. Johansson erkänner till och med att lagen ändrats så att en kommun nu kan kräva att alla anställda får följa med men att de ändå valt att följa lagen så som den såg ut före årskiftet. (i diskussionen framgår att det är lite oklart exakt vilken lag hon åsyftar).

– Jag har problem att förklara för min dotter varför det är så osäkert hur det blir nästa år. Om jag får behålla jobbet eller inte. Hon kan inte förstå, för jag sköter mig ju perfekt. Gör alltid jobbet och det på bästa sätt. Och hur ska hon kunna förstå att systemet är gjort för riskkapitalister och inte för oss arbetare, säger Francisco Acosta.

Stockholms sopgubbar är en stridbar grupp. De har strejkat flera gånger tidigare och vunnit bland annat mot företag som  Liselotte Lööf, Resta och Ragn-sells vilket gjort att de fått behålla sitt speciella lönesystem – Bilaga C, som innebär att de själva har mer kontroll över arbetet, löner och arbetstempo. Dessa kamper påminner Jan Spanedal Katarina Johansson om när han lämnar över kravlistan:

– Du kommer ihåg driftstoppet i Solna tidigare?. Det är så det kan blir när sopgubbarna inte är nöjda. Om inte miljöarbetarna har en rimlig arbetsmiljö så fungerar det inte.

Årets upphandling har redan kraschat en gång. Ryktet säger att trots att det företag som vann upphandlingen planerade att sänka lönerna så överklagades processen av företag som vill göra jobbet ännu billigare. Till och med skulle ett vinnande företag ha startat ett nytt företag med samma namn förutom att två bokstäver bytt plats, för att konkurrera med sig själv. Och Stockholm stad går dem till mötes och gör om processen!! En kan inte tro att det är sant när Katarina Johansson står framför oss och försöker få det att låta som något bra att de nu i den här rundan gjort om hela upphandlingssystemet så att istället för att kräva precist hur många bilar, arbetsledare mm som krävs kräver de nu bara ett mål – dvs hämta sopor – och så får företagen fritt lösa uppgiften. Vilket så klart kommer bli på arbetarnas bekostnad, med underentreprenörer osv i den knivskarpa konkurrensen.

– Ja med det där får ni ta med företag och facket, det är inget vi kan lägga oss i, svarar den höga tjänstemannen med säkert hög lön och säkert jobb obekymrat.

När jag går igenom Offensivs arkiv från tidigare sop-strider slår det mig hur förödande upphandlingssystemet är oavsett driftsform. För sex år sedan pratade vi om goda alternativ i Huddinge där ett statligt företag hämtar soporna, SRV. Men utan arbetarkontroll underifrån leder det ändå till lönenedpressning. I Huddinge och även i Malmö har arbetarna blivit av med Bilaga C och det har lett till att de har 10 000 kronor lägre i lön trots dubbelt så mycket arbetsuppgifter, menar Spanedal och Acosta. Det som är glädjande från arkivet är att arbetarkampen lönar sig, att varje gång Stockholms sopgubbar stått på sig har de vunnit – läs mer om det här och här

Elin Gauffin

Annonser

”För bostäder och riktiga jobb åt alla”

Vi tackar för inspelet, var reaktionen från Lasse Holmström, ordförande för Byggnadsarbetarförbundets avdelning för Stockholm och Gotland, på inbjudan från Norra Järva Stadsdelsråd till ett Järva Café-möte i Husby träff den 7 mars. Vi vill bygga för bostäder och riktiga jobb åt alla”, lyder mötets rubrik.

Mötet hålls i ett mycket viktigt skede för såväl förortens många arbetslösa och undersysselsatta som för Byggnads. Öppen droghandel och flera dödsskjutningar understryker att goda råd nu är dyra för att bryta trenden mot ständigt ökade klyftor. Mötet hålls samtidigt i ett läge där regeringen har bjudit in Allianspartierna till överläggningar om åtgärder mot den akuta bostadskrisen och där en avtalsrörelse har börjat, där kraven på sänkta lägstalöner för nyanlända, ungdomar och långtidsarbetslösa samtidigt haglar från såväl arbetsgivarna som Allianspartierna.

