”Rädda planeten” – Bilder från klimatdemontrationen i Köpenhamn 12 december

Stark antikapitalistisk stämning rådde på den över 100 000 personer stora klimat-demonstrationen i Köpenhamn den 12 december.

Uppklädda demonstranter jagar pengar de har fäst i ett snöre från en pinne.

Rättvisepartiet Socialisterna och CWI-medlemar från Belgien och Tyskland med flera länder höll en hög antikapitalistisk profil som också pekade på en socialistisk väg framåt med banderollerna ”Socialist planning needed”, ”Save the planet – fight capitalism”, ”Produce according to the planets ability – distribute according to peoples needs” och ”Unga kräver jobb och grön framtid”.

Efter cirka en tredjedel av marschvägen stängdes närmare 1 000 personer helt plötsligt in av polisen och tvingades sitta på den kalla asfalten i sex timmar, däribland 25 medlemmar ur Rättvisepartiet Socialisterna. Man ingrep i ”förebyggande syfte” uppger den danska polisen. Men det brutala ingripandet från poliserna hade inte föregåtts av några som helst oroligheter eller provokationer från demonstranternas sida. Genast vid polisinsatsen satte sig demonstranterna ner för att visa vilka det var som stod för våldet. Talkörer som ”We are peacefull, what are you” och ”Let us go” ekade mellan husväggarna, medan demonstranterna på andra sidan polisavspärrningen accompanjerade med ”Let them go”.

Först trodde många att polisen snart skulle flytta på sig och låta den fredliga demonstrationen för klimaträttvisa fortsätta. Så skulle det inte bli. — Först trodde många att polisen snart skulle flytta på sig och låta den fredliga demonstrationen för klimaträttvisa fortsätta. Så skulle det visa sig inte bli.

För att det skulle vara tydligt vilka det är som står för våldet satte sig alla demonstranter genast ned när polisen stängde in 500 personer.

Efter runt två timmar nedtryckta på marken i långa led och med bakbundna händer börjar de 500 frihetsberövade demonstranterna att ropa ”This is torture”. Några tvingades kissa på sig då de förvägrades toalett, det fanns bara en. Vissa som mådde dåligt och hade svimmat fick inte hjälp förrän efter timmar. Sedan väntade flera timmar i bussar med fortsatt bakbundna händer, vissa sattes i Guantanomo-liknande burar.