Trumps högra hand plundrar Stockholms förorter

Stephen Schwarzman, Trumps kumpan, förbereder sig för utsugning av förorten. (foto: )
Stephen Schwarzman, Trumps kumpan, förbereder sig för utsugning av förorten.

Blackstone, världens största riskkapitalbolag, har nu tagit total kontroll över det svenska fastighetsbolaget D. Carnegie & Co.
Säkert är att Blackstone, vars vd Stephen Schwarzman också är ordförande för Donald Trumps företagarråd med uppgift att förklara hur America First bäst kan genomföras för honom själv och andra superrika, vädrar nya grova profiter på svenska miljonprogramsområden.

Fortsätt läsa ”Trumps högra hand plundrar Stockholms förorter”

Husbys handlare stängde butikerna i protest

20161230_130435.jpg

Förra årets allra sista manifestation i Husby hölls fredag eftermiddag den 30 december av Husby företagarförening genom att stänga butikerna, dra ned jalusierna och hålla ett torgmöte i protest mot den upplevda laglösheten.

Även om ingen av de värsta skjutningar runt Järva som de senaste två åren har kostat 22 dödsoffer har drabbat just Husby är de kriminella gängens närvaro påtaglig även här. För Husbys butiksinnehavare blev droppen efter flera inbrott, skadegörelser och ett otryggt torg två dramatiska ”smash and grab”-kupper, som när en skåpbil natten till annandag jul rammade Orient Livs, den butik som drivs av företagarföreningens ordförande Salam Kurda. Fortsätt läsa ”Husbys handlare stängde butikerna i protest”

Viktig delseger i Husbys bostadskamp

En intensiv kampanj med starkt engagemang har på nytt vunnit framgångar för de boende i Husby. (foto: Hamid Shahrivar)
En intensiv kampanj med starkt engagemang har på nytt vunnit framgångar för de boende i Husby.

Av Arne Johansson, medlem i Rättvisepartiet Socialisterna och initiativtagare i kampanjen mot Carnegie

Höstens bostadskamp i Husby har resulterat i en första viktig delseger. 

Fastighetsbolaget D. Carnegie & Co som efter att länge ha befunnit sig i total förnekelse har nu gjort en pudel och tecknat ett avtal med Hyresgästföreningens Järvastyrelse som innebär tydliga löften om åtgärder mot det skriande underhållsbehovet av sina 1 533 lägenheter i Husby.  

Enligt överenskommelsen ska fastighetsägaren höra av sig inom 24 timmar efter en felanmälan. Akuta brister när det gäller till exempel kyl, frys, spis eller vattenskada ska åtgärdas omgående, samtidigt som hyresgästen ska meddelas en handlingsplan med besked om när mindre akuta brister åtgärdas.

Som en försäkran om att detta verkligen infrias ska en särskild anmälningsfunktion skapas via en särskild e-postadress, där hyresgäster som inte fått den utlovade responsen ska kunna anmäla detta till en högre instans inom företaget.

De klagomål som nästan alla hyresgäster har på kalla och dragiga bostäder besvaras med ett löfte om att alla uppmätta temperaturer under 20 grader nu ska åtgärdas.

Tillsammans med Hyresgästföreningen ska bolaget också trygghetsbesiktiga och därefter åtgärda utemiljöer, lekplatser och belysning.

Vidare påstår bolaget att en planering har pågått om åtgärder mot alla brister som funnits innan bolaget köpte husen och att hyresgästerna ska underrättas så snart underleverantörer kontaktats och en åtgärdsplan är upprättad.

Annat som utlovas är en omorganisation av förvaltningen och betydande investeringar med sikte på en hög standard i hela området.

Överenskommelsen kom bara några dagar efter att bolaget stängt sitt lokalkontor i Husby under den torgprotest som trots mörker, snö och kyla samlade över hundra hyresgäster.

D. Carnegies kommunikationschef Björn Sundberg säger sig nu vara mycket nöjd med avtalet om hur förvaltningen ska utvecklas.

– Vi hoppas att det skapar en större tydlighet runt vår service och att det ska bli synliga positiva steg framåt för hyresgästerna i Husby, säger han till Mitt i Kista.

Det är ju helt andra ljud i skällan än när samme Sundberg i Stockholms Fria sade sig inte ha hört något missnöje från de boende och anklagade Rättvisepartiet Socialisterna (RS) för att ”uppvigla människor enligt en kommunistisk agenda”.

– Jag ser vad de försöker göra, de vill skapa ett revolutionärt tänkande bland folk i förorten, programmera människor till ett visst agerande, ungefär som IS.