”När vi har akut bokris och Sverige behöver bygga 700 000 bostäder på tio år, varav en stor del i Stockholmsregionen, ska inga unga behöva gå arbetslösa i Järvas förorter”, skriver stadsdelsrådet på Facebook-eventet, och fortsätter:

”Sverige behöver inte subventionerade trädgårdsjobb i rika människors hem, sänkta lägstalöner eller lönedumpade introduktionsanställningar. Precis som byggfacken vill vi nu istället se riktiga byggjobb till avtalade löner åt Järvas arbetslösa tillsammans med lärlingsplatser, yrkesutbildningar och upphandlingar som ställer krav på lokal rekrytering.

Norra Järva Stadsdelsråd välkomnar därför Byggnads avdelning för Stockholm och Gotland till Husby träff! När staden väl byggs skapas också ännu fler riktiga jobb inom skola, vård, omsorg, kollektivtrafik, handel och service!”

Det är inför mötet viktigt att veta att arbetsgivarna i Sveriges Byggindustrier (BI) toppar sin kravlista inför vårens viktiga avtalsrörelse med en särskild låglöneanställning för nyanlända och långtidsarbetslösa. Detta görs med regeringens önskemål om ”ett snabbspår in i byggbranschen” som argument, samtidigt som BI också vill frysa lägstalönerna och avskaffa de ackordslöner som tvingar dem att förhandla lokalt med facken var tredje månad.

Löneläget i de introduktionsanställningar som de vill införa skulle enligt BI:s modell ligga på endast 65 procent av lägstlönen för en utbildad byggnadsarbetare, vilket enligt LO:s tidning Arbetet skulle betyda runt 17 000 kronor i månaden. Först efter 18 månader med en sådan anställning skulle de nyanlända eller långtidsarbetslösa kunna gå in i en lärlingsutbildning, som kan vara i flera år.

Förortens folkrörelser behöver mobilisera till gemensam strid med facken, hyresgästföreningen med flera.

Byggfacken Byggnads, Målarna och Elektrikerna, som i årets avtalsrörelse förhandlar gemensamt med de två andra facken SEKO och Fastighets inom det så kallade 6F-samarbetet, är upprörda över hoten mot kollektivavtalen och inleder avtalsrörelsen med helt andra krav. Dessa inkluderar höjda lägstalöner med minst 800 kronor per månad och höjda löner med minst 3,2 procent (vilket är något mer än industrifackens krav på 2,8 procent).

Att Allianspartierna och Byggarbetsgivarna nu tar strid för sänkta löner för unga, nyanlända och långtidsarbetslösa, samtidigt som de tillsammans med fastighetsägarna bedriver en kampanj för ökad vinst genom höjda marknadshyror, kan bara bli en ny och extrem fattigdomsfälla.

Att de samtidigt tycks få med sig regeringen på att segregera framtidens boendestandard ytterligare med billigare bostäder genom förenklade byggregler, lägenheter utan kök och möjlighet att bygga bullerstört för unga och låginkomsttagare är ett annat av tidens många illavarslande tecken.

Gentemot denna utveckling är det hög tid att förortens folkrörelser tar gemensam strid med såväl fackföreningsrörelsen som hyresgäströrelsen.

Bostadskrisen, i kombination med en avreglerad bo-, finans- och byggsektor, kräver ett akut svar i form av en ny statlig, demokratisk och socialistisk planering för ett massivt bygg- och renoveringsprogram som också garanterar tiotusentals riktiga jobb till förorternas många arbetslösa. Om byggbolagen och bankerna står i vägen för detta borde de snarast förstatligas.