Även D. Carnegies vd Ulf Nilsson har flera gånger förklarat sig vara helt oförstående till klagomålen.

Sant är att Rättvisepartiet Socialisternas lokala partiförening efter att ha uppfattat ett utbrett missnöje tog initiativ till till ett öppet möte i frågan, som ledde till att ett stort antal boende därefter engagerade sig i en bred aktionsgrupp för bostäder på lika villkor tillsammans med Norra Järva Stadsdelsråd. Även Hyresgästföreningens järvastyrelse gav föredömligt snabbt sitt stöd till proteströrelsen.

Detta skrivs en knapp vecka sedan aktionsgruppen och stadsdelsrådet gemensamt överlämnade protestlistor med 586 namn tillsammans med blanketter med specificerade fel och brister från drygt 80 lägenhetsinnehavare.

En första delseger är utan tvekan vunnen, men avgörande för om denna också kommer att leda till en verklig förbättring för de boende kommer i hög grad att bero på hur Hyresgästföreningen tillsammans med de aktiva i kampanjen lyckas organisera de boende med flera nya lokala hyresgästföreningar.

– Nu har vi bara två lokala föreningar för 1 500 lägenheter, då är det svårt att låta alla komma till tals. Det optimala är att ha en förening för cirka 300-400 lägenheter. Vi hoppas att det ska finnas många aktiva medlemmar som vill vara med i styrelsearbetet, säger också Jörgen Strandberg, sammankallande för den nybildade gruppen inom Hyresgästföreningen som jobbar med Husby i och med Carnegieprotesterna, till lokaltidningen Mitt i Kista.

Samtidigt fortsätter aktionsgruppens och stadsdelsrådets kampanj mot hyreshöjningarna på över 50 procent efter de renoveringar som görs när någon har flyttat ut ur en lägenhet, liksom mot att miljonprogramshus som dessa efter att ha sålts ut av Allmännyttan tillåts bli spekulationsobjekt för klippjagande riskkapitalister.

Tack vare en interpellation av riksdagsledamoten Nooshi Dadgostar (V) har kampen i Husby även lett till en debatt i riksdagen där bostadsminister Peter Eriksson faktiskt medgav att många misstag har gjorts.

– Jag tycker att vi i dag kan se att det har skapats rätt mycket problem på bostadsmarknaden på grund av att partier och majoriteter framför allt i våra större städer har valt att sälja ut väldigt mycket hyresfastigheter, medgav bostadsministern.

Han sade sig även hoppas att en pågående utredning ska leda till förslag om att stärka möjligheten att påverka hur och i vilken omfattning som renoveringar ska kunna ske.

– Det gäller också frågan om förvärv av hyresfastigheter och om det kan vara möjligt att skärpa reglerna gentemot fastighetsägare som inte sköter fastigheterna.

Men inget av detta kommer att förverkligas utan att Hyresgäströrelsen i hela landet mobiliserar till strid för att både bygga bostäder åt alla och upprusta miljonprogrammet i enlighet med sin gamla paroll att bostaden ska vara en social rättighet och inte en handelsvara.

Stormöte tog sats inför demonstration mot chockhyreshöjningar i Husby

14570453_10209590154643379_4506473411072399608_n

Över 100 personer deltog på ett möte i Husby Träff i torsdags för att höra forskaren Jan-Erik Lind berätta om sin studie om Järvalyftet samt för att diskutera dagens problem och utmaningar.

bild-arneArne Johansson, ordförande i Norra Järva Stadsdelsråd och medlem i Rättvisepartiet Socialisterna inledde mötet med att prata om Järvalyftet och striden mot Svenska Bostäder 2007, som slutade med en seger då hus som egentligen skulle rivas istället fick genomgående renoveringar med relativt låga hyreshöjningar. Han tog även upp den aktuella bostadskampanjen, mot D.Carnegie, vars hyresgäster knappast fått några upprustningar utan istället får hyreshöjningar på 54 procent efter slarvigt utförda renoveringar.

Sedan talade Jan-Erik Lind i ungefär en timme om hur Järvalyftet, ett ombyggnadsprojekt som togss fram av Svenska Bostäder helt utan de boendes inflytande, strax efter det lanserades 2006 mötte på stora lokala protester. Grundidén var ett flera lägenhetshus skulle rivas och att det istället skulle byggas småhus. Men efter hårda strider som innefattade demonstrationer, utfrågningar av politiker och tjänstemän, organisering av de boende mm. så stoppades projektet och istället fick som sagt husen omfattande renoveringar. Detta följdes av en diskussion där de flesta inlägg kretsade kring D.Carnegie och hur en liknande seger kan vinnas för de boende i deras lägenheter.

Fortsätt läsa ”Stormöte tog sats inför demonstration mot chockhyreshöjningar i Husby”

“Rena utpressningsmetoder av D. Carnegie”

Onsdagen den 6 oktober hölls det ett fullsatt stormöte i Husby Träff under namnet ”Var och hur ska vi ha råd att bo?”. Mötet, som präglades av heta känslor och väldigt många starka inlägg av boende i den del Husbys lägenheter som ägs av D. Carnegie & Co, arrangerades av Norra Järva Stadsdelsråd, en förening av lokala aktivister, både av enskilda och från olika föreningar, bland annat Rättvisepartiet Socialisterna (RS).

imagescms-image-000004839

Mötet var ett av det månatliga Järva Café-mötena som stadsdelsrådet håller med diskussion om brännande frågor som rör Husby oh Järva. Ungefär 120 personer medverkade på mötet och Marie Linder, som är ordförande för Hyresgästföreningen i hela landet, var inbjuden gäst och talade inledningsvis om Hyresgästföreningens arbete och vikten av att organisera sig. Hon lyfte även kritik mot marknadshyror, utförsäljning av allmännyttan och mot den skattediskriminering som hyresgäster utsätts för i jämförelse med som bor i bostadsrätt eller eget hem.

bild-arne
Arne Johansson (RS)

Mötet, som leddes av stadsdelsrådets ordförande Arne Johansson, kretsade främst kring problemet med den privata hyresvärden D. Crnegie & Co som äger 1.528 bostäder i Husby. Som tidigare har rapporterats i Offensiv så berikar sig detta företag på sina hyresgästers bekostnad genom att medvetet strunta i att sköta underhåll och sedan när någon flyttar ut renovera enbart den lägenheteten varpå de höjer hyran med 54 procent, varefter den nyrenoverade lägenheten erbjuds de befintliga hyresgäster som då alltså bor i lägenheter med ett extremt eftersatt underhåll om de har fast jobb och en inkomst som motsvarar tre årshyror.

Flera boende i dessa lägenheter berättade om hur de bett om att hyresvärden ska laga till exempel en trasig toalett  varpå de fått svaret att detta kan dröja flera år, men ifall de betalar så kan de få badrummet renoverat istället. Andra vittnade även om hur de renoveringar som gjorts är betydligt mer slarvigt genomförda, med underbetald arbetskraft och billiga material, än de som genomförts i de likadana hus som ägs av Svenska Bostäder. Fortsätt läsa ”“Rena utpressningsmetoder av D. Carnegie””

DN stigmatiserar förorten

Förorten har slitits sönder av högerpolitik och attacker på levnadsstandard, men istället spär DN på gamla myter. (foto: Natalia Medina)
Förorten har slitits sönder av högerpolitik och attacker på levnadsstandard, men istället spär DN på gamla myter.

”Normalisera förorten” lyder rubriken på förra fredagens huvudledare i Dagens Nyheter (DN), som i själva verket bara bidrar till grov stigmatisering och som enda krav utmynnar i ett rop på en kraftsamling för fortsatta, ökade och långsiktiga polisinsatser. Blir krav på undantagstillstånd nästa steg, kan man undra?

Efter att ha refererat till 30 fall av stenkastning mot polis i Rinkeby bara i år, utsatta områdens ökade otrygghet i spåren på flera fall av skjutningar och ett bortjagat tv-team från norska NRK i Husby som har tagit dit en flyktingkritisk ekonom är krav på fler och tuffare poliser det enda landets ledande så kallat liberala tidning har att säga. Där både börjar och slutar åtgärdslistan från en tidning som sällan sätter sin fot i våra förorter eller nedlåter sig till att berätta om den envisa kamp mot den snabbt växande segregationen och dess konsekvenser som där förs bland de boende själva.

DN:s ledare kopplar också ihop allt detta med en homosexuell mans berättelse från förra året om en hårdnande attityd mot honom och hans pojkvän i Husby och med vad DN presenterar som ett stort antal kvinnors beskrivning av ”vad som kallats ett förorts-kalifat med ökande kontroller och begränsning av kvinnors frihet”.
Så här lyder DN:s egen miserabla karikatyr av verkligheten:  ”Med andra ord: Religiösa fundamentalister och kriminella skapar världar dit meningen är att resten av samhället inte ska nå. Poliser och journalister jagas bort, egna lagar råda. Varför har vi låtit detta hända? Varför har vi varit så toleranta mot dem som velat skapa laglösa parallellsamhällen i svenska bostadsområden?”
Och vad är DN:s svar? Jo, att ”en stor del av förklaringen” är en ”missriktad maktanalys” hos stora delar av vänstern, som inte kan se ”strukturellt underordnade” människor som förtryckare: ”Av rädsla för att stigmatisera invandrare, främst muslimer, har man sett mellan fingrarna med förhållanden som aldrig skulle ha accepterats i en annan kontext”.