De cirka 100 miljarder kronor som enbart bankerna tänker dela ut till aktieägarna borde bli en bra grundplåt för de storskaliga samhällsinvesteringar som nu är absolut nödvändiga.

Arne Johansson

 

Unga fackliga kräver trygga jobb

Fackligt aktiva ungdomar från Handels och Byggnads kampanjar mot otrygga anställningsformer. Från vänster: Kajsa Norin, Jenny Schöldin, Felix Le Blanc och My Sternberg. Foto: Offensiv.
Fackligt aktiva ungdomar från Handels och Byggnads kampanjar mot otrygga anställningsformer. Från vänster: Kajsa Norin, Jenny Schöldin, Felix Le Blanc och My Sternberg. Foto: Offensiv.

Handels lokala ungdomskommitté i Stockholm tar kamp mot otrygga anställningar. Den 29 maj samlades fackliga ungdomar för att dela flygblad och samtala med allmänheten. Tal hölls på bussar och det diskuterades med passagerare – med god respons. Fortsätt läsa ”Unga fackliga kräver trygga jobb”

RS uttalande om ”upploppen” i Rinkeby: Polisinsats utlöste bränder

Nu krävs bred rörelse för upprustning av Järva

Rinkeby har skakats av bränder och stenkastning. Att Rinkebyakademin, som startats för att hjälpa elever att plugga upp ämnen och få mentorer, brann ner till grunden har upprört de flesta i Rinkeby och hela Järvaområdet.

Samtidigt känner många idag sorg öv­er den negativa bild av Järva som återigen förstärks av medias och makthavarnas tal om ”upploppen i Rinkeby”.
Vad som nu krävs är minst av allt  att Rinkeby och Järva invaderas av poliser – vilket bara kan förvärra den situation som utlöstes av ett nytt o­lyckligt polisingripande.
Fortsätt läsa ”RS uttalande om ”upploppen” i Rinkeby: Polisinsats utlöste bränder”

”Daglöneri är slaveri – fasta jobb kräver vi”

Patrik Olofsson, klubbordförande Handels på Lagena, talar i Kungträdgården.

Lördagen den 20 mars samlades 200 fackligt aktiva i Jobbupproret för att gå till Svenskt Näringslivs huvudkontor, Storgatan 19, på Ös­termalm i Stockholm.

En och annan monokel trillade nog från beskådarnas ögon när demonstrationen, via Birger Jarlsgatan, trängde in i det innersta av Östermalm via Riddargatan och Skeppargatan.
Väl framme vid Näringslivets Hus höll flera demonstranter tal innan en delegation fick gå in och träffa Sverker Rudeberg, ansvarig för avtalsfrågor & CSR (Corporate Social Res- ponsibility) på Svenskt Näringsliv. Han hade inte lust att ha något längre meningsutbyte och vår argumentation lär inte ändra hans världsbild.

Vi sträckte över Jobbupprorets upprop och några av de flygblad vi delat ut i samband med vår kampanj, vilket han tittade lite förstrött på.
Vi överlämnade också ett varsel från uppvaktningen om att vi kommer fortsätta debatter, protestera, strejka & blockera, så länge de otryg­ga anställningarna finns.
Den texten läste han igenom med synbart större nogrannhet.

Artikeln är hämtad från
jobbupproret.se

Fler bilder:

Fortsätt läsa ””Daglöneri är slaveri – fasta jobb kräver vi””

Lunchprotest mot CUF:arna

En kort lunchdemonstration hölls av Elevkampanjen utanför Centerpartiets lokal i Gamla stan i Stockholm förra fredagen. Med kampanjen Unga kräver jobb och grön framtid framförde Elevkampanjen en svidande kritik mot CUF:arna.

Unga kräver jobb och grön framtid protesterade utanför Centerpartiets lokal i Gamla stan i Stockholm förra fredagen.

Fortsätt läsa ”Lunchprotest mot CUF:arna”