Chockterapin mot den så kallade flyktingkrisen, det vill säga inte den som har drabbat dem som flyr, utan i mottagandet, har uppenbarligen nått ett sådant lågvattenmärke att till och med DN nu sällar sig till samma sorts osakliga drev mot förorterna som mycket starkt påminner om rasisternas.
Som aktiva i flera av de utpekade förorterna vågar Offensiv påstå att de föreställningar om ”förorts­kalifat” av religiösa fundamentalister som även DN anammat är så grovt överdrivna att tidningen tappar sin trovärdighet.
Visst kan det här och där finnas fickor av fundamentalistisk radikalisering, men detta är i till exempel det utpekade Husby en mycket liten minoritet.
Bland de lokalt aktiva i kampen mot droger och kriminalitet och för en bättre och gemensam framtid med jobb, välfärd och ökad trygghet är troende muslimer väl representerade, även kvinnor. Detsamma gäller bland nattvandrande föräldrar. När Husby skakades av kravaller för tre år sedan var det inte polisen, utan de boende som lyckades sätta stopp för dem och bland dem många av den lokala moskéns besökare.

Att kvinnors frigörelse i genomsnitt har nått längre i Sverige än vad den i genomsnitt har gjort i flera av de länder i Västasien och Nordafrika som många av de nyanlända har tvingats fly ifrån är dessvärre givet, vilket givetvis gör detta till en ännu viktigare fråga för förortens socialister och feminister. Förekomsten av så kallat hedersrelaterad kontroll och våld riktat mot främst flickor och kvinnor är ett verkligt faktum som kräver särskild uppmärksamhet, samtidigt som varje riktigt initiativ till jämställd och enad kamp för jobb, välfärd, bra boende, mötesplatser och ett bättre liv också är framsteg för kvinnors frigörelse.
Men att drogrelaterad kriminalitet, oacceptabel stenkastning mot polis och i vissa fall till och med mot brandkår liksom en i viss grad ökad religiös radikalisering och kontroll av kvinnor är en konsekvens av arbetslöshet och fattigdom är inget DN vill erkänna. Och än mindre att detta i hög grad är en konsekvens av att Sverige och storstäder som Stockholm idag slits isär av de ökande klassklyftor och den tilltagande segregering som sker i spåren av två och ett halvt decennium av den nyliberala högerpolitikens nedskärningar och omfördelning från fattiga till rika. Det är också en politik som i allt väsentligt har applåderats och drivits på av DN självt.
DN nämner helt kort och bara i förbigående att ”beslutsfattare av alla politiska kulörer skyllt på sociala faktorer”, men ”gjort för lite för att bryta dem”.
Företagare i utsatta områden har enligt DN ”hunsats och jagats bort av brottslingar, skolorna har utarmats”. Men om detta har DN inget annat alls att säga annat än att ”det är tveksamt att betrakta kriminella småpåvar som kastar sten, jagar bort människor och hetsar mot kvinnor, homosexuella och judar som ’offer’”.

Det är fler av Rinkebys småföretagare som har jagats bort från Rinkeby av en brottslig politik än av den sorts brottslingar DN beskriver. Och brotten består av den nedmontering av offentlig service och utflyttning av kommunala jobb som berövat dem en viktig del av kund­underlaget och utförsäljningen av centrum till rövarna bakom Boultbee som chockhöjde hyrorna till nivåer som de inte längre klarade av.
Viktigare än någonsin är att förorternas folk själva kan sätta tonen i en ny och jämställd kamp för riktiga jobb, likvärdig skola, bostad, klimat­omställning och social utveckling mot den sorts skillnadernas politik som leder till våld och kriminalitet.

Arne Johansson

”För bostäder och riktiga jobb åt alla”

Vi tackar för inspelet, var reaktionen från Lasse Holmström, ordförande för Byggnadsarbetarförbundets avdelning för Stockholm och Gotland, på inbjudan från Norra Järva Stadsdelsråd till ett Järva Café-möte i Husby träff den 7 mars. Vi vill bygga för bostäder och riktiga jobb åt alla”, lyder mötets rubrik.

Mötet hålls i ett mycket viktigt skede för såväl förortens många arbetslösa och undersysselsatta som för Byggnads. Öppen droghandel och flera dödsskjutningar understryker att goda råd nu är dyra för att bryta trenden mot ständigt ökade klyftor. Mötet hålls samtidigt i ett läge där regeringen har bjudit in Allianspartierna till överläggningar om åtgärder mot den akuta bostadskrisen och där en avtalsrörelse har börjat, där kraven på sänkta lägstalöner för nyanlända, ungdomar och långtidsarbetslösa samtidigt haglar från såväl arbetsgivarna som Allianspartierna.

”När vi har akut bokris och Sverige behöver bygga 700 000 bostäder på tio år, varav en stor del i Stockholmsregionen, ska inga unga behöva gå arbetslösa i Järvas förorter”, skriver stadsdelsrådet på Facebook-eventet, och fortsätter:

”Sverige behöver inte subventionerade trädgårdsjobb i rika människors hem, sänkta lägstalöner eller lönedumpade introduktionsanställningar. Precis som byggfacken vill vi nu istället se riktiga byggjobb till avtalade löner åt Järvas arbetslösa tillsammans med lärlingsplatser, yrkesutbildningar och upphandlingar som ställer krav på lokal rekrytering.

Norra Järva Stadsdelsråd välkomnar därför Byggnads avdelning för Stockholm och Gotland till Husby träff! När staden väl byggs skapas också ännu fler riktiga jobb inom skola, vård, omsorg, kollektivtrafik, handel och service!”

Det är inför mötet viktigt att veta att arbetsgivarna i Sveriges Byggindustrier (BI) toppar sin kravlista inför vårens viktiga avtalsrörelse med en särskild låglöneanställning för nyanlända och långtidsarbetslösa. Detta görs med regeringens önskemål om ”ett snabbspår in i byggbranschen” som argument, samtidigt som BI också vill frysa lägstalönerna och avskaffa de ackordslöner som tvingar dem att förhandla lokalt med facken var tredje månad.

Löneläget i de introduktionsanställningar som de vill införa skulle enligt BI:s modell ligga på endast 65 procent av lägstlönen för en utbildad byggnadsarbetare, vilket enligt LO:s tidning Arbetet skulle betyda runt 17 000 kronor i månaden. Först efter 18 månader med en sådan anställning skulle de nyanlända eller långtidsarbetslösa kunna gå in i en lärlingsutbildning, som kan vara i flera år.

Förortens folkrörelser behöver mobilisera till gemensam strid med facken, hyresgästföreningen med flera.

Byggfacken Byggnads, Målarna och Elektrikerna, som i årets avtalsrörelse förhandlar gemensamt med de två andra facken SEKO och Fastighets inom det så kallade 6F-samarbetet, är upprörda över hoten mot kollektivavtalen och inleder avtalsrörelsen med helt andra krav. Dessa inkluderar höjda lägstalöner med minst 800 kronor per månad och höjda löner med minst 3,2 procent (vilket är något mer än industrifackens krav på 2,8 procent).

Att Allianspartierna och Byggarbetsgivarna nu tar strid för sänkta löner för unga, nyanlända och långtidsarbetslösa, samtidigt som de tillsammans med fastighetsägarna bedriver en kampanj för ökad vinst genom höjda marknadshyror, kan bara bli en ny och extrem fattigdomsfälla.

Att de samtidigt tycks få med sig regeringen på att segregera framtidens boendestandard ytterligare med billigare bostäder genom förenklade byggregler, lägenheter utan kök och möjlighet att bygga bullerstört för unga och låginkomsttagare är ett annat av tidens många illavarslande tecken.

Gentemot denna utveckling är det hög tid att förortens folkrörelser tar gemensam strid med såväl fackföreningsrörelsen som hyresgäströrelsen.

Bostadskrisen, i kombination med en avreglerad bo-, finans- och byggsektor, kräver ett akut svar i form av en ny statlig, demokratisk och socialistisk planering för ett massivt bygg- och renoveringsprogram som också garanterar tiotusentals riktiga jobb till förorternas många arbetslösa. Om byggbolagen och bankerna står i vägen för detta borde de snarast förstatligas.

De cirka 100 miljarder kronor som enbart bankerna tänker dela ut till aktieägarna borde bli en bra grundplåt för de storskaliga samhällsinvesteringar som nu är absolut nödvändiga.

Arne Johansson